Delena [Privat rollspel]

((okajj... Me too))

Damon var nere vid sitt blodförråd som han så väl kände till och visste exakt var det låg, fast än att lyset inte var tänt. Han tryckte på lysknappen och lysrören började arbeta. Han möttes av en syn han aldrig skulle ha väntat sig, Stefan satt hukad framför blodkylen med flera tomma blodpåsar omkring sig. Han sög in det sista ur en påse med stor entusiasm och rev precis upp en ny då han verkade hörde Damons steg som ekade över golvet där han var på väg mot Stefan. Damon stannade och sade "fan Stefan" med en låg, dov röst.

Elena suckade vid det här laget så kunde Stefan kommit hem. Elena hade ingen aning om varföt hon var så orolig för honom just nu.
Hon förde sina ben hem till bröderna Salvatore.

När Elena kommit fram till ytterdörren och öppnade den. Dörren var säkert aldrig låst. Hon tog av sig skorna och koftan.
"Stefan?" ropade hon.

Damon såg upp i taket och behövde inte anstränga sig för att höra vem det var son ropade på Stefan, Elena. Han ryckte på axlarna och sade likgiltigt till Stefamn"jag är ledsen." Stefan hade ett förstenat, olyckligt uttryck. Blodet hade kletats runt hans läppar och han tittade ner på sina händer som om han undrade om det verkligen var han som gjort detta, han verkade helt förstörd.

"Hallå?" ropade Elena. Hon antog att antingen Damon eller Stefan var hemma, om inte båda.
Hon styrde stegen mot det så kallade vardagsrummet. Det var tomt.
Hon suckade och satte sig ned i fåtöljen.

Damon gav ifrån sig en uppgiven suck, som betydde inget mer än att han var uppgiven, förvånad och även en smula orolig. Stefan kunde bli avslöjad, när som helst, det förbannade rådet var ju mitt uppe i en sökning efter den 'nya vampyren'! Eftersom att Stefan hade smeknamnet "the ripper" kunde man förstås ana hur den här historien kunde sluta, den skulle inte precis besitta ett sagoslut. Damon såg på Stefan med en blick full av klander , om han avslöjade dem skulle allt gå åt helvete, på Damons bekostnad dessutom.
Han lämnade Stefan förtvivlad bland alla blodpåsar och outtalade meningar, när han gick ut från källaren utan det han från början varit i nöd av.

Elena reste sig då hon hörde fotsteg. Hon gick mot stegen, tyst.

[koort]

Damon öppnade källardörren och gick bara framåt, utan en tanke på att Elena befann sig i huset, vad han skulle berätta om Stefan och vilken reaktion allt skulle ha på henne. Han krockade nästan med Elena när han rundade ett hörn i korridoren som gick upp mot vardagsrummet. Hans ansiktsuttryck var spänt, och man kunde inte säga att hans humör var det bästa för tillfället.

Elena backade från Damon.
"Hej.. Igen.." mumlade Elena och tittade bakom Damon.

"Vad gör du här, Elena?" Utbröt Damon utan den gnista som kännetecknade honom i vanliga fall. Uppriktigt sagt, det var inte den bästa stunden för besök, speciellt inte av Stefans älskade flickvän.