Du och jag för alltid...eller? (SV)

Mer!!!!! Jättebra!

Ja mer!
Orka vänta till imorgon!

Jättebra kapitel padfoot!

Tack!! ♥ Men tyvärr får ni nog vänta tills imorgon, ska fundera lite mer på hur jag ska fortsätta. Men jag kan iaf säkert säga att det kommer en ganska lång del imorgon

OH!
Så roligt!

Läs och komentera gärna!
___________________
DEL 8
Varken jag eller Sirius kände för att göra läxor den här eftermiddagen, trots att lärarna börjat tjata om GET-proven på varenda lektion. Så vi gick en promenad runt sjön istället. Solen lyste och fåglarna kvittrade, en perfekt våreftermiddag. Allt hade kunnat vara perfekt för oss också där vi gick hand i hand i solljuset, men ingen av oss kunde riktigt slappna av, båda hade Allys meddelande i huvudet. Det kändes obehagligt på något sätt, som om hon inte tänkte dra sig för att använda oschyst spel när det gällde att lägga vantarna på Sirius ännu en gång.
-Kan vi verkligen vara säkra på att det är hon? Undrade Sirius plötsligt.
-Jag vet inte, Sa jag osäkert.
Sen sa vi inget mer, vi bara gick i cirklar runt sjön tills vi nästan blev yra i huvudet och då sjönk vi ner i det mjuka gräset under det skuggiga bokträdet. Sirius gav mig en puss på kinden och log, som vanligt glömde jag alla bekymmer när jag såg hans leende.
–Vi får inte Låta Ally göra livet surt för oss, det är hon inte värd! Han såg bestämd ut.
Jag nickade stumt, fortfarande med den obehagliga känslan i maggropen. Antagligen syntes det på mig hur bedrövad jag såg ut.
–Du Kath kom hit, Sirius sträckte ut armen mot mig och drog mig tätt intill sig.
–Du och jag för alltid, viskade han mjukt och kysste mig.

Vi hann inte mer än sära på oss innan friden stördes, rakt mot trädet där vi satt kom nämligen den sista personen vi ville träffa just nu trippandes, Ally Parker! I släptåg hade hon förstås sina outhärdliga väninnor Sarah och Simone, de var tvillingar och fnissade alltid dumt och inställsamt åt allt Ally sa och gjorde. Ally gick målmedvetet, att hon hade siktet inställt på Sirius hade vem som helst kunnat räkna ut.
-Fan också, väste Sirius halvhögt och ställde sig upp, han såg stridslystern ut, knöt nävarna och blängde ilsket på Ally som såg ut som om hon tyckte att hon var den snyggaste tjejen i världen vilket majoriteten av Hogwarts killar tyvärr tycktes hålla med om.
-Heeej Sirius! Sa hon överdrivet när hon nådde fram till oss och Sarah och Simone fnissade som vanligt dämpat i bakgrunden. Sirius svarade inte på hälsningen utan fortsatte att titta kyligt från Ally till fnisstvillingarna.
Ally slängde med sitt långa blonda hår, blinkade med de mascarakladdiga ögonfransarna och tindrade med de överdrivet stora blå ögonen. Hon verkade helt oberörd av Sirius kroppsspråk vilket tydligt visade att han önskade henne så långt därifrån så möjligt. Själv stod jag i bakgrunden och blängde på tjejen som stod där och flörtade med MIN kille utan att skämmas det minsta. Jag kände min egen hatiska blick som var riktad mot henne och jag visste att om blickar kunnat döda hade det bara varit en liten förkolnad hög kvar av henne nu.
-Försvinn Parker, väste Sirius dämpat ur mungipan.
-Varför är du så sur? Undrade Ally sammetsmjukt och fortsatte att tindra med ögonen värre en någonsin antagligen i hopp om att få Sirius att vara mindre avvisande, men till min egen belåtenhet kunde jag konstatera att hon inte lyckades alls.
-Vad tror du Parker? Väste Sirius hotfullt.
-Jag vet inte, sa hon och slängde med håret vilket jag nu hade stor lust att kasta en avskärningsbesvärjelse på.
-Du ska inte tro att du kan sno andras kvastar och skicka hotmeddelanden till folk!! Morrade Sirius och nu lät han riktigt arg.
-Va? Ally försökte se oförstående ut men det hade lika gärna kunnat stå ”skyldigt ”i pannan på henne.
-Jag vet inte ALLS vad du pratar om, Ally gjorde ännu ett misslyckat försök att de oskyldig ut. Tvillingarna hade slutat fnissa i bakgrunden och stod nu bara där som tysta skuggor bakom sin härskarinna.
-Försvinn nu och låt bli min flickvän i fortsättningen! Sirius tog ett steg mot Ally och såg så bestämd ut att hon förskrämt bakade ett steg. Hon fick plötsligt bråttom och vinkade till sig Sarah och Simone som följde i Allys skugga som två lydiga hundar. På vägen upp mot slottet passerade de mig och Ally stötte till mig hårt i sidan. Att det var avsiktligt var mycket tydligt och snart låg jag på rygg i gräset.
-OJ, förlåååååååååt, jag såg dig inte! Utbrast Ally falskt och sträckte ut en hand för att hjälpa mig upp. Jag tog den inte jag bara reste mig och fortsatte att blänga hatiskt på henne. Så fort jag kom på fötter lutade sig Ally lite närmare mig och låtsades borsta av lite smuts från min klädnad som för att gottgöra sig, men i själva verket lutade hon sig så nära att hennes irriterande perfekta ansikte bara var några centimeter från mitt och väste:
-Tro inte att jag tänker låta dig vinna, håll tassarna borta från Black om du vill slippa problem!
____________________________
Det var det fortsätting imorgon

Mer, jättebra!

tack mer kommer imorgon

Vad spännande! Super! ♥

tack ♥