Litet coolt PRIVATROLL mellan mig (Majis) och luna99!!!

"Oj då... Den är lite blå, din kind... Men.. Hmm... Får väl köra på ett trick mor min lärt mig..." sa jag till Amelia när hon kom tillbaka.
Jag kände i min byxficka och tog sedan upp en puderdosa. Jag såg hur förvånad Amelia blev och förklarade:
"Mamma bad mig ta hand om den ett tag sedan, men hon glömde att jag hade den, så när jag skulle ge tillbaka den sa hon att jag kunde behålla den för den är superbra att använda när man ska täcka saker och ting. Så då när jag ett tag hamnade i slagsmål och fick blåmärken så använde jag den till att täcka så mamma inte såg det... Säg det inte till nån... Men jaja!"
Jag tog pudret och började täcka Amelias blåmärke på kinden.
"Sådär ja! Bra att ha en mamma som måste ha smink tack vare sitt jobb... Eller... Öh... Ja... nu ser du inte skadad ut!"

Amelia bestämer sig för att inte säga något om varför hans mamma behöver smink tack vare sitt jobb då det inte rör henne.
"Tack" säger hon och ler mot Bob. "Ska jag visa dig runt? Middagsrusningen har inte börjat än. Inte för att det är så mycket till rusning, men det blir lite mer att göra då"

"Javisst! Det blir bra!" sa jag och log. "Men måste också städa borden och prata med chefen efter det... Men en rundvandring skulle vara trevligt!"

Amelia ler. "Köket har du sätt. Toan ligger lite längre ner, städskrubben, jo den har du ju sätt" börjar hon innan hon vinkar åt Bob att följa med och visar resten av resturangen.

"Trevligt!" sa jag efter Amelia visat mig lite kort av restaurangen. "Men nu får jag ta och städa borden innan chefen kommer på oss...! Ses, Amelia! Och jag ska prata med vår chef sen.."
Jag gick sedan till borden och började genast torka.

Amelia ler och går sedan iväg för att också hon börja jobba. Chefen tycks ha gått in på kontoret.
Ett par kommer in genom dörren och sätter sig vid ett bord för två. Amelia tar genast deras beställningar och framför dem till kocken.

Jag var äntligen klar med borden och var på väg till chefen då en man vid ett bord ropade:
"Vi är red att beställa!"
Jag såg mig om. Jag har ju inte fått i uppdrag att ta beställning än... Men Amelia som var den enda servitrisen var upptagen, så jag fick väl ta och gör nåt då..
Jag gick fram till mannen som satt där med troligen hans flickvän. Hon log åt mig och det såg ut som om hon granskade mig ingående, men det an ju har varit inbillning...
"Jaha, vad får det lov att vara?" frågade jag.
Jag tänkte ta upp ett block och skriva ner i vad de beställde, men jag hade inte fått ett än, så... Jag fick memorera i minnet!
"Jo, jag skulle vilja ha en fransk räkpaj, tack och..."
"... Jag skulle vilja ha en saftig amorpizza!" sa kvinnan och gav mig en lång blick och sedan tog hon en klunk av sitt vatten, men tittade lite på mig, men jag hade vänt mig mot mannen.
"Var det allt? Ni verkar ju redan fått dricka så..."
"Ja, det var allt, tack!" sa mannen och jag gick.
Jag kom in till köket och gick till kocken som tog emot en lapp av Amelia med beställning på.
"Öh... Ursäkta... Jag har också fått tagit emot beställning..." sa jag då jag kom fram.
Kocken tittade på mig. "Jaha... Har du lapp då, så jag vet vad jag ska laga?"
"Öh.. Tyvärr inte... Jag blev i princip tvingad att ta emot beställningen innan jag fått block och penna så..."
"Jaha, men Amelia! Ger pojken en lapp då så han kan skriva ner det!" sa kocken till Amelia.

Amelia nickar och drar ut en lapp ur hennes block.
"Varsågod Bob" säger hon när hon ger Bobbie en lapp och ler lite.

Jag tar emot lappen och börjar genast skriva.

Fransk räkpaj, saftig amorpizza
Bord 7

"Sådär ja! Har har du lappen!" sa jag och räckte över den till kocken.
"Har du redan lärt dig våra bordsnumer?" frågade kocken förbryllat. "Det brukar ju ta evigheter att..."
"Låt säga såhär! Jag vet redan från tidigare hur man lista ut vilka bord som har vilka nummer! Men let's go! Börja laga maten och du Amelia, gå och ta beställningar! Och jag får gå till the boss!" sa jag och vände på klacken och gick till dörren där det stod:

Bronson, Frank, Chef

Amelia ler lite innan hon vänder sig om och går ut från köket.
Hon tar emot flera beställningar och ler mot folk hon inte ens känner, folk hon egentligen inte skulle le mot om hon inte jobbade här. Alla är detsutom inte alltid så trevliga.