Sarah Nights första år på Hogwarts

Självklart fortsätter vi läsa när det kommer mer!

Kapitel 10 kommer nu! FÖRLÅT för att det tog så lång tid!
Kapitel 10
Sarah såg hur Liam gick fram mot henne och Brian. Och plötsligt hade hon en sådan lust att avväpna honom. Anfalla honom och skada honom. För när man tänkte efter, han hade gjort mycket sämre saker mot henne, eller? Sarah förstod att hon var förvirrad men hon brydde sig inte. Istället riktade hon trollstaven mot Liam.

-Du är tidig, Sa hon och skämdes lite. ”Du är tidig” var det enda hon kunde komma på? Liam verkade dock inte bry sig. Han tog ett snabbt steg mot henne men stannade när han fick syn på Brian.

Brian kastade en skrämd blick på Sarah och sprang sedan upp mot slottet. Sarah betraktade honom och till slut såg man bara en mörk skugga, även fast det inte var så sent. Sarah ryste. Hon ville helst av allt gå in och äta, prata med Mary och kanske försöka prata med Zoey. Hon ville plugga inför provet som hon skulle ha i örtlära nästa dag och klaga över att hon inte fick några brev hemifrån, trots att det gått så länge.

Men ändå så förstod hon att det kunde hon inte, det fick hon inte. För om hon gjorde det, skulle det skada Liam, det förstod hon. Så Sarah stannade, hela tiden med trollstaven riktad mot Liam. I en timme stod dem i samma ställning, utan att prata. Sarah hade helst av allt velat veta allt. Varför gömde han sig som någon slags brottsling? Hade han skadat någon och ville inte erkänna det? När Sarah hade stått och riktat trollstaven mot Liam i två timmar rörde han sig.

Hon såg hur ljudet kom över hans läppar och uppfattade vad han sa men hon fattade inte
-Du måste döda Zoey!
Sarah stirrade på honom och ilskan blossade upp inuti henne. Hade det här varit ett trick? Vad ville han att hon skulle göra? Döda Zoey?
-Lyssna, Zoey har en hållhake på mig. Som tvingar mig att ljuga för alla jag bryr mig om, men om du dödar henne tar det slut! Då behöver jag inte gömma mig mer!


-Du är galen….Sarah backade längre och längre ifrån honom. När Liam stod kvar på samma ställe så vände hon sig om och sprang hela vägen upp till slottet.

När hon kom in andades hon häftigt och hon var svettig. Med tårarna i ögonen försökte hon ta sig upp till uppehållsrummet men någon stoppade henne. Mary.

-Tack och lov att du är här Mary! Skrek Sarah och kastade sig i Marys armar och kramade henne. Sedan började tårarna komma på riktigt.

-Men gumman, hur är det? Frågade Mary bekymrat och strök henne över håret.
Snyftade berättade Sarah hela historien och när hon tystnade satt Mary stum. Hon såg på Sarah och Sarah tyckte att hon nästan såg generad ut. Mary suckade djupt och sa
-Du borde berätta för någon! Han kan ju vara farlig!

Sarah hade fortfarande inte slutat snyfta och hon kunde knappt prata ordentligt, Att Mary ens hade hört vad hon hade sagt förvånade henne.

-Men tänkt efter, vad skulle du har gjort om jag var en mördare? Frågade Mary envist.
Sarah såg på henne med tårfyllda ögon.
-Du skulle aldrig mörda någon!

På det svarade inte Mary något och Sarah märkte inte det där hon satt och grät allt intensivare.

På kvällen var Sarah fundersam. Liam hade varit borta i nästan tre veckor nu. Och Sarah brukade tänka hur det skulle vara om inte Liam hade stuckit.

Förut brukade hon känna sig alldeles pirrig i närheten av honom. Nu kände hon bara skräck så fort hon hörde hans namn. Den natten sov Sarah lugnt. Hon drömde om att hon plockade blommor på en äng,

Liam var oskyldig och ingen var någon mördare, men när Sarah vaknade kände hon att på sätt och vis att var den drömmen värre än en mardröm!
Dagen efter gick Sarah som en zombie genom korridorerna. Hon var väldigt nära att somna på provet i örtlära och när hon gick ut från klassrummet som klassen fått låna för att göra den teoretiska delen, så kände hon för första gången besviken med sin prestation. Det gjorde henne inte på bättre humör och när Zoey försökte prata med henne på rasten så fräste hon av henne.

-Lyssna Sarah, det är om Liam. Jag vet att han har pratat med dig. Det är inte jag som har en hållhake på honom det är…
-Håll tyst! Snäste Sarah och stormade iväg från den upprörda Zoey.

Veckan gick fort och Sarah kände hur hon mådde sämre. Hon sov inte ordentligt för hon hörde Liams ord gång på gång ”Mörda Zoey, mörda henne så slipper jag gömma mig”
Varje gång ho vägrade så gjorde han det värre för henne och hon blev så rädd.

När det äntligen var helg hade Sarah nog aldrig blivit mer lättad hon var så rädd. Men inte ens då undan kom hon Liams bestämda röst ”Döda Zoey”…..

När det var dags att gå på lektion igen var det en ny, bestämd Sarah som klev in. Hon var kaxig och hon hade bestämt sig för att ingen kunde bestämma över henne, om hon inte ville.

Hon kunde ta hand om allt det här på egen hand. Liam skulle inte få ha någon slags makt över henne längre. För det skulle förstöra henne och klarade hon inte av. Sarah hade helt enkelt bestämt sig för att bestämma att hon skulle glömma honom. Och aldrig tänka på hur snäll han var när han var på skolan. Hon önskade till och med att hon kunde det.

Snön hade lagt sig som ett täckte över marken och eleverna var ute och lekte i snön. Byggde snögubbar och kastade snöbollar. Sarah var med men hon kände sig inte lika uppspelt. Hon kunde bara inte sluta tänka på Liam!

Det gjorde henne ledsen, men ännu ledsnare blev hon då julen kom. Julen utan Liam….

På juldagen fick hon sitt första brev hemifrån. Sarah kände ett sug i magen och undrade vad det stod. Snabbt slet hon upp brevet där det stod

”Sarah”
”Jag har tråkiga nyheter. Tyvärr gick din mormor bort för en månad sen. Andledningen till att du inte får veta det förrän nu är för att du inte hör till familjen, på samma sätt längre, jag beklagar sorgen och önskar dig en god jul. Jag är också ledsen för att vi inte har möjlighet att ta emot dig i år, då alla är så sorgsna.
”Linda Night”

Sarah stirrade på brevet och rev sedan sönder det. Och hon längtade ännu mera efter Liam. För han var verkligen hennes bästa vän trots allt som hade hänt....

Vad tycker ni?

Super! Asså, är det bara jag, eller känns det som om Mary var lite läskig...? Och så är Linda helt klart hemsk!!

AWESOME! Men Linda är ju taskig

Super!!!!

Super bra!

Nonäror kokomomomeror etotot totilollol kokapopitotelol? (två ord slutade på LoL)

haha! Men du glömde ett lol i ordet "till"!

Just det! *fixar och justerar*

Bra!!!