1988/89 – År att minnas

Jättebra!

Kapitel kommer förmodligen upp strax, fina läsare
Min medförfattare ska bara godkänna det jag skrivit först

Bra ^^

Kapitel 3 - Nymphadora Tonks

Den gigantiska porten till Stora Salen slogs häftigt upp inifrån. Tonks drog efter andan när hon såg det välbekanta fötrollade taket och de många tusen stearinljusen som svävade välkomnande i luften. Hon hade saknat det här så mycket hela sommaren. Hogwarts var verkligen mer än bara en skola.
"Tonks titta!" väste Ellie plötsligt och drog sin bästa vän åt sidan från övriga elever. De båda höll på att trilla in i Hufflepuffs elevhemsbord när Tonks tappade balansen, men Ellie styrde upp henne på benen innan något pinsamt hann hända.
"Vadå?" undrade Tonks så fort allt lugnat ner sig. "Vad är det nu?"
"Kolla vad söta de är!" Hon pekade upphetsat mot en folkmassa många meter från där de stod. Tonks rodnade kraftigt då hon insåg att det var bland annat Kirley som Ellie menat. Han log mot de båda när han fick syn på dem, vilket fick Tonks att bli alldeles varm i hjärtat. Det var verkligen gulligt.
"Du är bäst på att visa dina känslor, kära du", skojade Ellie och syftade på sin väns djupt röda hårfärg.
När Tonks generat slog sig ner vid det långa Hufflepuffbordet blev hennes hår - om möjligt - ännu rödare. Det var så pinsamt att Tonks begravde ansiktet i händerna. Vad skulle Kirley tycka? Jo, han skulle tycka att hon var riktigt knäpp. En riktig konstig tjej som inte betydde något alls.
"Äh, ryck upp dig", sa Ellie och puffade henne vänligt mot axeln. "Jag bara skojade."
Tonks tog sakta bort händerna och log svagt mot sin bästa vän. Vad var det för mening att bråka? Det var ju fest!
"Titta! Nu kommer förstaårseleverna!", viskade någon ur mängden. Och mycket riktigt dog sorlet av prat ut då ett led med osäkra förstaårselever tågade in i salen. De såg så skakiga och små ut att Tonks började fundera på om hon sett likadan ut för bara några år sedan. Troligtvis hade hon det, men det var svårt att föreställa sig nu efteråt.
"Cora Cooper!" läste professor McGonagall upp från en pergamentrulle hon höll i ett fast grepp. Hon stod framför lärarbordet och spejade över de nya eleverna.
En liten blek flicka med platt blont hår trängde sig fram till pallen. Hon satte sig försiktigt ner och slöt nervöst ögonen för att stänga ute publiken. 
"RAVENCLAW!" vrålade hatten efter några tryckande sekunder. Cora hoppade upp och sprang fram till sitt elevhemsbord. Tätt följd av den första sorterade eleven kom Robin Hill (Slytherin), Penelope Clearwater (Ravenclaw) och en pojke med lysande rött hår. Percy Weasley. Säkert var det Charlies lillebror. För de båda var väldigt lika. Percy blev i alla fall placerad i Gryffindor. 
Sedan tappade Tonks koncentrationen över sorteringen, men hon såg när den lille pojken David - som hon hjälpt på perrongen - blev placerad i Hufflepuff.
"Välkomna till ett nytt år! Nya som gamla elever!" Tystnaden la sig i salen då Dumbledore började tala medan McGonagall smög ut med sorteringshatten och pallen. "Nu ska jag ta och upprepa..." 
Uttråkat vände sig Tonks till Ellie, men mer hann hon inte förrän rektorn åter igen öppnade munnen. "...Äsch! Strunt i det! Nu tycker jag vi hugger in på maten!" Ännu en gång förvånade Dumbledore sin publik. Massiva tallrikar med allt möjligt innehåll dök upp från tomma intet på de fyra elevhemsborden. Eleverna tjöt av förtjusning då de började sleva upp allt de kom åt.
"Åh vad jag är hungrig", sa Ellie och la upp två stora kycklingklubbor på sin tallrik. "Vrålhungrig."
"Jag med", instämde Tonks och la först då märke till hur hennes mage kurrade. Hon sträckte sig efter klyftpotatisen med ett leende på läpparna.

"Ska du verkligen ha mer av det där?" skrattade Tonks säkert en halvtimme senare då Ellie koncentrerat skar upp ännu en bit paj till sig själv. De flesta i Stora Salen hade redan givit upp med att få i sig mer mat, inklusive Tonks. Men Ellie tillhörde inte alls den kategorin. 
"Du fattar inte hur gott det är!" försvarade hon sig högt. "Det finns inget godare."
Tonks bara flinade åt sin vän då de blev avbrutna i sitt prat.
"Hej." Det var killen med det kammade håret från perrongen. David. "Jag ville bara säga… ja, du vet… tack. Tack för det du gjorde för mig på perrongen."
"Det var så lite så", svarade Tonks vänligt.
"Ja…", sa David tveksamt. "Då ska väl jag gå och lägga mig. Hejdå!"
"Hejdå."
Tonks hann inte mer än se hur pojken började gå mot utgången förrän Ellie täckte hennes synfält.
"Vem var det där!?" väste hon högt. "Vem tusan var det där?"
"Ellie", sa Tonks leende medan hon skakade på huvudet. "Du är alldeles för killfixerad. Det där var en förstaårselev."
"Jaha… oj…" skrattade Ellie till hennes förvåning.
"Du börjar nog bli trött", sa Tonks och började fnissa åt Ellies grimas.
"Du med!" svarade hon lite väl högt.
"Jag föreslår att vi går och lägger oss."
Ellie räckte formellt fram handen och Tonks skakade den. "Taget."

AWESOME och jag älskade slutet ♥ Your turn again

BÄST!

Tack! ♥
Jag ser fram emot att få börja med nästa kapitel, men nu får lite andra skrivprojekt jag har gå före

Fast jag lovar att det kommer snart

Såklart att de får Jag vill ha mer på både Gale och Dead Frienship

Det är de jag ska skriva på! Gale står på tur x)