LotR privatroll mellan Tamburlaine och Dragon Fantasy

Tamara log glatt då hon såg på honom, den iden gillade hon mycket mera än fru snacket.
"Gärna det kära bror." säger hon glatt och ställer sig upp. Som hans syster var hon ändå mer fri och visserligen skulle han bestämma över henne. Men som bror och syster behövde hon inte vara särskilt undergiven.

Daeron skrattade åt Tamars blixtsnabba humörsväng och plockade upp sitt stop innan han gick över till den bullriga mangruppen.
"Får man komma med?" undrade han lättsamt.
"Ifall du har peng på dig, pojk", sade en av de större männen och Daron drog fram en pall åt sig mellan två av männen där även Tamara skulle ha utrymme. Han kastade några mynt på bordet för att bevisa sina ord. Daeron presenterade sig själv och sin syster snabbt innan de fortsatte med spelet.

Tamara slog sig ner vid Daeron och blickade på mannen som skulle börja slå. Han fick två sexor och log stort då han var på väg med handen mot pengahögen i mitten på bordet. "Stopp där." sa Taara och slog undan hans hand, kanske en aningen för hårt men han verkade vara för drucken för att märka det. "Få se på tärningarna." sa hon lätt och han skrattade självbelåtet såg på de andra och sedan på henne. "Varför skulle jag göra det fröken lilla?" sa han spydigt och Tamara ilsknade till och ställde sig upp, hon gillade inte att folk tilltalade henne så och kvinnan Tamara var som bortblåst utan att hon tänkte på det. "För att du har lagt tyngd i tärningarna så du jämt får höga tal." fräste hon illsket till.

Daeron skrattade med de andra åt mannens tur. Förvånat hörde han Tamara säga imot den jättelika bjässen. Daeron försökte med låg röst få henne att låta det vara, men då Tamara reste sig gömde Daeron ansiktet i händerna uppgivet och suckade djupt. Han ställde sig upp mellan Tamara och mannen och lade händerna på hennes axlar.
"Sätt dig ner, nu", sade han vasst med låg röst. Om hon fortsatte med det här skulle de bli utkastade snabbt utan information. Och Daeron ville helst sova inomhus den här natten.

Tamara tystnade då Daeron la händerna på hennes axlar. Hon var på väg att rycka åt sig axlarna, hon gillade inte att någon tog på henne. Det frammkallade minnen, minnen som hon inte ville få fram igen.
Men hon insåg vad hon hade gjort och satte sig ner sammtidigt som hon skuffade undan hans händer. Hon ville inte göra det ovänligt, men det var bättre än om hon skulle slå till honom.
"Förlåt mig, men det är som jag sagt." säger hon med tyst och lugn röst och sänker blicken, så hon liknar en kvinna de är vana att se.

Daeron satte sig med en återhållen suck och vände blicken till mannen.
"Visa tärningarna", sade han uppmanande. Mannen tänkte protestera, men hans vänner hade blivit misstänksamma. Daeron kunde se i deras ansikten hur de tänkte efter och sakta insåg att mannen vunnit alldeles för många omgångar redan.
Motvilligt lämnade mannen ifrån sig tärningarna, och visst, då Daeron ksatade dem landade de på sexorna. Och följande gång. Och en gång till.
Männens vänner röt av missräkning och krävde sina pengar tillbaka. Daeron kände på sig att ett slagsmål skulle bryta ut inom kort och han lutade sig in mot Tamara.
"Dags att återvända till vårt bord", sade han lågt och reste sig obemärkt.

Tamara såg skadeglatt på mannen då han fick sina vänner på sig. Hon gillade spel men inte fuskare, speciellt sådana som trodde att hon inte kunde något.
Hon nickade åt Daeron och reste sig lätt upp efter honom. När de tyst och obemärkt försvann därifrån hördes det första slaget och värden sprang ut för att försöka hindra bråket.

Daeron satte sig åter vid deras bord, som tacksamt nog befann sig väl utom räck- och synhåll för bråkmakarna. Någon av dem kunde få idén att skylla Tamara för uppbråttet och komma efter henne. Daeron ville inte få se någon av dem förlora mot Tamara, även om synen i sig vore roande, men det skulle väcka onödig uppmärksamhet.
"Så där ja. Och hur får vi nu informationen?" undrade Daeron uppfodrande av Tamara och lyfte lätt på ett ögonbryn.

Tamara sänkte blicken och låtsades rodna. Men sen kom hon på att det sannerligen inte skulle fungera på Daeron, bara på andra...
Hon slår därför upp blicken och möter hans blick. "Jag vet inte, det var inte min mening att det skulle bli så. Ibland går det inte att hindra sig." svarade hon rättframt och såg bort mot bråket och undrade om någon skulle komma efter henne...

Daeron skakade lätt på huvudet åt Tamaras skådespel och kunde inte förebrå männen som föll för det.
Daeron vände också blicken till bråkmakarna, som värdshusvärden inte lyckats lugna ner.
"Det är kanske bäst om du går ut och ser om hästarna en stund, tills de där har lugnat ner sig", föreslog han och duckade undan för ett ölstop som flög mot honom av misstag.