Privatroll JuliaE och AlexZz

Louise nickade lite kort och följde efter, hon var på ovanligt bra humör idag och kände sig över social. Det liksom gnagde i henne att få prata, men hon tänkte faktiskt inte prata massa onödiga saker med Lucas, det skulle bara bli konstigt.
Louise bet sig i läppen, det var inte en människa förutom några nyfikna förstaårs elever som tittade med stora ögon på henne och Lucas som gick. Louise log mot dom och hon såg hur dom började viska med varandra och var alldeles uppspelta.

Lucas ger förstaårseleverna en smått förvirrad blick. Han förstår inte vad som är värt att viska om, de borde väl veta att de blivit ihopparade? Eller är det hemligt för att illusionen ska bli fulländad? Möjligtvis. Lucas ser sig om en aning och inser att han antagligen är vaken ovanligt tidigt för att precis ha börjat skolan. Men det förstås, han har ju en tendens att vara småförkyld i början av året. Men inte i år. Allt verkar jobba emot honom i år, vad underbart.

"Gulliga" Säger Louise lite smått road över förstaårs eleverna och ler lite för sig själv. Det fick henne att tänka tillbaka på hennes första år och det var en av som bästa dagarna i hennes liv. Den nyfikna brunetten som var social med allt
och alla, inte rädd för något eller någon hade snart blivit väldigt in dragen i en speciell "grupp" och då ändrades allt. Hon kunde inte längre prata med dom personer hon ville, tex hennes föredetta vänner från Gryffindor och andra elevhem.
Men just nu var hennes tankar riktade på första året som det bara fanns ljusa minnen ifrån.

"Det finns delade meningar om det." Svarar Lucas som har lite paranoia. Kanske konstigt att ha det på en skola, gentemot 11-åringar, men efter år av att kunna få en käftsmäll när man sänker garden. Av olika elevhem dessutom. Lucas lägger händerna i fickorna under tiden som han fortsätter gå. Dagen är än så länge inte ett helvete - men den är knappast över än.

Louise höjer ögonbrynet och tittar på Lucas ryggtavla och ler lite smått då hon tänker att han ändå kanske skulle passa i Slytherin, i alla fall av det hon vet av honom just nu.
"Såå, efter som jag tydligen inte han hålla käften idag, som du ganska tydligt har visat att jag borde men kan inte" Började hon och tänkte efter lite.
"Animagus?... Men gud, nu låter det som jag snokar... Herregud.." Suckade hon och och himlade med ögonen åt sig själv för att ens ha försökt ha ett samtal.

"Snoka var ett roligt ordval, tycker jag." Säger Lucas en aning roat. "Mer reporter över det hela, enligt mig åsikt såklart." Fortsätter han innan han förvandlar sig till den vita fjällräven med de underligt gröna ögonen. Lucas tycker om sin nuvarande form. Senaste gången han hade den blev han dock överrumplad av nyfikna förstaårselever som tyckte han var jättesöt.

"Aww!" Utbrast hon och ville bara krama den lilla vita räven men tänkte på att det faktiskt var en människa. Det var tydligen inte bara hon som tyckte den lilla fjällräven var oemotståndligt söt, några förstaårs eller andraårs elever såg den och började springa mot dom. Louise tittade chockat på dom och flinade då hon tog skepnaden som sin animagus hon med, en stor kolsvart varg med vita inslag i ansiktet. Hon morrade hotfullt åt eleverna som redan då hon hade intagit formen hade sätt skräckslagna ut och vänt på klacken. Då hon var varg kunde hon inte riktigt visa ansiktuttrycken hon velade som att flina och sådan, men hon hade alltid gillat att skrämma förstaårs elever eller yngre. Dock visste hon inte vad Lucas skulle tycka om det hela men det brydde hon sig egentligen inte i, det hade varit värt det i alla fall, även om en lärare hade sätt det.

Lucas förvandlar sig tillbaka och det sista som faktiskt ändras är hans hår som ändrar färg till den vanliga mörkbruna. Egentligen är det underligt, att hans animagus är den "söta och gulliga" fjällräven medan hans äkta yttre är som en av Gryffindors värstingar. Motsatser mot varandra, men ändå symboliserar den honom på två olika sätt.
"Bra gjort." Flinar Lucas mot Louise.

Louise morrar lite åt honom innan hon intar sin människoforn igen, men dock kunde förvandlingen tillbaka gå lite snett ibland då hon inte tränat tillräckligt mycket.
"Tack så mycket, min specialité" Flinade hon lite svagt och kände att något var fel, igen. Hon kände uppe på sitt huvud och kände att hon fortfarande hade varg öronen kvar, hon suckade tungt och svor lite.
"Inte första gången det här händer.." Mumlade hon och öronen vred sig efter hennes humör, alltså bakåt en aning då hon var osäker på när det skulle gå tillbaka.

"Det där hände mig hela tiden i början." Säger Lucas med en gest mot öronen för att förtydliga. "Fast jag hade alltid svansen också, så mina kompisar hade det väldigt roligt med att reta mig." Fortsätter han och drar på munnen åt minnet på hans kompisar som brukat klappa honom på huvudet och klia honom bakom de vita öronen. Allt för att irritera honom.