Clato-rollspel! (Privat rollspel för Incendio & Dramione99)

''Det lär inte bli något problem med ditt utseende.'' Muttrade jag.
Han var så perfekt, hans isblå ögon, hans blonda hår och hans muskulösa kropp. Han var verkligen perfekt, på riktigt.
Jag såg hur hans läppar formades, och jag kunde verkligen inte släppa dom med blicken. Mina ögon tvingades släppa dom när tåget stannade i Huvudstaden med en tvärnit.
Joshua joggade in i rummet och hojtade att vi skulle av nu.

Jag låtsades att jag inte hört vad hon just sagt. För jag visste inte vad hon ville att jag skulle svara. Ville hon att jag skulle säga nåt om att hon såg bra ut, hon med?
Utanför tåget stod det tusentals människor som kommit för att få se en skymt utav oss. Det hela var rätt sjukt egentligen. Men faktiskt rätt coolt.

Kamerablixtarna träffade oss, en efter en och folk trängdes, nästan slogs för att få se oss i en sekund. Distrikt 2's spelare i de 74:e Hungerspelen. Rätt mycket att se. Någon av vinnarna gick ju här, alla vill väl skryta med att de var bland de första att se vinnarna. Jag suckade.
''Helt sjukt..'' Mumlade jag förvånat. Ja, det var sjukt.

Jousha gick före mig och Clove igenom folkmassorna. Männiksorna skrek högt och betedde sig som värsta dårarna. Så stor uppståndelse för vår skull? Det var svårt att tänka sig. Distrikt 2 brukade ju alltid vara bland favoriterna. Och det kanske var såhär min kusin blivit mottagen av huvudstaden för några år sedan .....
Jag vinkade lite åt folket och de blev som vilda.

''Och du lockar till dig sponsorer redan nu?'' Frågade jag retsamt och flinade mot honom. Jag blickade mot Huvudstadsfolket, det enda jag kunde tyda var de starka färgerna och utstickande kläderna, men det var dessa människor som skulle se till att jag överlevde spelen, så jag vinkade mot dom och slängde massa slängkyssar åt alla håll.
Jag tittade på Cato och log svagt.

"Ja, jag försöker", svarade jag.
Jag gick fram till en tjej i våran ålder och kysste henne på kinden. Hon skulle iallafall komma ihåg mig .... Hon svimmade, glatt chockerad. Säger vi, hehe. Clove såg lite ogillande på mig.
Jag fortsatte att vinka till människorna i de udda utstyrslarna. Jag såg att Clove gjorde likadant.
"Hallå, du får inte sno mina sponsorer ifrån mig nu!" skämtade jag.

Svartsjukan spred sig som en pestsmitta i en liten by. Han hade kysste en annan flicka på kinden. Uppenbarligen var det inte mig han ville ha.
''Skärp dig. Det kommer bara att bli en vinnare.'' Sa jag och hånlog rätt upp i ansiktet på honom. Jag fick inte bli kär i honom, det gick inte. Och om han skulle bli kär i mig så skulle jag bli kär i honom... Och det var förbjudet. Han skulle få se vem som bestämmer. Det kommer att bli jag, Clove Prexy, som tar hem vinsten.
Jag skrattade åt mig själv i tankarna. Jag skulle inte vinna.

"Har du svalt en citron eller nåt?" Det skämtsamma i hennes ton verkade vara som bortblåst. Den dagen då jag skulle förstå mig på tjejer borde någon faktiskt ge mig ett stort pris .....
"Jag vet att det bara blir en av oss som kommer hem", svarade jag kort.
För att reta Clove ännu mer fortsatte jag att pussa varenda tjej som kom i min väg. Det skulle jag aldrig gjort egentligen. Men om de charmades av mig så skulle de säkert övertala sin man, eller sin pappa att sponsra mig om de kunde. Du förstår, Cato Lyon har alltid en tanke med vad han gör .....

''Skulle kunna fråga dig detsamma.'' Muttrade jag och iakttog varenda flicka som fick möta hans läppar. Varje gång var det som att liten bit dog inom mig, men så var det inte. Jag skulle ta hem vinsten, vad oddsen än tilltalade sig.
Jag var tvungen att ge Cato lite revansch, så jag gick fram till en lång, muskulös, svarthårig kille med svart smink och gav honom en kyss på munnen. En lång, kärleksfull kyss, som egentligen Cato borde ha fått.

"jag är inte sur", svarade jag surt.
Jag blängde på den sotsminkade killen som Clove just kysst. sedan stegade jag ikapp Jousha som hunnit en bit längre än jag och Clove.