Ännu ett mugglis games.

Jaa!!! *harkel*

LÅT SPELEN BÖRJA!
Dramione99 kollade sig omkring på de andra ungdommarna, som hon skulle bli tvungen att döda, en efter en. Hon var bara fjorton år… det fanns många äldre.
” Inte tänka så. Du har en stor chans att vinna” Tänkte hon desperat men hon kännde sig ändå riktigt lugn.
Ett spjut såg lovande ut, det var barar att springa rakt fram. Hon var redo! Hon hade anmällt sig frivilligt, hon visste vad som gällde. Hon visste, men hon kunnde aldrig i sina drömmar föreställa sig känslan hon hade just nu.

MajPej♥ kollade mot Ellie Lovegoods och Dramione99 håll och de nickade tyst. De skulle vara i lag. Ta svärdet bara och spring med Ellie Lovegood och Dramione99 till skogen.
Men tänk om de dog? Skulle hon överleva ensam? Klart hon kunnde, hon var skicklig på någonting, men det känndes inte så riktigt nu.

Ellie Lovegood andades djupt.
” Du klarar det här” tänkte hon helt lugnt. ” Bara att springa och ta det där underbara spjutet. Eller knivarna. Satsa på spjutet”
Hon såg sig omkring och log lite försiktigt åt de skräckslgna ansiktena. Det här klarar hon. Hon var kanske väldigt ung, bara 12 år, men hon var redo.

”Välkommen till de 75:de Mugglis Spelet!” Hördes den välbekanta rösten. ” Om 60 sekunder”

” 60, 59, 58…”

DracoMalfoy1 log av förväntnig. Han hade anmält sig frivligt. Det här var hans öde.
Hans ögon såg sig omkring efter det bästa vapnet. Ett långt spjut, det var perfekt för honom. Han skulle döda alla han kunnde. Han skulle vinna. Det visste han.

”40, 39, 38”

bullen289 andades tung. Det var stor chans att hon skulle dö, om bara 38 sekunder, som sakta tickade ner.
” Ta inget vapen, du dör direkt”
Det var det hans familjs sista ord innan dörren stängdes. Men de visste att det inte fanns så stor chans att få se honom igen. Alla visste det.

Majen00 strök håret ur ögonen.
” Fokusera!” tänkte hon argt ” Du har en chans! Ta ett vapen, eller ryggsäck och spring in i skogen! Du vet hur du överlever där!”
Hennes ögon flackade mellen spelerna. De flesta såg livrädda ut, andra lugna.
En kast kniv, ganska lång med smallt skaft, skulle hon försöka ta.
Hon tog ett lugnande andetag och kollade sig omkring. Bullen289, den andra från hennes distrikt såg väldigt nervös ut.
” Stackarn” tänkte hon, men släppte det snabbt. Hon behövde inte tycka syns om någon, hon skulle fukusera på att komma hem.

”20, 19”

mums, hoppades att det skulle vara över med nedträknig. Så att hon kunnde springa ifrån sina räddslor och känslor. Mycket bättre en att stå still. Hon hade alltid varit otålig. Hon försökte irriterat fokusera blicken på allt runt omkring henne, vilket var kanska svårt.
”Okej satsa på att springa som en tok till ryggsäcken. Försök komma först” tänkte hon medan hon lyssnade oroligt på nedräknigen

Hermia var ovanlig lugn. Det här klarade hon. Ta ett vapen, döda den du kan, och spring in i skogen. Hur svårt var det?

ElinLovegood små studdsade av räddsla. Tur att hon kunnde vara i lag med Helena Hufflepuff. Den tjejen var ovanligt bra för att vara en 11, så hon hoppades att de skulle komma bra överrens.
”Bara det inte blir vi två kvar i slutet…” hon medans hon desperat försökte sluta små studsa.

cikki andades tungt. Med stora ögon hörde hon hur henne liv rann i väg. Hon var så ung., hon ville inte dö.
Redan innan hade hon hittat en passande ryggsäck, men hur hon skulle ta den var en anna sak.


LunaChang andades tungt, men snabbt. Snart skulle det ske. Det hon fruktat. Mugglis Gamet. Det enda hon kunnde hoppas var ett hon skulle dö snabbt och enkelt.
” Tänk inte så! Fokusera” tänkte hon argt och vara nära att rammla ner av sin egna arga ton.

saganda kollade mott LunaChang. De skulle vara i lag. Så hon fick inte dö. LunaChang alltså.
” Du har övat. Du var bra. Ta en ryggsäk pch spring” tänkte hon och försökte lugna ner sig.
Men innerst inne visste hon, det fanns inte stor chans.

HarryPotterr kall svetades. Hon kunnde inget om vapen. Hon kunnde inget om att döda!
” Ta bara en ryggsäk, spring in i skogen och klättra upp i ett träd”
Så hade henne bror sagt. Men det verkade mycket svårare nu. Visst hade hon klättrat i träd, men då var han med. Någon som hjälpte henne.

kotte7 trokade svetten ur pannan.
” vad ska jag göra? Ta väskan eller ett vapen?” tänkte han förtvillat ” Väskan är smartast, men det kanske inte finns bra grejor där. Ett vapen är alltid ett vapen”
han bestämde sig till slut för att ta väskan.
Snart gällde det. Snart skulle han förmodligen dö. Bara ett par sekeunder kvar, som snabbt rann bort.

KlarieLovegood blinkade flera gånger för att inse det faktum var hon var. Mugglisgamet. Vissa tyckte att det var smart att vara i lag med någon, men hon visste att det aldrig skulle funka. Hon blev osäker och blev odräglig.
Med ett djupt andetag försökte hon fokusera och försökte inte tänka på att hela hennes distrikt såg henne ljus nu, att henne familj kunnde få lov att se hennes död.


SabinaPotter såg sig omkring. Om hon bara inte blivit vald. Inte nu. Hennes stund var kommen. Det skulle vara slut på henne. Hon kunnde inget, vad hjälper det med att vara lite smart nu?

avifors såg allt som i slow motion. Hennes hjärta verkade eka i hela skogen, men det var förhoppnigs viss bara inbildnig.
Henns gröna ögon sökde med blicken för att hitta något passande att ta. Men hennes ögon verkade inte fungera, allt gick sakta, och blev suddigt.
Hur skullev hon klara sig?
” 15, 16”

Victorie Weasley flämtade efter luft. För minst tusende gången drog hon bort håret ur ögonen. Om hon bara haft ned sig ett hårband.
” Tänk inte på håret nu, det liv hänger på en tråd! Tänker hon förärgat och kollar efter en ryggsäck som såg bra ut.

Doby andades snabbt och skräckslaget. Hon kunnde hantera vissa vapen, men hon skulle aldrig få tag i ett. Det bästa för henne var att ta en ryggsäck, helt klart. Och springa in i skogen, sätta sig i ett träd och tänka på hur hon lättast skulle överleva.

Luna.Lovegood kollade mott HelenaHufflepuff. Hon hade tur som fick jobbe med henne.
” Försök baar att ta en ryggsäck, sprig in i skogen med HelenaHufflepuff och försök att överleva.

Helena Hufflepuff andades lugnt. Hon hade fått en 10 av dommarna, vilket var ritkigt högt. Hon hade chans att överleve.
”2 Ta den där lilla yxan. Det ser bra ut.” tänkte hon.

LupinMarauder andades skräckslaget. Han hade ingen chans. Ingen stor iaf.
” Försök överleva! Du kan vinna”
Det var det sista ord han hörde av sin familj. Han måste försöka. För deras skull.
M.Potter, pojekn fran hans distrikt, verkad mindre rädd en honom. Eller var det bara han som tyckte alla såg så självsäkra ut?

M.Potter studerade vapnena. Om han hade tur skulle han kanske få tag på ett, men han stasade inte för mycket. En ryggsäck, som såg bra ut, skulle han fösöka ta. Sedan springa som en tok till ett träd. Han måste bara överleva!

”5, 4, 3, 2, 1!”

Dramione99 sparng mott ett spjut, men såg genast att DracoMalfoy1 tänkte ta sama.
- fan också, mummlade hon men bytte snabbt riktnig och sprang mott ett par lovande knivar. Hon plockade upp de (5 stycken) och kastade en mot LupinMarauder, som precis han ducka innan han försvan med en ryggsäck till skogen.
Hon följde han exempel och sprang mot närmaste ryggsäck, medans hon plockade upp hennes kniv. Hon upptäckte MajPej♥ rakt framför sig och sprang ikapp henne.

MajPej♥ log mott Dramione99, och de skynndade sig till skogen. Hon hade fått tag i ett svärd och en pilbåge, men 10 pilar. 1 av de var blodig, hon hade skjuttit Helena Huffelpuff, men den snuddade bara vid henne arm. Ett sår, men inte dödligt.

Ellie Lovagood tog upp spjutet och vägde det som snabbast i handen. Den var riktigt bra. Hon vände sig om och kastade spjutet rakt i maggen på Victorie weasley, som stabblade föll bakåt. Ellia Lovegood skynndade sig fram och drog spjutet ur henne. Hon stack det i Victiorie Weasley igen så att hon dog direkt. Ett kanon skott ljöd. Ett till. Hon skynndade sig fram till Dramione99 och MajPej♥ som hon såg pringa mott skogen.

DracoMalfoy1 tog upp spjutet och kastade det genom luften. De träffade Elin Lovegood i bröstet. Hon dog direkt.
Hon log och sparng mott henne medans ett till kanon skott ljöd. Hon drog spjutet ur Elin Lovegood och sprang efter mer vapen. Et svärd, som var som en såg på ena sidan. Hon dödade genast Hermia som hade oturen att stå för nära honom. De fick räcka, så han sprang mott skogen medans han tog upp ett snöra och en väska på väggen.

Bullen289 hade bara lyckas få tag på en liten ryggsäck. Han sat i ett träd och kollade inehållet. En liten kniv, men som var mycket vass, en termos att ha vatten i och två stycken bröd. Han hade skynndast sig att komma därifrån så, det blev inte så mycket.

Majen00 sparng mott skogen. Hon hade fåt tag på en pilbåge, vilket var bra. Hennes ryggsäck var kanske lite för tung, men hon levde fortfarnade. Hon hörde något, en kvist som brösta av och hon vände sig blicksnabbt om och hann bara se Goizans ansikte innan hon kstade en kniv. Den träffade henne rakt i maggen. Stönade av smärta föll hon ihop med blod rinnandes ur maggen och munn.
Majen00 skynndade sig ditt och drog kniven ur maggen på henne. Hon sa ett sista
- Förlåt.
Innan hon dödade henne snabbt. Ett kannon skott ljöd och Majen00 slöt Goizans ögon lock. Hon kunnde lika väll sova som att vara död. Snabbt hittade hon ett träd som hon klättrade upp i. När hon hittat en bekäm och säker sittplats, packade hon upp de saker hon fått med sig. 1 ovanligt stor termos, mörker glassögon, rep, 3 bröd-limpor och 2 stycken till knivar.
” Inte så dåligt faktsikt” tänkte hon och packade ner allt. Hon använde ett stör blad at torka av kniven hon dödat med.

mums hade inte lyckas bra vid ymnighornet. Bara en liten ryggsäck med en termos och en liten kniv. Hon satt i en skogdunge, i ett hål som döljdes av flera buskar med bär som var ättbara enligt henne kunskaper. Ett bra ställe. Hon råkade ramla i det när hon sprang, och om någon skulle försöka plocka något bär skulle hon bara kunna skära den presonen med den extra långa kniven hon fått i en ryggsäck.

Hermia sparng mott närmaste träd. Det var svårare en hon trott. Hon hade inte fått något från ynmigshornet.
Hon hörde ett skratt och vände sig om. Det sista hon såg var en kniv som träffade henne, och allt blev svart.

Luna.Lovegood var tillsamans med Helena Hufflepuff. Elin Lovegood hade blivit dödad av någon. De såg inte vem. Luna.Lovegood försökte sluta skaka. Hon hade fått tag i en ryggsäck, där det fanns ett rep, en mellan stor termos och en kniv.

cikki sprang för livet mott en buske. Om hon hade tur så kunnde hon gömma sig i den, som förra årets deltagre gjort. Hon hade tur.
Med sig från ymnigshornet var en termos och en liten kniv. ganska bra, tänkte hon, medans hon började skära loss onödiga gernar och gjorde så att hon inte syndes.

Luna Chang sprang med saganda. De sprang mott ett träd som de hjälptes åt att komma upp. De satt länge och flämtade efter andan.
- Vad fick du? Frågar saganda
- En ryggsäck, men en termos, en kniv och två stycken bröd. Du då? Frågade Luna Chang.
- En ryggsäck med en termos, ett bröd och ett rep, svarade saganda.
De satt tysta och lyssnade på allt de kunnde höra. Stora löv hängde i träden och Luna Chang började plocka ner flera stycken.
- Vad gör du? Frågade saganda intresserat.
- Vi måste ju ha något vi kan ha som täcke. Och vi kan dölja hos med de.
- Jaha, smart, svarade saganda och började plockar ner hon också.
Bladen var minst lika långa som en 4 åring. Och de var lite vatten på dem, som de samlade in.

HarryPotterr log för första gången på länge. Hon hade en kniv och en termos. Och 2 (!) stycken limpor.
Hon var i ett par buskar, vilket var det bästa hon kunnde hitta som gömställe. Det var ett par giftiga bär, så hon hoppades att ingen skulle gå ditt. I busken fanns det mycket platts, och tack vara en kniv hon fått kunnde hon skär lös onödiga kvitar och göra så att hon inte syntes så bra. Tack vara gräs som hon sat på täckte hon för håll, och av mossa kunnde hon göra en ganska bekväm och varm sovplats. Men hon hade bara fått med sig en liten kniv, termos och en halv bröd bit, så mat och vatten var viktigt att hämta.

Kotte7 hade fått med sig ett par knivar som han snott från den döda Goizan. Han han precis ta den innan han såg svävaren kom och hämtade henne. Annars hade han fått med sig den där ryssäcken som innehöll:
En termos, 2 bröd, rep och mörker glassögon.
Sen var det något okänt. Såg ut som en liten burk, men vad man gjorde med den var okänt.
- Nåja bäst att behålla det, muttrade Kotte7 och plockade upp allt innan jag klättreade upp i trädet.
Med hjälp av repet lyckades han knytta sig fast i trädet. Han sträckte sig efter ett jätteblad tog fram en termos så att han kunnde samla in vattnet som sat fast på bladet. Fyllde nästan halva. Sedan använde han det som ett täcka

KlarieLovegodd sprang mott ett träd medans hon försöker klättra up för det, när hon känner en smärta i vänstra benet. Ett skrik kommer från hennes läppar, och hon kollad ner på benet för att se at det var ett sopjut som stack rakt ut från benet. När gon kollade upp såg hon Ellie Lovegood stå flämtade under.
KlarieLovegoods ögon vidgades och hon förökte forsäte klättre, men vänstra benet hänger efter henne.
- Du överlever aldrig! Skriker Ellie Lovegood hånfullt, men Klarie Lovegood skakar bara bort tårarna och sliter spjuter ur foten. Det rinner blod, men hon drar sig upp för trädet, med spjutet i handen.
Hon hör Ellie Lovegood flämte nedanför och i ögonvrån ser hon att Ellie Lovegood tar fram något från marken, en sten kanske, som hon kastar efter henne, men hon har redan dukat.
Till slut sätter sig KlarieLovegood och tar fram spjutet. Henne eget blod, och lite annat torkat är klistrat på spjutet spets. Hennes fot värket och hon tar ett jätteblad från trädet och binder det runt foten. Dropparna med vatten lindrar smärtan, men den gör henes fårtfarande svimfärdig. När hon kollar ner på Elie Lovegood så ser hon att hon börjar klättra upp till henne. Utan at tänka sig för kastar hon spjutet för allt hon är värd rakt mott Ellie Lovegood, och det träffar henne i mitten av huvudet och innan hon slår i marken höra kanonskottet.
” Jag behöver spjutet” är det enda hon tänker.
Men foten går inte at stödja på, vad ska hon göra? Med en kraftanstränig börjar hon klättra ner igen, men ramlar såklart. Hennes kropp värket och hn blev alldels yr. Men spjutet får hon tag på. Egetligen vill hon helst klättre upp i trädet på en gång, men hon skulle aldrig klara det. Så iställe vilar hon, md huvudet melan benen så att hon ska se klart och tänka klart.

Avifros låg uppe i ett träd. Hon hade set hela händelsen med KlarieLovegood och visste inte vad hon skulle göra. KlarieLovegood var enkel att döda, men hon visste om hon hade härta att göra det. Henne bror, Antony, skulle inte ha gjort det. Det sved till i henne när hon tänkte på honom. Hennes barnsliga bror. Det fick henne att bestämma sig. Tyst hoppar hon ner för trädet och små springer mott KlarieLovegood, men tvärstannar när hon ser att hon har spjutet i handen.Hon harklar sig nervöst.
KlarieLovegood rycker till och drar fram spjutet som hon hotar med.
- Kom inte närmre, ropar hon med darande röst.
Avifors sträcker upp armarna och släpper sin kniv.
- Jag vill hjälpa dig, säger Avifors lugnande och KlarieLovegood sänker direkt spjutet.
Hon sjunkar ihop och Avifros går fram till henne. Men när hon böjer sig ner för att hjälpa henne höjer KlarieLovegood huvudet. Ett kallt leende för Avifors inse vad som kommer händoch i sista stunden studsar hon bort från henne. Spjutet vinner genom luften, men missar Avifors. I ett försök att fly reser sig KlarieLovegood från marken men foten viker sig under henne och hon svimmar tydligen av på grund av smärtan. Aifors tänker så de knakar. Hon borde döda henne, men henne instinkt säger något annat. Så iställe klättrar hon upp till KlarieLovegoods packnig, och hittar det hon letar. Ett rep. Hon klättrar ner igen och knytter ett rep runt KlarieLovegoods midja. Sedan klättrar hon upp igen, och drar och sliter i repet tills KlarieLovegood ligger uppe på grenen. Avifros flämtar medans hon tar bort lövet runt KlarieLovegood sår. Det ser hemskt ut och man ser skeletet. Jag tar henne exempel och binder om foten med ett blad. Mer kan jag inte göra.

Doby mådde lätt illa. Hon hade dödat Sabina Potter. Hon hade dödat en person. Hon hade dödat SabinaPotter. Hon hade kastat den där kniven. Hon dog. Plågsamt.
Hon låg i en grotta hon hittat. Med hjälp av olika stenar och mossa hade hon lyckas dölja sig så gott hon kunnde.

Lupin Marauder låg i ett grop. Han hade försökt så mycket som möjligt med att täcka sig, och det gick väll ganska bra. När det var natt skulle han gå och leta mat och vatten. Han hade fått med sig en termos och en fick-kniv. Fick-kniven var faktiskt riktigt användbar. Det finns jättemånga olika saker i den, som te.x en kniv och liten såg.
Han kännde att han kunnde ha gjort bättre av sig om det inte var för att han blev skjuten av alla. Varför just han? Det vara bara tur att han överlevde. Men han hade fått ett rejält sår på axeln.

.

Mugglis låten spelades och de dödas ansikten vissades:

AWESOME! Kan du tagga folk? jag verkar as-tuff!

NRA!

jo, det kan jag, men tänkte bara göra det första gången en person nämns.
Du är as-ruff, cooling

OK!

Haha, aa, kan vinna detta!

kan du säkert

Jättebra, men jag var inte med. kommer jag vara med i nästa avsnitt?

var du inte? det ska du var, jag skriver ditt dig. Vilket distrikt?

SÅ BRA!! ♥