Lily~James - Always and forever [SV]

JÄTTE BRAWSOME

Jättebraaaa!!!

''Bevakar''

Superbra

Jättebraochawesome!

Det här är superbra. Du är superbra. Det är något med hur du skriver som får mig att bli helt fast. Det känns så levande och helt superbra. Jag tycker inte att det känns för hoppigt eller så utan det är bara fantastiskt!

Kapitel sju kommer nu. Kapitel åtta är lite... tja speciellt för det är från en synvinkel jag tror inte så många har skrivit ur förut

Kapitel 7
Vårtermin, stress och läxor
Januari – Februari 1977

-Tagghorn, kolla!
James kollade irriterat upp och såg sig omkring i korridoren. Allting var som vanligt.
Han vände sig surt mot sin vän.
-Vad?
-Ville bara distrahera dig till Snape hade passerat. Det såg ut som om du tänkte ''Levicorpus'', sa Remus glatt.
-Nej det gjorde jag inte! Fräste James och stoppade hastigt in trollstaven innanför klädnaden.

Peter och Remus hade anlänt till skolan dagen innan, Peter efter två veckor i fjällen och Remus efter ett julfirande med hela släkten. Då de kom in i sovsalen låg James och Sirius, sovandes och högt snarkandes, på golvet, efter ett försök till 24-timmars knallkortsmaraton. Andra påhitt de gjort under lovet var chokladgrodeätartävling, älväggskastning (vilket de inte riktigt hade städat undan efter...) och inbrott i husalfernas kök, där de bemöttes som kungar.

De fyra vännerna var nu påväg mot trollkonsthistorian. Det var den första lektionen på deras sista termin någonsin. ''Högtidligt,'' tyckte Sirius, men de andra ansåg att det skulle kunna vara lika högtidligt som kungens bröllop, och ändå vara lika tråkigt.
Sista terminen på sjunde året ansågs vara den mest krävande terminen, ansågs det, och jullovet hade till 100% använts för att göra sig förberedd och vila ut. (För allas utom Sirius och James del.)
De genomled professor Binns predikan om jättarnas krig 1579 med nöd och näppe, professor McGonagalls tal om examensproven likaså, men när de 4 lektioner senare gick till sovsalen med läxor upp över öronen var de allihopa när att bryta ihop.

-Jag t-tror aldrig v-vi har h-haft såhär mycket l-läxor, stammade Peter utmattat och satte ner alla sina böcker med en duns.
-Jag tror det är meningen att vi ska fylla flera kilometer pergament med tråkig text, pustade Remus och slängde sig på sängen.
-Nej, sluta prata om det, gnällde James och drog täcket över sig. Säg något roligt Tramptass.
-Öhm... det var tre animagusar och en varulv... började Sirius osäkert och de andra brast i skratt på några sekunder.
Resten av eftermiddagen och kvällen gick åt till packa upp, för Remus och Peters del, och städa upp, för James och Sirius del (äggklet över hela rummet var lagom populärt.) Men när alla skulle gå och lägga sig kunde de inte låta bli att flumma några timmar till.


En hel månad till gick, och marodörerna hade ingen tid för att göra nånting annat än att plugga. En helg med fullmånenatt, om möjligt ännu mer stressig än den där förra hösten, var så krävande att Peter svimmade på lektionen i Örtlära måndagen därpå, vilket ledde till att Madam Pomfrey tvingade honom att stanna där i två dygn, bara för att vila. Vilket i sin tur ledde till att hans läxberg tredubblades, trots att hans vänner hjälpte honom så mycket de kunde.

Lily och James hade knappt tid att prata ordentligt med varandra, veckans höjdpunkter var kvällarna när de kunde plugga tillsammans (''Very romantic'' tyckte Sirius med ironi i rösten) men inte ens då var de ensamma, utan hade sällskap av Sirius, Remus, Peter, Mary och Alice. Lily och James kunde bara avsluta med en snabb godnattkyss vid ettiden, när alla var utmattade och vissa redan hade somnat med huvudet i boken.

Men en kväll, två dagar före alla hjärtans dag, lyckades de flesta på något magiskt sätt (att vara uppe och plugga till fyra) vara helt utan läxor. Det var så gott som fest i uppehållsrummet, för alla utom Peter och några till, som fortfarande låg efter.
James tog tillfället i akt och spenderade en stund till att prata med Lily vid brasan i uppehållsrummet. Deras vänner var tillräckligt kloka för att lämna de ifred, och drog sig undan.

-Vi har inte pratat ordentligt sen i julas. Vad gjorde du på lovet? Frågade James med armen runt hennes axlar.
-Inte så mycket, sa Lily. Jag var hemma och firade jul med mina föräldrar, min syster och hennes nya pojkvän.
-Vad heter din syster? Frågade James som plötsligt insåg att han inte visste något alls om sin flickväns familj, mer än att de var mugglare.
-Petunia.
-Är hon äldre eller yngre?
-Vi är tvillingar, sa Lily och tittade tomt in i elden.
James upptäckte att det var något känsligt med ämnet, och var rädd att han hade trampat på en öm tå eller något. Han försökte komma på någonting att säga, men det behövdes inte då Lily öppnade munnen igen;
-Hon är lite... hon tycker... att det hela... allt dethär med mig och den magiska världen, hon tycker det är lite... konstigt. Våra föräldrar tycker ju det är helt fantastiskt att ha en häxa i familjen, så ibland kanske hon hamnar lite... i skuggan.
James nickar förstående till svar.
Det är tyst ett tag och de båda sitter bara och tittar in i lågorna som dansar i den öppna spisen.
-Du... jag tänkte fråga... sa James efter en stund. I övermorgon är det alla hjärtans dag och det är utflykt till Hogsmeade den dagen. Jag tänkte om du kanske ville gå ut...
Lily kollade på honom, log, och nickade sedan.
-Klart jag vill.
-Så bra, sa James glatt, och de kysste varandra.

Super

Jag skickar ett till på direkten, men ni hatar mig inte för det va?

Kapitel 8
I skuggan av sin syster.
(ett kapitel ur annorlunda synvinkel)
Mars 1977.

''Visste ni?' sade Harry. 'Visste ni att jag var en... en trollkarl!?'
'Visste!' skrek moster Petunia plötsligt med gäll röst. 'Visste!?
Det är klart att vi visste! Hur skulle du kunna vara nåt annat, när min förbaskade syster var vad hon var? Jo då, hon fick ett precis likadant brev som det där och försvann i väg till den där... den där skolan... och kom hen varenda helg med fickorna fulla av grodyngel och förvandlade tekoppar till råttor. Jag var den enda som såg vad hon egentligen var – ett missfoster!'''

Ur ''Harry Potter och de vises sten''




Kära Tuni!
Hur har ni det där hemma? Här på skolan är det bra, vi ska snart göra våra examensprov. Vintern är i full gång, men snön ligger tyvärr inte kvar...
Du vet den där pojken James Potter som jag berättade om? Innan hatade jag honom, javisst, men han har verkligen ändrat sig! Jag är ihop med honom nu, och han är verkligen jättesnäll!
Men du då, hur går det med den där Vernon som jag träffade i julas? Är ni fortfarande ihop? Jag pratade inte så mycket med honom, men han verkade väl vara trevlig.
Hälsa till mamma och pappa! Saknar er alla jättemycket!
Kramar från Lily

Petunia Evans läste brevet och tittade med avsmak på ugglan som nyss landat på hennes fönsterbläck. Den var gråspräcklig och tittade nyfiket runt i rummet, som var inrett med vita möbler och små blombuketter.
Petunia funderade om hon skulle skriva ett svar. Lily skrev inte ofta brev från den där skolan, inte nuförtiden iallafall.
''Hon har väl viktigare saker för sig'' tänkte Petunia och fnös, fast egentligen visste hon mycket väl att det berodde på att hon sällan svarade på sin systers brev.
Till sist satte hon sig och krafsade ner några rader till svar.

Hej Lily.
Vädret här är bra. Vernon och jag är fortfarande ihop, vi ska nog flytta ihop när jag blir myndig (18.) Och du har rätt. Han är jättesnäll och han älskar mig.
Mamma och pappa hälsar att de saknar dig också.
//Petunia


Hon vek ihop pappret och stoppade ner i ett kuvert. Hon skrev sin systers namn på det och sträckte motvilligt fram handen för att knyta fast brevet vid ugglans fot.
Fågeln flög iväg och Petunia stängde fönstret.

Visst blev hon glad att systern skrev till henne ibland. Lily, som alltid hade vart så snäll mot henne och aldrig tyckt att hon var bättre än Petunia bara för att hon hade magiska krafter. Men det spelar ingen roll. En häxa? Häxor och trollkarlar skickas iväg till nån särskola där de lär sig hokus pokus. Det är ju helt sjukt?
Mamma och pappa är såklart så stolta! Deras dotter har magiska krafter?

Deras dotter, miss fjäskis. Hokus pokus släng med det långa röda håret och så blir alla glada. Ett missfoster vad hon är! Och nu hade hon tydligen sprungit iväg och blivit ihop med någon jubelidiot, James Potter. Vad hade hänt med pojken Snape då?
''Ett missfoster, det är vad hon är.'' tänkte Petunia. ''Och en player. Jag har däremot Vernon Dursley. Han har fin utbildning, och går inte på någon Abrakadabra-skola. Han är rik och mycket stilig. James Potter, det låter som en uteliggare!''
Hon slängde sig på sängen och tittade upp i taket.

''Jag visste hela tiden att det var något fel på henne'', tänkte Petunia. ''Det hände mystiska saker runt henne – och den där pojken Snape- helatiden. Häxor och trollkarlar, va – knäppskallar, är vad de är. Så fort jag flyttar hemifrån ska jag byta namn och isolera mig från omvärlden. Eller iallafall från mitt psykfall till syster, hennes uteliggarpojkvän och mamma och pappa som är så exalterade över att ha 'en
sån enastående häxa i familjen!''

Petunia reste sig och grabbade tag i sin handväska. Nånting måste hon väl sysselsätta sig med tills klockan var sju och Vernon skulle hämta upp henne.
Hon gick ner till Tesco, bara för sakens skull, medan hon funderade på Lily och hennes liv på den där skolan. Hur skulle Petunias liv sett ut om hon också gick där? Varför blev det just Lily? Lily hade sagt att det var nånting man föddes med (''Precis som en utvecklingsstörning,'' hade Petunia bitit till svar, och hennes systers ögon tårades.) så det kan ju inte ha varit någon sorts ''belöning'' till Lily, för att hon var så snäll eller smart eller nåt. Kanske var Lily så smart bara för att hon var en häxa.

Petunia fick syn på ett par vackra hårnålar med pärlor. Hon plockade ner de från hyllan och gick mot kassan för att betala.
-£1.90, tack, sa kvinnan i kassan och Petunia började rota efter sin plånbok.
Hon fiskade upp en enpundare, och fick sedan syn på ett annat litet guldmynt. Hon hade snott det från Lily i julas, det var ett trollkarlsmynt. ''Gallon'' eller var det kallades. Hon visste inte varför hon hade tagit det, det kändes som att det hade att göra med avundsjuka mot Lily, som fick leva i två världar. Två världar, två kulturer, två... öh... valutor.
-Ursäkta, jag behöver fortfarande 90 pence till.
-Ja, öh... sa Petunia och drog snabbt upp några mynt som hon gav till damen i kassan.
-Tack så mycket.
-Ja, öh, tacktack... sa Petunia och tog hårnålarna utan att släppa blicken från myntet.
Hon vandrade hemåt medan hon funderade på hur det skulle vara om hon också vore... bara lite mer... speciell.


(Tesco=Storbrittaniens motsvarighet till Ica skulle man kunna säga.)