The Lills Games

Supeh!

Fredens distrikt slåtter?
SNÄÄLLA! :3

Tyvärr... Har redan skrivit det och det är Distrikt 3's slåtter.

Har du...jag måste ha missat något!

Men vart? :3

Du har inte missat något, jag har inte satt upp det än. ^^

Men NU kommer det.

Detta blev väldigt långt, men jag var tvungen att få med vissa saker.

Slåtterna, Distrikt 3

Lucy och Rose stod och väntade med de andra 13-åringarna, och skickade till platsen bland 14-åringar – där PotterHunger stod. De hade lovat varandra att ingen av dem skulle bli ”utvald” i Lills spelet. Men egentligen kunde ingen av dem veta säkert det, och det visste dem.
På scenen stod madam Prince och visade upp slåttern hos Distrikt 1 – den skulle tydligen visas i alla Distrikt före deras egen slåtter kunde börja. Det var ju trots allt från Distrikt 1 som Lills själv kom ifrån, påminde Lucy och Rose sig själv.

PotterHunger gav Lucy och Rose en lugnande blick – hon hade alltid varit den som var mer ”lugn” av dem. De måste ju trots allt bara klara sig igenom den här eftermiddagen utan att någon av deras namn blir de som tas upp ur skålen. Sedan kommer det förhoppningsvis vara över. Sedan kommer de kunna vara bästa vän systrar i resten av deras liv.
Deras onormala liv. Eller det var egentligen väldigt normalt, men bara inte för de som bodde i samma Distrikt som de. För alla dem ville bli utvalda att tävla för sitt Distrikt, det ville absolut inte Lucy och Rose eller PotterHunger.
Uppe på scenen hade nu madam Prince tagit undan filmen och än en gång förklarat för alla hur Lills spelet går till. Men vid det här laget borde hon väl veta att alla vet hur det går till.

Lucy och Rose började studera räcken (De var alla i en väldigt lång kö, där det fanns räck på sidorna) och märkte konstigt nog att de var gjorda av chokladstänger. Hon började fascinerat att bryta sönder det i mindre bitar, som hon sedan stoppade ner i munnen och åt upp. Smaken var så god att hon inte hann hindra sig själv innan hon stoppade in en hel näve med mosade chokladstänger. Och efter fyra nävar rasar räcket – där hon står – ihop.
Innan hon vet ordet av har vakter tagit tag i henne armar och hon börjar skrika – det gör så ont i hennes armar! De släpar bort henne från resten av 13-åringarna, bort runt mot scenen.

PotterHunger hör ett litet skrik någonstans ifrån. Hon vände sig om och såg en flicka släpas bort mot scenen. Men hon hann inte se vem - och skräcken växer inom henne. Det kunde inte vara... Nej! Det fick inte vara Lucy och Rose.
Hon tittade bort mot 13 åringarna, och ser till sin lättnad en rygg med långt brunt hår. Det måste vara Lucy och Rose, intalar hon sig själv. Men kan inte riktigt få bort panik känslan helt. Den där ryggen ser inte ut som hennes rygg. Men hon vill inte tänka på det. Vill inte.
En av vakterna går upp till scenen och avbryter madam Prince's babbel om Lills spelen. Och viskar något i hennes öra. Hon spänner blicken i flickan de hade fört mot scenen. Men flickan vänder sig konstigt nog mot PotterHunger.
PotterHungers hjärta stannar. Hon slutar andas. För ansiktet som tillhörde flickan, tillhörde också Lucy och Rose.

”Tyvärr måste vi avbryta slåttern lite. Eftersom en liten flicka har varit stygg och ätit från den giftiga chokladen” ekade det i högtalarna. Lucy och Rose visste inte vad hon skulle göra. Men chokladen hade alltså varit giftig? Det borde hon väl förstått, ingen choklad kunde varit så där god.
”Vi måste se till att hon får så mycket hjälp som möjligt...” fortsatte madam Prince och nickade åt vakterna som höll i Lucy och Rose. De började ta upp henne på scenen – och för ett ögonblick var Lucy och Rose säker på att hon skulle måsta be om ursäkt inför alla. Men sedan började de föra bort henne genom en dörr.
De lade ner henne i en säng, och hon tittade skräckslaget när alla gick bort igen. De ska bara hämta hjälp, tänkte hon om och om igen.

PotterHunger hade börjat tränga sig förbi folk i den långa kön för 14-åringarna. Hon måste komma fram till scenen så fort som möjligt. Folk började viska om henne, men hon brydde sig inte. Hon stannade till när hon hörde en flicka säga: ”Hon försöker bara at sig förbi, för att det sägs att det är de som står längst fram som blir valda.
”Jag vill inte ens bli vald, det där var faktiskt min syster!” fräste PotterHunger ur sig. Och sedan fortsatte hon tränga sig fram i kön.
När hon äntligen hade kommit längs fram i kön – ungefär 10 minuter senare – så böjde hon sig ner och for under räcken och sprang så fort hon kunde upp till scenen. Men hon hann inte långt innan ett par vakter tog tag i henne med.
PotterHungerbörjade förtvivlat skrika och ropa.
”DET ÄR MIN SYSTER! DET ÄR MIN SYSTER SOM ÅT GIFTIG CHOKLAD!” fick hon fram, och så snart en av vakterna förstått vad hon pratat om släppte de henne. Men fortsatte ändå gå mot scenen - PotterHunger förstod att det var meningen att hon skulle följa efter. De förde henne upp på scenen och genom en dörr – som var på scenen – samma som de hade fört hennes syster igenom.

Lucy och Rose hörde en dörr öppnas och hon suckade lättat. Äntligen kom det någon för att bota henne. Men till hennes besvikelse var det ingen läkare. Men så snart hon såg vem det var struntade hon i att det inte var någon läkare! Det var hennes syster!
PotterHunger sprang fram till sängen som Lucy och Rose låg i, och kramade henne.
”Det kommer att bli bra” upprepade PotterHunger säga, om och om igen. Och efter 30 minuter förstår de båda att ingen kommer för att hjälpa dem. Men PotterHunger forsätter envist att säga ”Det kommer bli bra”. Snart börjar de med slåttern igen. De hoppar över förklarningen och fortsätter direkt till lotterna. I rummet som Lucy och Rose och PotterHunger sitter i finns en tv de kan se allt ifrån. Första lotten drogs upp och Lucy och Rose kramade PotterHunger’s arm.

”Lucy och Rose!” ropade madam Prince upp. PotterHunger’s hjärta stannade i några sekunder. Var det inte illa nog? ”Lucy och Rose? Vill du komma upp på scenen? Var inte rädd hjärtat” fortsatte Prince. Och först nu blev PotterHunger medveten om hur stilla Lucy och Rose var. Hon tittade skräckslaget på henne, men till sin lättnad såg PotterHunger att Lucy och Rose fortfarande andades. Även fast det var knappt.
En läkare hade kommit in före slåttern hade börjat, och sagt att Lucy och Rose kommer att dö inom en time. PotterHunger undvek fortfarande att ens tänka tanken.
Plötsligt stormade flera vakter in genom dörren.
”Är du Lucy och Rose?” frågade en av dem. Lucy och Rose nickade lite till svar. Och genast grep vakterna tag i henne. PotterHunger viskade svagt i hennes öra ”Andas. Det kommer bli bra” innan de för ut henne genom dörren till scenen. Själv står PotterHunger kvar som förstenad. Hon bryr sig inte om för att se vad som hände på scenen, men hon vet att det som inte fick hända – hände.

Det var kaus uppe på scenen. Men det hann Lucy och Rose inte bry sig om. Hon måste få kontroll över hennes andning. Men hon kunde inte. Hon kunde inte andas. Giftet, ekade det uppe i hennes huvud. Sedan faller hon ihop på scenen och allt blir svart.

*Från scenen på samma gång*
Plötsligt faller den utlottade tjejen ihop på golvet. En vakt går fram och känner på hennes puls. Hon är död.
”Och vår nästa deltagare är... PotterHunger” säger madam Prince som verkar skynda sig att få det här över. En flicka kommer ut från en dörr bak i scenen. Hon såg skräckslagen och väldigt chockad ut. Hon gick sagt fram till flickan, böjde sig ner och satte sig ner på marken brevvid flickan.
Alla fick vänta kvar vid slåttern ytterligare en timme. För att vänta och se om de skulle ta in en annan deltagare, eller om Distrikt 3 bara skulle ha en deltagare i år. Till slut kom de fram till att eftersom flickan dött efter att hon blivit "utlottad" skulle man inte ta in någon "ersättning".

Men det var inte min slåtter! DX
Stygga Lills!

Jaha! Nej den har jag inte skrivit.

MEEEEEEEEEEEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Riktigt, Merlin-bra!

OMG OMG OMG NU ÄTER JAG ALDRIG MERA CHOKLAD I MITT LIV *kastar ifrån mig chokladkakan jag knaprade på innan*