Pirater (Privat rollspel)

Vicinia tar först av bara maten men de mer eller mindre tvingar i henne romen och hon känner snart hur alla bekymmer lättar. Någonstans säger en röst att hon borde leta upp Michelle men när hennes glas fyller på dricker hon genast upp det och känner hur hon blir behagligt varm och uppspelt.

Michelle kommer antagligen aldrig glömma den här upplevelsen, hon hatar den. Det äcklar henne så mycket och det gör ont. Hon hade säkerligen behövt alkohol eller likadant. Kaptenens äckliga läppar har antagligen rört vid varje ställe i hennes ansikte. Hon får kräkreflexer av det. Efter ett tag slutar han och låter henne vara ifred, antagligen bara för stunden.

Vicinia hade hamnat i killens knä. Han som tvättat deras sår, hon vet inte ens vad han heter. Men han kysser som en gud, påhejad av de andra. Men en karl som försöker ta henne på brösten sparkar hon till så han for skrattande ner på golvet. Vad som hellst går hon inte med på vare sig hon är full eller inne. Snart börjar någon spela och piraterna börjar skrålande sjunga, det låter förjävligt.

Michelle drar på sig sina kläder igen, kaptenen har gett henne tillåtelse. Inte för att hon bryr sig, hon hade ändå precis rest sig för att göra det när han sagt att hon får. Ovanligt nog känner hon ingen fruktan för honom, viket hon brukar göra för alla som ser skrämmande ut.

Snart tystnar musiken och skratten och var och en däckar i sitt eget hörn. Vicinia och killen drar sig upp på däck och somnar snart bland några säckar.

Michelle har tagit sig under däck och gömmer sig för kaptenen och resten av besättningen. Hon tyckte inte om det som hände, hon avskydde kaptenens stön och för tillfället gömmer hon sig nog till en del för sig själv också. I mörkret där ingen kan se henne, eller röra henne.

Morgonen gryr och manskapet börjar långsamt vakna. Kepten domderar och delar ut order, de ska lämna hamnen och han ser mycket nöjd ut med sig själv. Vicinia har en otrolig huvudvärk och kryper upp på säckarna för att inte vara i vägen. Men där blir hon inte länge sittande, kapten pekar bryskt upp i den höga mastkorgen.

Michelle är ovanligt nog uppe rätt tidigt och har fått lov att hjälpa skeppets kock. Hon tycker det är ett roande jobb, kocken är rätt trevlig och förklarar gärna vad hon behöver veta. Han verkar nästan njuta av att få berätta vad han vet. Men det spelar inte Michelle någon roll.

Vicinia ser upp i mastkorgen och tar sig mot ( Vad heter det, där man klättrar upp^^ riggen eller? HJÄRNSLÄPP xD ) hon börjar klättra långsamt, rädd för att ramla ner.

(Jag TROR det heter så, nu säger vi att det heter det! XD)

"Kan du ge mig saltet? Det ligger i den där hyllan nästan längst bort till höger." Instruerar skeppskocken, Michelle nickar genast och hämtar saltet, iallafall det hon tror är saltet. Kocken smakar turliigt nog av karet innan han lägger i det. "Det här är socker, Michelle." Suckar han och Michelle tar genast bort sockret och hämtar saltet.
"Är den rätt?" Mumlar hon smått oroad. Kocken nickar och strör det i maten.