Den Svarta Änkan

Då använde man väl kitlar?

okej, vad vill du att jag ska göra?

Inget. Jag bara hakade upp mig på det. Förlåt...

Awesome kapitel

TACKAAAAR! ♥

9. ?
I det lilla rummet var det fullt av damm och smuts. Det luktade starkt av kåda och torrt trä, som om det precis hade ångat ut massa fukt och lämnat en hemtrevlig känsla. I rummet stod en liten kateded, sådana som lärare hade. Hyllor tornade upp sig, de var fulla av små avlånga askar. Hyllorna såg gamla och slitna ut och hotade tyst att tippa över när som helst. Jag gick fram till kateden och golvet knarrade oroligt högt. Ett vänligt ansikte visade sig bland de askfyllda hyllorna, han gick prydligt fram till mig och bugade kort. "Trevlig att träffas unga dam, en trollstav kanske?" sa hon och log. Det var en mycket ung man. Kanske i tjugofem år åldern. Han tog fram ett måttband och började prata.
"Ja, jag har precis tagit över stället av min far. En mycket bra karl. Duktig med affärer. Tuvär träffas vi allt mer sällan. Jag har ju jobbat mycket... Men han håller takterna! Han är fortfarande ute i vilda världen! Trotts att tiden rinnre ut, Ja en mycket bra karl... noga med hu.." Jag slutade lyssna och försökte se bakom hanns axel. De avlånga paketen var mycket besynliga. Ibland rörde de på sig. Hoppade, vickade på sig,Föll ner på golvet och allt möjligt!
..."Men nu har jag ju snart en egen pojk!" avslutade han lyckligt och torkade sig i ögat.
"Nåja... vilken är din trollstavsarm?" frågade han fundersamt.
"öh...va?"
"Din trollstavarm" sa han otåligt och pekade på mina armar. Jag rodnade och mumlade "jag är bådhänt"
"Men då föreslår jag att du använder din östra trollstavsarm".
"Höger?"
"Ja... jag tror det kallas så" sa han förvirrat och började leta bland hyllorna. "Här"
Han gav mig en stav, den var av mörkt trä med vackra må snirklar vi handtaget. Han tyckte den genast ifrån mig och så fortsatte det.
"Den här då? Ubon trä, 11 tum enhörningshår och böjlig?"
"Den här är perfekt! En trä, 12½ tum fenixfjäder hård?"
"Kanske den här! Ask, 14 tum fenixfjäder böjlig?"
sådana saker sa han vid varje stav han räckte mig. Hans ögon lyste av iver och han blev bara mer konsenterade efter varje stav.
"Rolig att få en extra utmaning ibland va!?" sa han muntert och gav mig en till. Medans högen med ickepassande trollstavar växte, ökade samtidigt min oro. Tänk om allt är en bluff? Om ingen passar? Om han ger upp då? snälla snälla snälla! Låt någon passa!
bad jag tyst. Han stannade. Såg på mig med stora ögon. "Jag..tror jag vet den perfekta staven för dig.." sa han långsamt. Han försvann länge och väl. Han sprang tillbaka och nästa hoppade av iver.
Jag tog emot den choklad bruna staven. Den hade ett vackert skaft. Prytt med ett snirkligt kors, som virade sig runt staven. En glödande värme spred sig genom kroppen. Fick mig att känna en underlig känsla av lycka och...magi
"jag trodde aldrig jag skulle sälj den här staven. Min far sålde den inte. Och inte min farfar heller. Och han innan farfar sålde den inte heller!" han tittade förundrat på mig. "Det var den första Ollivander´s staven som tillverkades. 13½ tum, Syren trä, oböjlig... och en väv av Hippogriff fjäder och spindelnät som kärna... spindelnät av en Svart Änka."

♥ ♥ ♥ ♥

WoW, du skriver goodie good

I LOVE IT ♥

.......................................................................................................................................................................... ♥

Så jävla awzome