Hunger Spelen- Rollspel

Jag väntade spänt på att hennes pappa skulle komma. Plötsligt öppnades dörren.
"Ni får 3 minuter" sa fredsväktaren.
Jag sprang fram och omfamnade min far, han är ju en då det enda jag har kvar i den här världen.
Han föste undan mig lite så vi kunde prata.
Han såg mig allvarligt i ögonen, så som han alltid gör när han är allvarlig. "Jag vet att du kan vinna det här" sa han. "Och du vet också det" jag kollade bort från hans ansikte. Även om det var sant så ville jag inte tänka på det, inte nu. Fredsväktaren kom in och ledde ut min pappa från rummet, men en då så var mina sista ord till honom "Jag ska göra mitt bästa"

Jag har inga "vänner" så jag visste att ingen mer skulle komma, och det var sant.

Jag kom in i ett stort rum. " tre minuter!" sa en fredsväcktare. Ida kom rusande och slog armarna om mig. " vinn...lova....vinn!! Andades Ida i mitt öra. Pappa kom fram " det har vart en ära att vara dinn pappa!" sa han och gick till mamma vid dörren som grät. Ted kom fram " om du vinner....om du vinner....lycka till!!" han tittade på mig. " nu är tiden ute!" sa en fredsväcktare och föste ut dom....

Jag satt och grät tyst i ett trångt rum fullt med damm.
Jag hade precis lottats ut till den kvinnliga deltagaren. Fan. Jag ville inte.
Jag ville verkligen inte vara en av deltagarna till hungerspelen. Dö som 13 år. Kul!
Jag satt och tänkte och då kom min pappa in, den enda som troligen skulle besöka mig...

''Jag älskar dig vet du'' Sa han, och efter lite ditt och datt, viskade han i mitt öra att hans pappa uttogs till hungerspelen som 17 åring. Och då var han redan pappa. Då kom en tjock fredsväktare och slet ut honnom i rummet. En tår föll från min pappas kind. Han slängde iväg en medaljong till mig. Jag han inte höra vad han sa, för fredsväktaren ropade:
Nästa!

En fredsväcktare kom in och tog mig i armen, han höll väldigt hårt. " Till tåget!" sa han och gick med mig till ett stort blankt tåg. Jag fick gå in, hon som roppade upp namnen kom till mig och visade vart jag skulle sova ikväll. " klockan 11.30 är det mat i mittersta vagnen!" sa hon till mig, hon vände på klacken och gick ut. Jag tittade i det stora rummet, fina möbler, en stor och mjuk säng ( vilket jag inte hade hemma) och en liten TV. Jag slängde min väska vid en stol och satte mig på den mjuka sängen. " tåg, väldigt överskattat!" sa jag ganska tyst till mig själv. Tåget började rulla och jag fortsatte att titta på den tomma TV...

[har en lite idé om att det kanske an gå lite fortare... typ så att allt inte lir så detalerat? men då de visar upp sig med dräkterna är viktigt så den pungten är STOR så...vad tycker ni?]

((Min karaktär ska bara prata med typ familjen och så, men sen går det väl att hoppa lite))

Ann och Mike blev fösta till varsitt rum i rättenshus. Ann satt på soffan tills dörren öppnades och hennes familj steg in. "Tre minuter!" sa en fredsväktare. "Nu ser du till att vara kariärrist" sa hennes pappa "Annars är du en skam för familjen" fyllde hennes mamma i. Ann ställde sig upp och gick fram till hennes familj som hatade henne. "Jag gör vad fan jag vill" sa hon till dem. Hennes två syskon stod där och stirrade med munnen på vid gavel och hennes föräldrar vart nästan chokade. Som tur var kom fredsväktaren tillbaks innan hennes pappa hann höja handen och slå henne. När dem försvunnit satte sig Ann på soffan igen. Dörren öppnades efter ett tag och hon ställde sig upp igen. Annie kom in genom dörren och omfamnade Ann, gråtandes. De satte sig på soffan. "Du hade inte behövt ta min plats" sa Annie. "Jo, det hade jag" sa Ann "Jag ska bevisa en sak på arenan, vare sig jag kommer ut eller inte. Och jag har Mike..." Annie tittade på henne. Ann suckade. "Men jag kommer inte kunna fylla det hål som finns i mitt hjärta när vi skillts åt" sa hon. Fredsväktaren kom in, Ann och Annie kramades en sista gång innan fredsväktaren föste ut Annie. Ingen mer skulle komma och ingen mer kom, om man inte räknar med fredsväktaren som föste iväg Ann mot tåget.

(Ok visst då "spelar jag fram" så att Klarice kommer fram till huvudstaden och träffar sin stylist och så!....)

Mat i mittersta vagnen......en natt till......mat och frukost.....natt till..... Framme....
Jag fördes in i ett stort rumm, det kom fram Två tjejer och en kille till mig. Dem hade väldigt färg glad kläder och frisyrer på sig. "Hej jag vi är dina stylister inför det årliga Hunger spelen" Sa en av tjejerna...

Alyss---
Mat....natt...bråka med Domee...mera mat...framme....
"Hej" sa jag trotsigt när en dam som hade färgat huden gul som matchade hennes klädning, skor, hatt, handskar och smycken. "Hej" sa hon med metalisk röst. Em man fråm mitt eget ditrict kom och syälde sig bredvid henne. "Vi är dina stylister" sa han vänligt och log. Han var inte alls som damen men han var inte heller som vanligt folk som de flesta i mitt district. Han hade röda ögon och han hade kläder i olika former och färger. "Jag är Thore Bronze och det här är Gumia Bhasili" sa han och pekade på damen i gult. Jag kunde inte annat en att hata henne på en gång.

Jag tittade på dom " Kom med här så ska du få se vart vi ska klä och sminka dig!" Hon tog tag i min arm och drog mig till ett stort rum med många klänningar och ett stort bord med smink skulle jag tro. Jag har alldrig sätt smink förut men hon sa ju något om det förut.

Alyss---
"Idag ska vi bara provsminka dig och se till att du är fin till i morgon kväll." sa Gumia. "Vaxsa benen har du redan gjort men bara grunden" fortsatte hon fundersamt. "Jag tror att vi bara skulle behöva smörja in henne och fixa hennes hår...och provsminka förstås" sa Thore. "Vad tycker du? Föresten vad heter du?" tillade han generat. "Jag vet inte...men jag heter Alyss" sa jag frånvarande. Det kändes som ett mycket konstigt samtal. "Då börjar vi!" sa han och log.