När minnena kommer tillbaks

Jag måste säga att det här verkligen är det sämsta kapitlet jag ever skrivit jag är inte ens säker på om jag skall publicera det men om det känns för hemskt kan det hända att jag tar bort det

så nu har ajg varnat er och bli inte jätte arg lr besvikna på mig nu bara

De landade i huset och hon gav sin man en arg blick, hon hade velat se tåget åka, se sin son försvinna. Draco släppte hennes arm och hon motstod impulsen att gnida den.
”Försvinn” sa Draco och Astoria flydde medans hon hade chansen. Hon gick genom den stora herrgården och suckade, det var inte så här hon hade tänkt sig att vara gift med en Malfoy. Hon hade tänkt sig ett bra liv för sig och sin son, ett liv i lyx men hon var en fånge i sitt eget liv. Hon öppnade dörren till sitt privata rum och stängde den sen och sjunk ner på golvet. Hon såg på sina blåmärken och sedan på ringen på vänster handen. Hon tyckte mest synd om Scorpius som blev straffad för att Draco var bitter och Astoria visste varför, allt berodde på den där Cara. Trotts att det gått drygt tio år sen de gick åt olika håll, var han fortfarande besatt av henne. När Astoria tänkte på Cara kände hon sig genast dyster, hon borde inte varit med och plågat henne, och hon var förvånad över att Cara inte sökt hämnd. Hon hade egentligen fått utstå mer än hon själv, och Scorpius slapp sitta inlåst och nu var han i säkerhet på Hogwarts, långt bort från Draco. Hon tänkte på hur Fai och Cara hade reagerat när de sett dem och hon undrade vad Scorpius skulle säga om han fick reda på att Fai var hans halvbror. Astoria reste sig upp och gick fram till spegeln och granskade sig själv, hennes hår hade förlorat sin glans och hon såg ut att åldras trettio år och hon hoppade till när dörren flög upp och hon såg att Draco hade druckit men det var inget ovanligt, han kom alltid till hennes rum när han hade druckit och hon såg på honom med skrämda ögon, hon kunde inte kontrolera rädslan och Draco gillade att se henne rädd. Han gick mot henne och tog våldsamt tag i henne och puttade ner henne i sängen och hon slog huvudet i säng stolpen och genast såg hon två Draco och hon visste inte vem av dem som var den verkliga. Hon kände hans händer på hennes kropp och hon tänkte just putta bort honom när han ramlade ihop på henne och hon tappade andan och stirrade sen lättat upp i taket. Långsamt började synen bli normal och hon puttade ner honom på golvet och satte sig upp i sängen, hon drog på sig en kofta och såg på Draco som låg utslagen på golvet och hon funderade på att fly, i alla fall ett tag. Hennes familj skulle frysa ut henne om hon skilde sig och då skulle Scorpius straffas och det ville hon inte. Men hon kunde försvinna korta stunder och det här var en sådan här stund. Hon var tvungen att prata med någon som visste hur man överlevde, hon var tvungen att prata med Cara. Men hon tvivlade på att Voldemorts dotter ville prata med henne, och hon skulle inte klandra henne. Astoria hällde upp ett glas vin som hon snabbt svepte innan hon transfererade sig till gatan där Cara bodde och hennes blick söktes upp mot lägenhetskomplexet och tvivlade plötsligt på sitt beslut, det var kanske inte så smart egentligen. Hon drog koftan tätare runt sig när vinden tilltog och hon skakade på huvudet, hon behövde veta hur Cara hade överlevt, hur hon och Fai hade klarat sig. Astoria förstod inte hur hon hade överlevt alla gånger Draco hade slagit henne och inte gångerna hon hjälpt till heller. Astoria tog ett djupt andetag och gick upp för trapporna. Hon stannade framför dörren och knackade sen. Det kändes som om tiden stod stilla innan någon öppnade dörren och hon såg på Cara som hade en obeskrivlig kyla i blicken och Astoria skruvade på sig
”Vad vill du?” frågade Cara och Astoria började starkt ångra sitt beslut
”Jag ville prata med dig om…Draco” sa hon lågt och Caras blick mjuknade lite och Astoria förstod egentligen inte varför.
”Han slår Scorpius eller hur?” sa hon lågt och Astoria nickade och Cara släppte in henne i lägenheten och Jezebel såg upp från en bok och Astoria såg honom för första gången på nära håll och Astoria förstod varför Cara gillade honom, det var något med hela hans sätt som var fascinerande.
”Vad vill du?” frågade han kallt och hon förstod varför, han brydde sig om Cara och det betydde att han avskydde henne.
”Jag ville prata om Draco” sa hon lågt och Cara såg på dem
”Jag sätter på te, sen kan du berätta om Scorpius” sa hon och försvann mot vad Astoria antog var köket. Egentligen ville hon prata om sig själv men hon fick väl prata om Scorpius då, hon gillade inte att Draco slog honom men det var mer synd om henne. Cara kom tillbaka med teet och ställde det på bordet och de slog sig ner.
”Så berätta nu vad han gör?” sa Cara lugnt och hon tog ett djupt andetag, hon såg på dem båda och kände sig plötsligt osäker, hon ville inte att dem skulle döma henne och tycka att hon var en dålig mor eller fru, det var ju ändå Caras fel alltihop.
”Jag tror inte det här var någon bra ide ändå. Allt är ju ändå ert fel, kunde ni inte bara låtit Draco vara lycklig hade det aldrig hänt, du borde inte sårat honom Cara” sa hon och såg in i de blåa ögonen innan hon transfererade sig hem till deras herrgård. Huset låg tyst och hon antog att Draco fortfarande sov eller var hos någon av sina älskarinnor, Astoria gick in i salongen och satte sig ner i fåtöljen och en av husalferna kom med ett glas likör till henne och hon stirrade på det.
”Allt är ditt fel Cara, jag hatar dig! du tog Draco ifrån mig! och vad hände med dig Draco? Vart tog mannen jag älskade vägen?” sa hon argt och kastade drycken i elden som genast flammade upp våldsamt och hon lämnade salongen och gick mot sitt rum, livet var inte vad de var för tio år sedan, hon önskade bara att det kunde sluta upphöra och alla smärtsamma minnen skulle försvinna.

Det var ju JÄTTEBRAAAAAA!
Lita på din egen förmåga Cara!

Tack Sanna ♥ kul att du gillade det lite svårt när vissa kapitel känns as bra men sen kmr kapitel som de här då allt känns jätte fel xD

Japp, känns samma i min ff ♥

Det var super som vanligt håller med sanna! Lita på din förmåga cara.! Du e grym

Jättebra!!! Det var inte alls dåligt det var superbra!

Naw tack så mkt allihop jag skall försöka ♥

Men hallå! D: *tänk er att det är en blond bitch som säger det där.*

Det var ju så jävla bra Cara! Tvivla inte på dig själv, du är fantastisk och du kommer att komma långt med din talang! ^^

(hahahaha *host* min syrra *host*)

tack Alex, jag skall försöka, det känns som sagt bara svårt när jag själv inte gillar kapitlet xD

Asså du skriver bra och det kan du inte neka till. Varför trodde du att vi skulle tycka att kapitlet skulle vada dåligt