Hungerspelen (privat rollspel)Emiiii

På morgonen vänter en "härlig övverskning", citerar Vidar Jadira, med någulunda förakt vid frukosten. Jag inser vad han menar, idag börjar träningen. JAg tar ennu en sked av den ironsikt blåa blåbärs gröten. Denna sväljer jag med lite vinbärste. Det är så outhärdligt att jag måste fokuera på min frukost. Halvhjärtat klappar jag mig menande på magen. Vidar höjer ögonbrynet och tittar på Zalsar som slukar hela berg av rostat bröd och skålar av yoghurt. JAg börjar iakta Roxanne, hon sväljer några tabletter och stirrar rakt framför sig medans Zalsar skyfflar i henne små skedar av en sorts rispudding... Suckandes beger jag mig ifrån matsalen och låter Vidar stirra ifred på Zalsars jätte portion.
Vidar fortsätter se skeptiskt på min gröttallrik, men jag ignorerar honom. Jag äter inte för lite, om han kommer från samma distrukt som jag borde han veta om det...
Jadira överfaller mig plötsligt.
"Kära vännen, du måste borsta håret!"
"jag ska duscha." Invänder jag snabbt, om det här är om mer Zalsar frågor måste hon infinna sig i att jag inte kan besvara dem. Hon ler nedslaget och traskar då sedan vidare tillbaka till matsalen.
Jag tar alltså en dusch, och nu har jag lyckats parfymera mig i ett lavendel skum och skrapar av det med naglarna. MAskinen torkar och reder ut mitt hår och den är inställd på att frisera den med en fläta, vilket gjör mig enormt överväldigad när jag tror att den är klar och denna börjar tvinna mitt hår i en fläta.
Jag drar över mig en svart overall och beger mig till träningscentret där de andra deltagarna väntar på oss.
De från tolvan var magra och bleka, de såg ganska uttänjda ut. Flickan från distrikt 6 ser sig obehagligt omkring och besluter sedan att lyfta blicken. Tvåorna har en överlägsen uppsyn och tronar med sina muskler, de från ettan ser för nobla ut för att vara värda att tala med.
Och Tiorna ser ut att vara slakt sv in själva.
Då märkaer jag ett ögonpar som stirrar på mig, en pojke med kastanje bruna lockar tittar försiktigt på mig, och sedan på Zalsar. Jag stirrar irriterat på honom, nonchalant fortsätter han stirra, märkte han inget? JAg inleder min träning genom att lära miga tt göra upp eld. Det är rätt svårt. Flickan från 6:an sitter med orörlig min och skrapar fram några gnistor, sedan börjar en låga flamma upp och hennes läger eld är i full gång. Förskräckt inser jag att hon kan tända eld på areenan. Visserligen är den första tanken jag får upp i hu vudet något löjlig, men vem vet. Hon har redan föflyttat sig till knop station när Zalsar tar in hennes plats.
" Jag skulle kunna döda henne." Säger han plötsligt bistert.
"Va, vem?" Säger jag förbryllat. "Jadira, hon är en helvetes huvudstads bo. JAg slår vad om att hon bara väntar på att få se dem andra avrätta oss." Fortsätter han utan att dra en enda min. Oss? JAha, så nu ska jag ingå i att hata Jadira också...inte för att jag tycker om henne, men jag har aldrig tänkt på henne ssom speciellt irriterande. Plötsligt går en vidrig smärta upp i handen på mig. Gnistorna börjar slå och jag hjar fått till e n perfekt lägereld som knastrar hemtrevligt.
Jag fortsätter till kamuflage stationen där jag så prydligt som möjligt börjar mönstra fingrarna i barkiga nyanser, avundsjukt tittar jag på pojken från 10:an som målar små gula blommor på hanen och i pannan. JAg ströver till skytte, där jag misslyckas så ofta med att skuta pilen på hjärtat av karton figuren så att jag slutligen ger upp. jAg börjar peka ut växter och lyfta tyngder (vilket går så snett som det kan). Då vi slutligen ska på lunch. Pijken från 5:an ler skadeglatt mot flickan från 8:an antagligen för att påminna henne om den fåniga dräkt en hon hade, inte för att tönka på Zalsar som såg förnedrande ut i sin solros klädnad.
Jag sätter mig vid ett bord och äter utan sällskap, Zalsar verkar ignorera alla, och inte minst mig. Medan han skyfflar på sig ett berg av ris och tomatsås försöker jag hålla mig undan ifrån honom. Han är som en dynamit, säkert exploderar han när som hellst.

Vid slutet av dagen har jag tränat på allt,förutom attt använda en kniv, vilket säkert är användbart. Jag tar en dusch som luktar papaya och havtorn. Ma´skinen reder ut mitt hår och jag bestämmer mig för att se på gammla hungerspel, det då Roxanne var med.

På slotter dagen väljs en flicka, kanske 12 år, och jag känner igen ansiktet, det är omöjligt men det är otroligt lik Zalsar...Roxanne ersätter henne och hon ser tålmodigt på medan hon tas bort från scenen.
På interjuvn har Roxanne (som kanske är 18 år) På sig ett par snickarbyxor och har ett bronsskimmrande ansikte. Hennes ögon är alltid oroligt riktade mot publiken men hon svarar redit, och vuxet på Cecars frågor, jag tror att det var första året han var pgramm ledare, (eller inte((kanke har han varit pogrammledare hela tiden, bli inte sura om jag har fel))).
Och då förstår jag Zalsars startegi, han ska gjöra som Roxanne;slå ner dem i din väg tills du frå något du kan ha nytta av, så hade Roxanne klarat det. Hon var imponerande stark och även om någon har kniv kunde hon enkelt brotta ned denna för tillfället. Sedan: finn vatten, hitta solroser, kryp nära fienden förgifta sjöar, stoppa gifter i munnen på dem när de sover.
Om detta är Zalsars plan är den otroligt härmad.
Det är skräck in jagande. Jag är hela tiden på helspänn och tänker på att någon kan förgifta mig i sömnen.
Och alltid tänker jag: 7 döda, 7 döda,7 döda...

Jag vaknar upp med ett ryck och tittar runt förbryllat.
Var är alla? tänker jag.
-Godmorgon, säger Damon medans han går imot mig.
-morron, svarar jag och tittar på honom
-Idag är det trännings dag säger han och går ut.

Jag vaknar och duschar som varje dag, och medan maskinen reder ut mitt hår och sätter upp en hästsvans i bak så tänker jag på träningsdagen, som ska inledas nu.
Naturligtvis ska jag följa Camians råd, för trots att hon varit ett mentalt vrak har jag sedan igår utvecklat en slags respekt för hennes förmåga att säga vad hon menar utan att svepa in det och hennes mentala styrka.
En grön topp och ett par piratbyxor i samma färg ligger utsträckta på min säng, och lydigt tar jag på mig dem.
Vid frukost bordet sitter Anna och målar sina läppar med en blekrosa färg från sin fingertopp.
Jag slår mig ner mellan Udair, som tveksamt tittar på mig och Camian, som dagen till ära kammat sitt gråspräckligt rödblonda hår.
Hon har mer färg på kinderna idag och ser med fast blick på mig med sina stålgrå ögon. Imponerat tittar jag tillbaka på henne, och hon ler smått ironiskt mot mig.
Udair dricker varm choklad och smakar på en havssaltad baguette, och jag följer hans exempel och smuttar på den utsökta drycken.
När jag reser mig upp drar Camian mig åt sidan. "Visa dig inte på styva linan. Försök att vara diskret med det du är bra på, om det finns sådant, och lär dig något nytt."
Jag rycker till mig en apelsin och stegar där ifrån, trots allt uppretad över hennes misstro mot mina förmågor.
Udair följer efter och ler svagt mot mig när vi tillsammans styr stegen mot träningscentret, medan jag försöker att inte se ovänlig ut men ändå hålla honom på avstånd.
Vid träningscentret går jag genast fram till knivkastningen, och missar gravt det jag siktar på medan flickan från tvåan fnissar bredvid mig. Alla hennes spjut sitter rakt i "hjärtat" på dockorna.
Ändå kämpar jag med knivarna trots att jag tappar dem flera gånger tills en kniv sitter rakt i huvudmåltavlan.
Vid kamouflaget lyckas jag måla min arm som en slarvig sten, men inte mycket mer än så, och jag inser att det inte går vidare bra. Precis som Camian ville ha det.
Jag går iväg mot nästa sak som jag inte är bra på, bågskytte, och både den och spjutkastningen går rakt åt helvete. Jag kan hantera de små knivarna, men mina händer griper ostadigt om spjuten och bågen och darrar vid varje försök.
Jag lyfter tyngderna som en medelmåtta, vill inte visa hur lätta jag egentligen tycker att de är. Camian ler förnöjt mot mig från sin plats bakom ett glas.
Jag prickar inte de ätbara växterna särskilt bra, men de giftiga känner jag lätt igen, och efter varje namn som susar förbi tänker jag ut ett botemedel på bara några sekunder.
Nu känner jag att det är dags att bränna av några saker som jag ska undvika att glänsa i. Vid elden lyckas jag inte vidare bra med min medelmåttlighet, och trots att jag försöker vara slarvig flammar den upp som en stor explosion och lyser upp ett stort område omkring mig. När jag ser upp medan jag kväver elden ser jag flickan från distrikt elva stirra på mig med sina ögon uppspärrade, annars verkar jag ha gått obemärkt förbi.
Jag ser snabbt bort från flickan, och innan några frågor hunnit ställas sitter jag vid knoparna och slår några knutar på ett rep.
Under dagen hinner jag lära mig att göra en enkel snara, och att skjuta med en slangbella. Vad jag nu hade tänkt göra med den kunskapen?
Ungefär i mitten äter jag lunch med de andra deltagarna, ensam vi ett två personers bord, och med blicken försöker jag framgångsrikt tvinga bort alla som kan tänka sig slå sig ner.
Även om min balans sviktar lyckas jag hålla den stora spikklubban som jag senare tränar med stadig i mina händer, och jag svingar den förvånansvärt framgångsrikt mot den stora tavlan.
Jag lovar mig själv att träna mer med den även om jag antagligen inte kommer få tag på någon, för för första gången får jag en stingande känsla av att jag är bra på något, verkligen naturligt bra.
Jag lämnar träningen som en av de sista medan andra droppat av vid olika tillfällen.
Duschen som doftar av frisk citrus piggar upp mig, och vid den tysta korngrytemiddagen i min våningsmatsal känner jag mig tillfredställd med vad jag gjort den här dagen.
Väl i sängen sover jag djupt och lugnt med magen full av chokladmoussepaj, utan att tänka på att träningen idag var första steget mot att kasta in mig på arenan.

Mianah kommer inrusande, 'det är ju tränings dag! kom nu!' säger hon glatt och drar mig med sig. När jag kommer ditt känner jag mig lite bort kommen i min rosa rosett i håret, min chock rosa klänning och om möjligt ännu rosare klackskor. Först testar jag att kasta knivar och träffar måltavlorna, sedan testar jag att skuta pill, Jag känner någon lägga en hand på min axel,'det måste vara Damon, nu kan jag ge igen ordentligt!' tänkte jag och vände mig om och slog killen i ansiktet men det var inte Damon utan en kille med mörkt hår, som nästan ser svart ut. Han täcker för sitt ansikt men jag rycker genast undan hans händer. 'Jag är så ledsen! Jag trodde du var någon' säger jag till killen och tittar på Damon som sitter med distrikt 1 som pekar på mig och skrattar. 'det är okej, du va en stridslysten tjej haha, men vad heter du, jag heter Niall' svarar han. 'Jag heter Ari..wow' säger jag när jag ser in i hans isblåa ögon. 'Dina ögon' tjuter jag i förtjusning 'dom är helt wow!'. tack skrattar han och pekar mot ett bord där en tjej med kolsvart hår och bruna ögon sitter ensam, 'vill du sitta med mig och Geisha? hon är från mitt distrikt, 12 asså' säger han. 'wow du är snygg för att från 12:an, jag är från distrikt 1' svarar jag. 'men nej tack jag är inte hungrig säger jag och springer upp till mitt rum, lägger mig på sängen och somnar på direkten.

När jag kommer ner i träningscentret så blir jag genast gladare. Nu ska jag allt visa att jag inte alls är någon liten flicka som går i rosa små klänningar. Moahahaha. Elvin (killen från mitt distrikt) står bredvid mig och fingrar nervöst med fingrarna. Jag hade tyckt synd om honom för att han hade behövt bära en otroligt löjlig frack när vi åkte med vagnarna. Jag börjar med att gå till klätterväggen och där går det roktigtbra jag klättrar upp och ner minst fem gånger, vilket är väldigt överdrivet men jag tycker att det är kul. Sen går jag till knivkastningen där det går hyfsat bra. jag träffar 7 av tio och det är väl inte särskilt flickaktigt eller? In your face dumma handledare. Jag har mindre tur vig kamoufleringen där jag klantar till mig lite. Men det skulle inte synas på långt avstånd iallafall.

Jag har "kollat in" (jag menar inte på DET sättet) de andra spelarna men jag tror ändå att jag har en chans att klara mig rätt så bra. Flickan från ((ella vilket distrikt kom du ifrån igen o.o)) tror jag låtsas vara dålig på de flesta sakerna, men jag såg en skymt av något starkt ljus vid eldarna och eftersom att det bara var hon som var där så fattar jag hennes plan. Jag gillar flickan från ettans stil och jag såg att hon klippte till en kille förut idag. Det var väldigt underhållande att se och jag ska nog försöka att hålla mig till henne på arenan.

((Så nu säger vi att vi har en till dags träning, som jag börjar nu, och sen får vi nästa dag våra träningspoäng, OK?))
En ljudlig knackning väcker mig ur min sömn. Udair står utanför dörren med sin hand försiktigt lyft för att knacka igen när jag öppnar någon minut senare med en mjuk turkos morgonrock på mig.
"Jag tänkte bara berätta att träningsdagen börjar nu" säger han osäkert.
Jag slår mig för pannan med min vänstra hand och svär tyst.
"Jag lovar dig att de här sängarna och maten gör något med mina sovtider. Jag brukar inte ställa någon klocka på grund av att jag ofta vaknar tidigt, men nu har jag försovit mig två gånger" säger jag ilsket. Udair tittar upp på mig med en något nervös blick. Jag ler ursäktande, för jag ville ju inte direkt skrämma bort honom.
Det verkar jag inte ha gjort heller, för han följer mig till matsalen innan han tar hissen ner till vad jag tror är träningscentret.
Jag brer en liten baguette och rycker åt mig en kryptiskt formad frukt som råkar ligga nära.
Sedan tar även jag hissen ner, kanske kan jag läsa något om hur man hittar ätbara växter medan jag äter på min frukost.
Jag hittar som tur är en bok med olika växtnamn i, och jag sätter mig och läser den medan jag försöker komma på ett sett att äta den blågröna taggiga frukten.

På sägen ligger ett kanarie gult siden linne med asiatiska mönster och ett par lång, gröna byxor . JAg friserar hrtet i den tråkigaste frisyren av alla (ett utsläppt, trassligt hår). Men tanken på trassligt hår framför Jadira borstar jag stressat håret och sätter spännet på plats.
Sedan sätter jag mig i matsalen för att ta en bit solros limpa. Jadira småler när hon ser att jag äter solros bröd. Zalsar ser ut att fortsätta äta...han äter mycket. Han åt just ett bergav flamberad bacon (fråga inte mig varför), 2 ägg, en talrik gröt, och en (eller var det inte två) skivor mörktbröd.

Vi beger oss till träningen där jag börjar klara mig rätt bra i att kasta kniv, om man koncenterar sig på målet och tänker på när man ska kasta är det hur enkelt som hellst. Elden går det sådär med, men jag kan alla växter ochkan nu kamuflera mig rätt bra. När jag tänker såhär får jag ett sting i magen, det känns som ettv sting i alla fall och jag börjar istället tänka på min familj i distrikt 11.
Pojken från 12 försöker hopplöst knyta knopar men snör pinsamt nog in sin egen fot i knuten.
Flickan från 8:an kastar imponerande 8 av 10 knivar obehagligt nära sårbara ställen på dockorna. Jag drar mig mot klätterväggen, det är enkelt, jag tittar på de klumpiga deltagarna som försöker dra isg upp. Jag är sugen på att hånskratta åt deras patetiska försök.
Fickan från 10:an ger snavande upp när hon ramlar ned baklänges. Så svårt är det inte. Jag svingar mig ned för de konstgjorda träden och beger mig till pilbåge stationen. Där träffar 2 av 10 pilar. Jag är riktigt nöjd. Jag går mot eldstationen och får ett par gnistor att efter några minuter bli en pyttig låga som ligger sprakandes på brasan. ((jag har en fråga vi kan väl leka jury och ge varandra poäng när det är dags?)) Jadira klappar föryjust i händer na när hon ser hur jag kasar en kniv rakt i hjärtat på en docka.
Jag misslyckas med knoparna och försöker så gott som möjligt koncenterera mig, men det går inte. Då väcker Zalsar min uppmärksamhet, han kniven i hjärtat på alla dockorna. JAg ser skräc ksalget på hur han därefter kastar vikter utan stor kraft ansträngning. Jag blir förskräckt av anblicken på vilken mordmaskin. Ajg kan nästan hör a JAdira mummla och Roxanne säga något nöjt för sig själv, det är konstigt att jag inte märkt på hur bra han klarat sig på alla stationer (förutom klättring), när jag fått till en knop är det lunch.
Pojken från ettan pratar med Zalsar och pekar inbjudande på sitt bord. Zalsar ruskar av sig honom. Medn en kommenter. ihop sjunken går pojken tillbaka till sitt bord där flickan från samma distrikt säger något hånfullt åt honom.
JAg tvekar inte på att hon utan att tänka på saken skulle döda honom när hon fick chansen.
Zalsar nickar åt mig och går tjurigt till ett tvåa bord. Jag iaktar varje spelare nooooga. Den solbrända flickan från distrikt åtta ser rätt trött ut, det var hon som inte missat fler än 2 dockor. Hon ser allmänt uttråkad ut och petar i kycklingcurry grytan och nickar till sin medmänninskas ord.

Flickan från tolvan har isblåa ögon och det var hon som inte ens kunde hålla i ett spjut tror jag. En liten fjorton åring från 3:an var ortoligt snabb och han skyfflar is ig den ugnbakade kalkonen som om, jag vet inte jag kommer på många konstiga tankar.
Plötsigt vänder sig flickan från 8:an om och tittar menande på mig och sedan på Zalsar, jag vet inte vad folk tror. De verkar i alla fall tro att jag vet varför han valde Roxanne som handledare, jag ville i alla fall inte ha Loni, så han måste väl inte välja någon speciell?

Jag vaknar på efter middagen men bestämde mi för att ligga kvar i sängen.
'snygg show idag', säger Damon när han går imot mig och höjer sitt ögonbryn
'lägg av med det där' säger jag irreterat
'det är det enda alla snakar om, tjejen från distrikt 1 som slog till en litten fjant från 12:an' skrattar han.
'Niall är ingen fjant' skriker jag och försöker att springa ut men Damon stoppar mig.
'vi behöver prata, vilka ska du slå dig ihop med?' frågar Damon
'Helt klart flickan från distrikt 8 (det är väll det distrikt du är ifrån Cecilia?) , kanke Geisha och Niall, du då?' säger jag
'distrikt 1' svarar han
'okej', säger jag och knuffar ut honom ur mitt rum

Det börjar bli kväll och jag sätter mig vidVidars och Jadiras bord.
De talar lågmällt medan jag häller upp tee ur en stor kanna i en lite blå porslins kopp och börjar bre marmelad på en macka.
"Just det!" Skrällar Jadira plötsligt. "Snart är det dags för intejuverna och lite sånt, stylisterna arbetar sten hårt med era kläder!" Om det är solrosor igen kommer Zalsar sjunka ned i marken av chenering ((det heter väl så?)) och troligen hans familj med.
jga vrider blicken åt hans håll och ser hur han matar Roxanne med kåldolmar.
Jag blundar för en stund alla tankar översvämmar mitt huvud och snurrar runt, alldeles okontrolerat. Snart är det här över...Vilket stämmer på alla sätt.

Jag går ned mot mitt rum, där står Vidar och väntar på mig. Det känns konstigt att han försvunnit ur matsalen.
" Snart får ni era träningspoäng, och du får lov att göra ditt bästa, är det förstott?" JAg nickar, det är själv klart. " Och vinn spelen nu, jag känner din pappa det blir inte kul att berätta för honoma att hans dotter är död, men i försig skulle han ju se det." Det här samtalet börjar gå lite för långt åt lite konstiga håll. Så det ända jag gör är att titta in i hans förebrående ögon och oförståeligt nicka. Han slickar sig om läpparna, so m om det är något mer han vill inviga mig i, men det gjör han inte. Vilket smått irriterar mig. Han ser frågande på mig som stirrar in bakom honom. Sedan går det upp för honom att han står och blockerar vägen in till mitt rum. Han ler stressat och skyndar iväg. Jag bortar tänderna och duschar i magnolia och honungs doftande skum och väntar på att tiden ska gå.
Jag hiittar nagellack i ett skåp och lik en huvudstads bo penslarar jag intresserat på de pastelliga färgerna, så roligt är det faktiskt inte...((Kan någon svara?))

((Ja,ja,och ja))
När jag går till hissen med Elvin som faktiskt inte är så farlig diskuterar vi och berömmer varandra. Ok han står för diskuterandet och berömmandet (hallå, det är faktiskt svårt att veta vad man ska säga. Jag menar skulle jag bara säga "gud vad bra du är på att döda folk?). Men jaja, han är iallafall schyst mot mig och så länge nån inte är taskig mot mig så får de inte en massa skit tillbaka. och tvärtom också. Men men. Jag har gjort upp en lista i huvudet om vilka jag ska slå ihop mig med: flickan från 1:an ((det var väl ditt distrikt Linnéa?)) , Kanske flickan från 11:an. Och sen är det bara funderingar. Damon verkar extremt irriterande men eftersom jag själv är irriterande (iaf enligt mig själv) så skulle jag nog kunna stå ut med honom. Och han verkar vara en sån person som är "bra på att döda folk". Men flickan från 1:an verkar inte gilla honom så kanske inte ändå. Äsch, vem bryr sig?