Hämligheter och familge hemlighetre

Här har du en ny läsare Så bra

Jag vill bara be om usäk att det inte har kommit ett kapitel på länge men jag har just nu ganska mycket att jöra, men det kommer nog snart ett kapitel ska bara få ut det från huvudet och in i datorn först

Vi väntar

Här kommer nästa kapitel och sorry för den dåliga upp dateringen ska försöka bättra mig men nu under en vecka kanske det inte kommer något kapitel men kanske få se

Kapitel 17

Jag sprang och sprang men jag mins inte vad det var jag sprang ifrån men jag vågade inte stanna och kolla ätter, plötsligt kom jag ut på en äng och denna ängen mins jag väll, men jag var inte ensam för mitt på ängen stod det en Kvina som var väldigt lik mig samma långa röda hår och samma blåa ögon som jag hade innan.

“ Mamma?” sa Rosalinda och hon märkte att hon darrade lite på rösten, men kvinnan svarade inte men hon nickade så Rosalida sprang ner till sin mamma och dom om famnade varandra.
“ Varför gråter du älskling?”
“ Jag gråter för jag är så glad att få se dig” sa jag medan tårarna rann.
“ Du vill nog veta varför jag är här va?”
“ Ja, det vill jag!”
“ Ja, jag är här för att ge dig en sak som har funnits i familjen väldigt länge.
“ Vadå för någonting?” sa jag medan jag torkade mina tårar.
“ De här” sa mamma och la en liten metall sak i min öppna hand.
“ Nu har jag gjort det jag kom hitt för”
“ Nej, gå inte!” men så var jag ensam och vart jag än kollade så såg jag inte mamma. Plötsligt vaknade jag av att någon ropade på mig.

“ Ja, vad är det?” frågade jag vresigt.
“ Carlisle bad mig att ge dig några tabletter och jag ska gå och hämta ett glas med vatten, föresten jag la din mobil på bordet” sa Alice innan hon gick. När Alice hade gåt så öppnade jag min slutna hand lite och jag hade rätt för där låg saken som min mor hade get mig, men kan det vara lågiskt? När jag kollade nämnare på föremålet i min hand så liknade det en ring, varför hade min mor get mig denna? Men innan jag han tänka mer så började min telefon att ringa, när jag kollade på displayen så stod det Jessica och jag svarade.

“ Hejsan Jessica”
“ hej Rosalinda, du skulle inte kunna hjälpa mig med en fråga på historian?”
“ Ja vist kan du vänta lite?” sa jag medan jag kollade om någon var i närheten.
“ Ja, det kan jag” och just när hon sa det så kom Rosali upp för trappan, jag tvekade några sekunder innan jag sa det.
“ Du Rosali, du skulle inte kunna gå upp och hämta mappen som det står läxor på?” frågade jag så snällt som jag bara kunde.
“ JA, det kan jag väll göra” sa hon och sedan försvann hon upp för trappan och lika fort var hon till baks.
“ Tackar Rosali”
“ så vad var det för fråga du ville ha hjälp med?” det var tyst i luren i några sekunder.
“ Vad var det om? Har du fåt en beskänkt?……” jag svarade innan hon frågade mer.
“ lugn jag fåt till sägelser att stanna i soffan”
“ Varför?”
“För jag snubblade i skogen över en sten och slog i huvudet och fick en hjärnskakning”
“ Nämen stakar sig och du kanske inte vill prata om det så du kan väll hjälpa mig med frågan 19 i stället?” sa Jessica.
“ Ja, och vad var det du behövde hjälp med på den frågan?”
“Jo, jag vet inte om det ska vara Grekerna eller Romarna?”
“ det ska vara Romarna” sa jag.
“ tackar och vill du vete vem som jag ska gå med på balen?” frågade hon och jag viste att det skulle vara lika bra att svara ja.
“ Ja, vist”
“ Kan du gissa?”
“ Kan det vara Cristian Jonsson?” skannade jag
“ Näppe, det är Jacob Wingston”
“ ja så, grattis kanske jag ska säja?” och sedan fot satte pratet och jag var glad att jag skulle komma hem två dagar senare, sedan la jag på. Just när jag hade lakt på så kom Alice upp.
“ så här har du din tablett” sa hon.
“ Varför tog det så lång tid?” frågade jag.
“ Carlisle sa att dom låg på ett ställe men dom låg inte där men till slut hittade jag dom” Jag tog tabbletten och svalde den med en stor klunk vatten och sedan gled jag in i en dröm lös dröm. Det kändes som bara några minuter så hörde jag någon skrika, jag satte mig rakt upp i soffan och det första jag såg var Emmett som försökte hålla sig för skratt men misslyckades.

“ Vad är det?” frågade jag medan Emmett svarade mellan sin skratt attack.
“ Jo, du hade ett så roligt ansiskts ut tryck” sa han.
“ Men vem var det som skrek?” frågade jag.
“ det var en tjej som skrek på tv” och så såg jag att tv var på och att två poliser var på en mord plats.
“ Sorry om jag väckte dig Rosalinda?”
“ Nej, det gör ingenting, föresten vad är klockan?” frågade jag.
“ den är halv ett” sa Emmett medan han fortsatte kolla på tv.
“ Okej” sa jag och jag kunde inte sova så jag satte mig och kollade på tv med Emmett.


De var det kapitlet kanske lite tråkigt kommentera gärna

Superbra!!! VAD VAR DET FÖR NÅGOT HON HADE FÅTT?

Hon hade fått en hjärnskakning

^Juste tack

Varse god

Detta var förvirrande... xD Annars var det ju bra

Förlåt för det KONSTIGA kapitlet var lite tröt när jag skrev det, har tyvärr inte hunnit skriva något kapitel på grund av att jag har varit på läger, varit på släkt kalas och firat Midsommar med några släktingar och sedan har jag tränat min häst inför en tävling. Men här kommer nästa kapitel hoppas att ni tycker om det

Kapitel 18

Några dagar senare sa Carlisle att jag var frisk och det var jag mycket glad över för jag trodde att jag skulle DÖ!!! om jag behövde höra Emmetts alla skämt mer men tyvärr så hade jag ingenting att göra innan måndag morgon. Till slut blev det äntligen måndag och jag flydde bokstavligt talat till bilen för att komma i väg, men när jag skulle stata bilen gick det inte, så jag gick in i gen och skrek på Emmett…

“ Ja, vad är det?” frågade Emmett när han kom ner för trappan.
“ Har du tagit sönder min bill?? Svara ärligt!” sa jag när jag glodde på Emmett.
“ Äh… jo, jag tog din bill….” längre han inte Emmett.
“ Va!!?? Tog du min bill, varför!!” skrek jag.
“ Jo, jag skulle iväg och när jag hade kört en till två meter så fick jag motor stopp”
“ Så, hade du trängt att laga den eller för jag behöver den om två veckor när jag ska köra ca 50 mil hem”
“ jag frågade Edward om han kunde laga den och han sa att han skulle göra det när han fick tid” sa Emmett väldigt lugnt.
“ jaha, och hur ska jag komma till stationen hade du tänkt?”
“ Jag kan studsa dig!” sa Emmett. Jag han inte ännes svara fören Emmett lede mig mott garaget och mott hanns bill och så var vi på väg. Till slut var vi framme och det var jag över lycklig för jag öppnade dörren och tackade för kusen.
“ God morgon Rosalinda” sa Charlie när jag kom genom dörren.
“ God morgon” sa jag och sedan gick jag och sate mig på min plats.
När klockan närmade sig tolv frågade Charlie om vi skulle spela lite kort, när vi hade spelat en stund frågade jag: “ Oj, vad lugnt det är i dag”
“ JA, det brukar vara ganska lugnt här”
“ Mmm, inte direkt som hemma” sa jag.
“ ja, det händer fler saker i en stor stad änne vad det gör här”
“ JA, hemma är det mord, inbrott och mycket mer, så det är ganska skönt att inte ha någonting att göra”
“ Ja, det är det” sa Charlie och sedan pratade vi inte mer om det. När klockan var fyra ringde jag Carlisle och frågade om han kunde hämta mig och det gjorde han gärna. När vi kom hem så såg jag att Edward och Emmett höll på att bli klar mede min bill.
“ Går det bra?” frågade jag .
“ Ja, den kommer att rulla i morgon” sa Edward och det var jag glad över för då slapp jag att åka med Emmett.


Det var det kapitlet kanske lite tråkigt men har lite hjärna släpp kommer kanske ett kapitel snart men är lite osäker ska i väg lite och jag ska träna min häst och sedan tävla med den, men det kanske kommer innan Junis slut eller i början av Juli få se. Hoppas att ni tyckte om kapitlet