Army, War and hard friendship. (Rollspel)

"Jo, om du finslipar dina förmågor mer så skulle du faktiskt kunna använda dem", sa Jacob fundersamt medan han följde efter Kol som vinkade åt dem. "Du kanske kan typ... göra en volt i luften och slå ner de på samma gång", sa han och tänkte på hur det skulle se ut när Lizzie och Mary blev nockade på det sättet.

"Vi kan öva på ett visst ställe", sade Kol ivrigt och leder in de andra i skogen, "jag har byggt upp en sorts bana här borta."
Just som han säger det så kommer de fram till en öppen plats med massvis av band, säckar med sand och andra grejer som kunde vara användbara för att träna.

"J-jag tror inte jag kan det. Jag får nämligen inte vara ute samtidigt som dom. Dessutom kan jag bara göra volter från en högre höjd och jag tror inte garderoben gills..." Hon kan göra låga volter också men det resulterade ofta i att hon låg på marken med skrubbsår. Hon kastar en blick bakåt för att se om den andra tjejen är kvar eller om hon gått och skvallrat. Sedan tittar hon ynkligt på banan.

Aleyna går tvekande fram till personerna.
"Ni får inte vara ute, har inte ni lärt er något av kriget eller??" sa Aleyna otåligt.

Olivia har lärt sig en hel del från kriget. Det är där hon ska hamna om hon någonsin blir ett experiment igen. Hennes far brukade testa olika brydger och annat på henne om något hände skrev han upp det på en skrivplatta och sedan gjorde han om det.

Jacob sneglade på den nya flickan.
"Du skvallrar inte, va?", sa han och rynkade på pannan.

((Sry, måste logga ))

((Synd folket får komma in snart igen ))

Olivia granskar flickan. Hon var lite mer ovanlig än den blonda blåögda Olivia. Men Olivia kommer på något.
"Kommer inte du få problem om du är här ute då?" Undrar Olivia och ger tjejen en frågande blick.

Det hade inte Aleyna tänkt på, men hon ignorerade kommentaren och vände sig mot en pojke som stod snett framför henne, eller. Nu stod han framför henne.
"Varför skulle jag skvallra för?"

(( nätverket där jag bor försvann åt alla!! :O ))

Kol tittade på dem och himlade med ögonen.
"Hur som helst", sade han och gjorde en gest mot banan som han byggt upp, "så kan du säkert göra volterna på lägre höjd också."
Han steg upp på en sten som var en halvmeter ifrån marken och hoppade smidigt en volt. Han landade på fötterna.
"Bara du övar så klarar du det!"sade han uppmuntrande åt Olivia.

((Det hände mig hela tiden där jag bodde förut ^^))
Olivia ger stenen en försiktig blick innan hon klättrar upp på den, hon halkar lite men är snart uppe. Hon hoppar ned och gör en volt, men landar fel så hon ramlar ned på marken.
"Aj!" Utropar hon och ställer sig upp igen. Hennes knä har mycket riktigt fått ett sår, men Olivia bestämmer sig för att inte lägga någon större vikt vid det.