To show their courage [Hungerspelen] [sv]

Vi kan vänta. Ta den tiden du behöver

Hej hörni! Insperationen tillbaka och nu dessutom sommarlov vilket betyder mer skrivande! ;D Sitter just nu i Spanien och kommer inte hem förrens den 26. Så det kan komma en ny del innan dess, men det är inte säkert då jag kanske inte kommer ha tillgång till internet igen (ja, jag känner mig lite nördig som sitter med en dator på semstern, hah). Enjoy everybody! ;D


Del 10

Drew Witt, distrikt 4
"Vad tycker du om spindlar?" frågar Colin där de traskar fram genom skogen. Så här hade pojken hållit på sedan de lämnade grottan, och det var ett tag sedan.
"Jag har inget emot spindlar så länge de inte stör mig", svarar Drew med ett skratt.
"Jag gillar inte spindlar", mumlar Colin. "Så små, med så långa ben, och deras ögon..."
Drew och Colin förblir tysta då deras ögon faller på naturen runtom dem. Den här delen av arenan var rent av vacker med dess färgfulla växter och exotiska blommor. Men hälften av dem är säkert giftiga. Drews mage kurrar högljutt vid tanken på den middags som serverats i huvudstaden. Han skulle ha passat på att vräka i sig när han hade chansen. Men tanken på huvudstaden får Drew att tänka på flickan som han groteskt mördat morgonen dessförinnan. Varken hon eller pojken hon hade sällskap av hade utgett något större hot, och utifrån vad Drew hade lyckats bedöma bar ingen av dem något kraftfullt vapen. Men de hade kommit så fort. Så plötsligt att Drew hade gjort det första som dykt upp i hans huvud. Döda. Och han hatade sig själv för det. Han ville inte döda. Han ville inte vara en karriärist. Han ville inte att Huvudstaden skulle vara så otroligt hjärtlösa. Men Drews vilja mot Huvudstaden var en gren som för de fåfängt, skumt, galet klädda människorna att plocka poäng i.
Flickan som Drew dödat hade inte varit den enda som lysts upp på himmeln natten till denna. Den lilla flickan som absurt blivit inplockad i spelen var död och så var också flickan från Colins distrikt. Drew hade ingen aning om hur hårt det hade tagit på pojken. Han visste inte om Colin hade känt flickan, eller om hon bara varit en främling som han blivit tvingad till att tävla mot i ett spel till döden. Det slog Drew att han inte visste någonting om pojken. Hade han någon hemma i sitt distrikt som hejade på honom, och ville att han skulle komma hem igen? Eller hade han ingen som satt framför tv: n och följde varenda steg pojken tog, ingen som skulle gråta av lycka att få sin son tillbaka, eller gråta av sorg för att förlora honom.
"Hrm, Colin", börjar Drew. "Har du ... hur är din familj?"
"Min far dog när jag var liten, mor pratar aldrig om honom. Jag antar att det gör för ont för henne. Så det är jag, mor, och mina två småsyskon, Cameron och Gavin." Colin drar ett darrande andetag och Drew kan riktigt höra sorgen i hans röst. "Jag hoppas dem klarar sig utan mig."
Colin tystnar och Drew säger ingenting, för i tystnaden kan han höra ett egendomligt brusande. Ett brusande som från vatten. Som från ett...
"Vattenfall!"

Blake Edevane, distrikt 7
”Blake”, väser Warren och skakar om pojken som yrvaket gnuggar sig i ögonen. ”Det kommer någon!”
Detta har genast effekt på Blake. Han stelnar till och i nästa sekund kan han höra röster som närmar sig. Han trycker sig mot trädstammen, precis som Warren och håller ett hårt grepp om en gren för att inte falla de tre metrarna ner till marken.
”Tyst!” säger en röst och de andra rösterna tystnar. ”Hörde ni det där?”
”Vadå, Lucy?” frågar en kille och om Blake har rätt tillhör den killen tvåan. Vilket betyder karriärister, vilket betyder problem.
”Det är någon här! Käften, och lyssna!” fortsätter tjejen irriterat.
”Det var säkert bara ett djur. Kom igen, Lucy, jag trodde inte du ville bli sen till din distriktskompis.”
Blake spärrar upp ögonen när han hör den bekanta rösten. Han får tvinga sig själv att inte ropa högt till henne.
”Några spår efter din egen?” frågar den första tjejen kyligt.
”Inte ett enda”, svarar Corrie med samma kyliga tonfall.
”Jag lovar att inte stå i vägen för dig om du lovar att inte stå i vägen för mig”, föreslår den första tjejen. ”Jag vill trots allt sitta på bästa parkett när du dödar Edevane.”
”Deal.”
”Knivigt läge”, viskar Warren när gruppen kommit utom hörhåll.
”Det kan man kalla det”, mumlar Blake bittert.

Jago Slater, distrikt 2
Deras lilla grupp hade gått en bit in i skogen när Rosie berömmer den vackra, tropiska skogen runtom dem.
”Ja, sån här skog finns inte där hemma”, håller Jago med.
”Jag har aldrig sett sådana här träd. I sjuan finns bara lövträd och barrträd”, säger Corrie.
”Jag längtar hem”, mumlar Rosie.
Jago ska precis till att försöka trösta henne när Lucy med irriterad röst tar till orda: ”Skippa småpratet hörni, och lyssna för en gångs skull!”
”Jag hör ingenting”, säger Jago efter en stunds tystnad.
”Men är du komplett, jäkla, döv? Vatten! Hör ni inte?”
”Du har rätt”, säger Rosie.
”Såklart jag har.”
”Det kommer därifrån!” Corrie tar täten men blir snart avbytt av Lucy.
Deras vatten höll, trots deras ransoner, på att ta slut och enligt den lilla flickans ansikte på himmeln var det ingen vidare idé att gå tillbaka till lägret. Han hoppades bara att all utrustning var okej.
Lucy stannade och Jago var nära att gå in i henne. ”Vad var det jag sa?” frågade hon och pekade mot ett stort, mullrande vattenfall.
”Wow.”
”Vackert…”
”Lucy”, började Corrie. ”Vi pratade om att inte stå i vägen för varandra innan. Jag tror jag ska ta och klättra upp i ett träd för bästa parkett nu.”
”Putsa mitt spjut, Jago”, säger Lucy och blickar bort mot den plats där de kan urskilja killen från fyran och hans yngre kompanjon.
”Nej, tack.” Jago räcker Lucy hennes spjut och följer Corries och Rosies exempel att ta några steg tillbaka.
”Våga inte försöka hjälpa mig”, varnar Lucy.

Awesome ♥

Great

Helt awesome skrivet! Du har verkligen talang!

Så awesime! Jag har värkligen saknat denna ff:n!

Ny läsare. This is awesome. Du är helt klart bevakad.

Hey, igen guys!
uhm, ja, jag har en ny medlem igen. Alltså detta är den nya medlemmen! Så det är alltså jag som har skrivit denna.
Anyway, denna har inte uppdaterats på ett tag, detta för att jag varken har tid eller inspiration till den.
Men, jag har skrivit en ny Hungerspels ff. Den här gången är den redan färdigskriven, och det kommer komma två kapitel i veckan! Tänkte att ni kunde checka in den om ni vill; http://mugglarportalen.se/#forum.php?topic=24304&page=1#p1453152
Tack, kära läsare! ♥

Vad synd att du inte fortsätter med den här Men självklart kan jag titta in på din andra ;D