Svart EMO
Forum > Fanfiction > Svart EMO
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Ginny =)
Elev 
|
Meeeer!!!
12 apr, 2012 14:44 |
|
Marsku
Elev 
|
Skrivet av Ginny!!!!: Skrivet av Marsku: Såklart! Du menar de på din forumsignatur? Skrivet av Ginny!!!!: Skrivet av Marsku: Tack Super bra  Jag kan nog rekommendera till några av mina vänner om du vill hjälpa mej  Hjälper gärna mina vänner  Vad ska jag hjälpa dig med...? Fattade nt den biten, sry, jag är trögtänkt... Du är int enda som är trögtänkt här Joo jag undrade om du skulle vilja föreslå för dina vänner om min FF ?? Jag skulle vara jätte tacksam för det Det är typ ingen som läser den  Joo 1 läser den... Skulle vara tacksam Jaa Snälla ??You have been accepted in Hogwarts School of Witchcraft and Wizardy :D JOIN THE DARK FORCES! WE HAVE COOKIES! 12 apr, 2012 17:09 |
Borttagen
|
Gi, jag TVINGAR dig att skriva mer!!! Jag DÖR!!!!
12 apr, 2012 20:49 |
|
Ginny!!!!
Elev 
|
Hajj, hajj, alla SvartEMO-fans !!! Här kommer ett till kapitel ur Kimberlies perspektiv… Man kan säga att det är en fortsättning på förra kapitlet, för det skulle bli för långt om jag inte delade upp det... Nog med ..öh.. ”prat”. Hoppas ni gillar det! ♥ Kapitel 11 Jag kände hur marken skakade under mig. Jag sprang så fort jag kunde, men jag kom inte längre från avgrunden för det. Hela jag var genomvåt av svett, det bara forsade ner. Och då hörde jag det. ”Tror du, unga hjälte, att du kan fly från mig?” Rösten var hes och metallisk. Det var det hemskaste jag någonsin hört, det var som när man drar en kniv över en svart tavla. Jag hotades till att svimma. ”Tror du, att du kan fly från Tartarosss djup?” väste rösten igen. ”Nej…” flämtade jag. ”Nej!” Jag sa inte nej som svar på röstens fråga, utan för att jag tappade farten. Jag nästan gled bakåt mot klyftan. ”Det ska bli ett nöje att döda dig…” sa rösten med en hånfull klang. ”Släpp mig” mumlade jag fast inget höll mig fast. ”Jag kan inte bara låta dig gå” sa rösten. ”Du kan bli användbar…” Avgrunden kom bara närmre och närmre mig bakifrån. Ju mer jag kämpade för att komma fram, desto närmre kom avgrunden. Jag kände hur förtvivlan tog över mig. Jag skulle aldrig lyckas fly från den hemske titanen. Men det hindrade mig inte från att kämpa till sista blodsdroppen i kampen om att komma ifrån Tartaros. ”Vet du vad?” väste rösten. ”Du är tapper. Varför ansssluter du dig inte till ossss?” ”Aldrig” flämtade jag. Ansträngningen för att fly tog nästan kål på mig. Rösten skrattade. Det var ett hårt, kallt, isande skratt, och bara ljudet av det gjorde en vimmelkantig. ”Du har kämpat väl. Men nu är det nog dagsss att låta dig ramla ner, hit till mig…” sa rösten. Och plötsligt stod jag på randen till avgrunden, och visste att jag bara hade ett val. Jag tvekade ändå. ”Jag ska göra det lätt för dig”. Plötsligt föll jag ner, ner i Tartaros, ner mot Kronos... -------------------------------------------------------- Jag vaknade, helt kallsvettig. Mitt hår var genomvått och låg tätt intill mitt bleka ansikte. Jag satte mig käpprakt upp, och hade öronen på helspänn. Ingen verkade ha hört mitt skrik. Jag var inte ens säker på om jag hade skrikit, men om någon fick reda på att jag, ibland, pratade i sömnen (och skrek) skulle jag bli mer retad än någonsin. Men allt var i sin ordning. Jag skönk tillbaka mot kuddarna med en suck. Allt var tyst och mörkt. Jag kastade en blick på klockan på nattduksbordet, och på dess urtavla stod det 02:13. Glad att jag fortfarande hade tid att sova innan morgondagen så slöt jag ögonen och bara låg där, utan att somna. När jag sedan könde hur sömnigheten började överväldiga mig, skruvade jag på mig tills jag låg i en bekväm ställning, kliade mig lite på kinden… Och så lovade jag att aldrig mer läsa Percy Jackson-böckerna* innan jag skulle sova. Nästa dag var allt som vanligt. Jag satt på bänken ute på rasten och läste just den biten då Percy Jackson skulle dräpa hydran (=en fasansfull sorts drake, med nio huvud) då jag hörde hur någon satte sig lite längre bort på bänken. Utan att lyfta blicken från boken frågade jag: ”Vad vill du?” Personen skruvade på sig. ”Jag bara undrar varför du skrek i sömnen.” Jag stelnade till. ”Vad sa du?” sa jag med en varnande underton. ”Öh… vadå? Drömde du en mardröm eller nåt?” sa personen. Jag reste mig häftigt upp och fann mig stirra in i Vivianne Greens ansikte. ”Har inte du med och göra!” fräste jag. ”Men…Vänta! Jag lovar att inte berätta!” Men jag hade redan stegat iväg med blodet rusande i öronen. *Percy Jackson-böckerna är en serie jättebra böcker som jag håller på och läser. Självaste Percy är son till en gud (i böckerna)  
13 apr, 2012 11:02
Detta inlägg ändrades senast 2012-04-14 kl. 10:54
|
|
Marsku
Elev
|
Neejj Vad bra
You have been accepted in Hogwarts School of Witchcraft and Wizardy :D JOIN THE DARK FORCES! WE HAVE COOKIES! 13 apr, 2012 18:03 |
|
Ginny =)
Elev
|
jättebra!!!
13 apr, 2012 19:44 |
|
Borttagen
|
Gi, nu ska du skriva mer!!!!!!!!!!
14 apr, 2012 08:01 |
|
Ginny!!!!
Elev
|
Förresten, jag glömde skriva in det, och jag tänkte att ni kanske inte läser om kapitlet för att veta bara det här lilla: i PercyJackson-böckerna så drömmer Percy exakt den där drömmen som Kim har... det är därför hon lovar sig själv att inte läsa PJ innan hon ska sova. Fattar ni nu?
Och för att veta varför han drömmer det där, så måste man läsa böckerna. Det är invecklat Jag är sååååååååå glad för alla era kommentarer! Ni är världens bästa läsare!
14 apr, 2012 10:58 |
|
Borttagen
|
OMG vilken bra ff!!! ♥ *Bevakar*
14 apr, 2012 11:24 |
|
Lemon
Elev 
|
Ny läsare!Bra! *bevakar*
Vissa saker borde inte existera, en av dessa saker är grön paprika 14 apr, 2012 12:34 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen