This feeling I have...Could it be... love?

Asbra!!!!

Tack :'3 ♥

Nej, det var azzum

Feck it, jag har bytt från tredjeperson till förstaperson mitt i DDD: Går det bra i alla fall? Q_Q

Absolutly, du är azum på att skriva

Tack :'3 trodde att det skulle faila men men xD

Tack igen för alla kmmentarer, det gör min dag ♥

---

Kapitel 11 - Möte

Rosie

”Rose, vad har hänt?” frågade Maria ängsligt med Talyssa tätt bakom sig. Talyssa var ytterligare en av flickorna från Gryffindor, förstaårselev precis som jag.
Jag låg på sängen uppe i sovsalen och stirrade frånvarande upp i taket. Bultandet i tinningarna hade släppt, gudskelov, men den oroliga känslan i benen och magen ville inte försvinna. Och… Varför. I. Hela. Fridens. Namn. Kunde. Inte. Malfoy. Försvinna. Ut. Ur. Mina. Tankar?!
Jag måste ha börjat bli sjuk. Jag måste ha börjat hallucinera, se saker inuti huvudet, få konstiga tankar av feber.
”Hmm… Ingen feber i alla fall” sa Josephine lättat efter att ha känt på in panna. Panik grep tag om mitt hjärta. Vad var det då för fel på mig?

Lektionen i örtlära den dagen – herregud, hade det redan gått tre veckor?! – var lika stillsam som förut, även fast både jag och Scorpius idag inte ens tittade på varandra. Albus arbetade tillsammans med Veronica Petersen igen, fast den här gången höll han sig undan. Antagligen var han rädd för att återigen bli dränkt i drakdynga.
Vi skulle plantera om ett par plantor, och vi behövde faktiskt drakdynga till det. Jag sträckte mig efter skopan som man skulle skyffla upp dyngan med och slevade upp en stor portion gödsel från tunnan. Snabbt stjälpte jag ut dyngan på arbetsbänken och drog av mig drakskinnshandskarna. Scorpius sköt just undan en kruka där han hade planterat en planta och sträckte sig efter en ny kruka. Jag viftade med händerna, drog på mig handskarna igen och sträckte mig även jag efter en kruka.
Våra händer snuddade vid varandra.
Och av någon oförklarlig anledning kände jag mig plötsligt varm inuti kroppen. Trots att jag hade handskar på mig kändes det fint att röra vid honom. Och så tog ögonblicket slut. Scorpius drog undan handen samtidigt som jag drog undan min, såg bort och greppade en ny kruka. Jag gjorde detsamma. Vi arbetade under en sorts laddad tystnad en stund, innan tystnaden bröts av Albus som gått ifrån Veronica då hon behövde sanera händerna från drakdynga.
”Hej Rosie, hur går det?” frågade han mig, vände ryggen åt Scorpius och ignorerade denne fullständigt. Jag kände mig lätt besvärad av detta, men det var bara en liten småsak.
”Tja, det funkar väl…” svarade jag, ”vi har planterat cirka tretton plantor nu, Malfoy och jag”.
Jag ångrade genast ”vi”. Malfoy och jag arbetade ju inte tillsammans, eller hur? Vi arbetade var för sig… Albus såg konstigt på mig en sekund innan han ryckte på axlarna och fortsatte samtalet. Vi pratade om ditt och datt innan professor Longbottom kom fram och sa till oss att arbeta. Albus gick tillbaka till Veronica, vars blick verkade få honom att blekna. Jag såg efter honom och återgick sedan till arbetet.

När lektionen var slut började jag packa ner mina saker i den praktiska arbetsväska som vi hade blivit tilldelade. Jag var nästan klar då jag hörde en klar röst bakom mig, en röst som påminde om en månskära: elegant men blek och nästan vass i kanterna. Ändå var den behaglig.
”Ja, då ses vi nästa örtlära då” sa Scorpius. Jag vände mig om och stirrade på honom. Ett sirligt leende krökte hans tunna läppar och fick honom att se ut som ett gammalt fotografi; stelt och elegant, vackert men neutralt. Kall. Vacker och kall.
Han vände sig om för att gå. Och jag hade inte svarat honom.

Åh, I love it♥♥♥♥

J-star Black Tack, som alltid :3 Hoppas det blev bra... och jag har en överraskning i nästa kapitel

Ahhhhh, så kan du inte säga, nu vill ju jag veta vad det är

Det kan jag uppenbarligen xD Men nästa kommer imorgon, så du får veta ganska snart i alla fall