Rose Weasley´s förbjudna kärlek

meeer

Här får ni ännu ett bara för att ni har fått vänta så länge.

Kapitel 9

Efter en härlig dag i Kråkboet var alla trötta.
Rose gick upp och la sig i sängen.
”God natt gumman” kom hennes mamma in och sa. Hon kysste Rose på pannan och gick sedan till Hugo i ett annat rum.
”God natt Rosie” sa hennes pappa när han passerade rummet.

När hon drog upp täcket till halsen kände hon en riktigt skön känsla av hon skulle drömma en mysig i dröm den natten. Hon drömde om att hon sprang på en stor blomsteräng utan bekymmer och problem. Allt var så underbart perfekt tills hon kom till den mörka och råa sidan av ängen. Rose försökte vända om och springa tillbaka till den vackra och ljusa sidan men det gick inte. Hon kom bara längre och längre in på den mörka sidan. Plötslig kom det upp massor av stora spindlar. Spindlar var det hon fruktade mest. Dem började komma närmare och närmare. Hon sprang allt vad hon hade bort från spindlarna och det funkade. För en kort sekund trodde hon att allt var väl igen, men då försvann marken under henne och hon föll mot en säker död. Hon skrek men ingen hörde för det fanns ingen där.
"Rose, Rose tar det lungt!!" sa en röst till henne.
Hon vaknade med att hon satt upp i sängen och skrek.
"Du drömde bara" sa Molly.

”Va? Jaha...” sa Rose och försökte ta lugna andetag.

Nere i köket stod Hermione och gjorde frukost.
”Hej mamma” sa Rose och log.
”Din far är på väldigt dåligt humör just nu.” sa Hermione strängt.
”Va? Varför?” frågade Rose och satte sig på en stol.
”Du dejtar en Malfoy, och jag måste säga att jag är ganska besviken att du inte kunde berätta det för mig.” sa Hermione med en rynkad panna.
”Jag visste att om jag skulle du säga till pappa!” sa Rose och rusade ut.
Rose gick till vardagsrummet och där satt hennes pappa i soffan.

”Hej pappa jag vet att du är upprörd me-” började Rose men blev avbruten av Ron.
”UPPRÖRD ÄR BARA BÖRJAN!” vrålade Ron och Rose ryckte till.
”Varför hatar du att jag är lycklig?!” vrålade Rose tillbaka.
”Jag vill att du ska vara lycklig, men inte med en Malfoy!”
”Tänk om farmor eller farfar hade ogillat mamma, hur skulle det kännas då?”
”Börja inte med den jävla skiten!”
”Svär inte åt vår dotter!” Skrek Hermione från köket.
”Förlåt, Hermione, älskling!” sa Ron i en rädd men kärleksfull röst.
”Så du har suttit och skrikit på mig utan någon anledning?” sa Rose och ställde sig upp.
”Jag har en anledning att skrika på dig!” Rons ilska kom tillbaka.
”NEJ det har du INTE!”
”DU DEJTAR EN ÄCKLIG LITEN KACKERLACKA! OCH DU FÖRVÄNTAR DIG ATT JAG SKA VARA OKEJ MED DET?”
”Bara för att du inte kan glömma det förlutna, Väx upp för fan!”
”Detta har ingenting att göra med det förflutna!”
Rose var så arg så att det kokade i öronen på henne och då vräkte hon ut sig på gränsen till tårar.
”Du, jag skulle hellre ha Draco till pappa!”
”Ta tillbaka det! Det är inte sant!” sa Ron också på gränsen till tårar.

Rose sprang upp till sin säng och stannade där resten av dagen. Ingen kom och störde henne.
På natten låg hon och tänkte på allt och blev bara mer och mer förbannad. Hon gick upp ur sängen tog tyst på kläder och sina vita Converse och klättrade ut igenom fönstret. Rose gick ner mot byn. Det var rätt mysigt ändå, med månen som lyste, den friska luften. Det fick henne att känna sig mindre upprörd.
Rose hade gått där ute i en timme innan hon gick tillbaka till Kråkboet.

När hon kom in stod hennes föräldrar i hallen med ficklampor och jackor.
”För Guds skull! Vart har du varit?” skrek nästan Hermione och kramade om Rose.
”På promenad.”
”Mitt i natten?”

Jättebraaa det gör inget vi fattar!

Superbra

Jättebra!

Kom igen Magda! Ge oss mer. Jag vill veta vad som händer med Rose och Scorpius!!!!!

Snälla kommer det mer snart
(Längtar)!

Håller på och skriva nu ;D

Tack
Längtar

Aww tack :**