Rostbiff och Stuvad Potatis [SV]

Awesome

superbra!!!!!

kapitel 20.
Draco:

När jag kom ner till fängelsehålorna stod Pansy vid ena väggen jag gick och ställde mig bredvid Blaise Zabini, jag kände Pansys blickar i nacken på mig men jag vågade inte titta ditåt utan jag fortsatte prata med Blaise och hans gäng utan att riktigt uppfatta vad dom säger.
"Draco, har du gjort läxan än då?" Frågar Blaise.
"Jag åt ett rostat bröd" Svarar jag.
han och hans gäng skrattade.
"Hallåå! Det var inte det jag frågade!"
"Va? Vadå?"
"Jag frågade om du gjort läxan och du svarade att du åt ett rostat bröd."
"Oj, jag trodde du frågade vad jag åt för frukost."
"Du verkar tänka på nåt annat."
Jag blev tyst och tittade bakom mig och såg att Pansy fortfarande tittade på mig.
"Är det Pansy?" Frågade Crabbe.
"Va? Nejje."Svarar jag.
"Det verkar faktiskt så, du tittar på henne hela tiden" Säger Blaise.
"Ja, men hon stirrar på mig."
"Ooh, vi har ett litet kärleksdrama!" Utbrister Crabbe och Blaise nickar.
"NEJ!" ropar jag och går in i det ny upplåsta klassrummet. Crabbe och Blaise tittar efter mig och sedan på varandra.

BRA!

Shit va bra!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Haha! Du äger!

bääästa ever! helt awesome!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tack allihopa!

Kapitel 21.

Harry:
Jag klarade knappt av att se Ginny i ögonen längre. Eller jag behövde knappast anstränga mig eftersom hon ständigt höll sig borta från mig. Det var på något sätt både hemskt och ganska lättande. Jag var på något sätt också rädd.
Som om Draco faktiskt visste vad som skett mellan mig och Ginny. Hans elaka gliringar till kommentarer hade på något sätt upphört.
Det var åtminstone skönt att gå ensam, i lugn och ro. Bara tänka igenom allt. Vad som skulle ske och vad som hade skett. Eller, jag visste vad som skulle ske. Jag hade sett biofilmen med mig i huvudrollen tillsammans med Ginny. När jag tänkte på hennes namn svedde det till i magen.
"Går du här och är deprimerad, Potter?", sa plötsligt en obekant röst alldeles bakom mig.
Jag stelnade till och snurrade runt. Jag stirrade in i Pansy Parkinsons ansikte.
"Hej på dig också.", muttrade jag surt. Efter att vi snubblat över varandra i korridoren för ett antal dagar sedan visste jag att jag kunde konfrontera henne, när hon var ensam.
"Jag behöver hjälp med en sak.", sa Pansy i en nonchalant ton.
"Och varför i hela Ungerska Taggsvans tänder och klor, tror du att jag skulle se det som ett nöje att hjälpa dig?", sa jag spänt.
"Det gäller Draco...", började Pansy i ett helt annat tonfall, inte lika kaxigt som innan.
"Jaha?", mumlade jag bara till svar.
"...och hans kärlek.", avslutade Pansy. Hon såg faktiskt bristfärdig ut.
"Okej...?", sa jag osäkert. Jag hade ingen aning om vad jag skulle ta mig till.
"Det gäller Draco och..." Pansy drog efter andan "... och Weasley-tjejen."
"Ginny? Dracos kärlek?", vrålade jag ur mig och sedan började hyperventilera.
"Så du hjälper mig att sära på dem?", frågade Pansy osäkert och vågade möta min blick.
"Det kan du slå dig i backen på.", fräste jag.

Underbart!

"Och varför i hela Ungerska Taggsvans tänder och klor, tror du att jag skulle se det som ett nöje att hjälpa dig?"

BAHAHAHA!!! XD
Jag ville bara säga att du äger x)