Vamäxan Sarah

jag gillar inte föräldrarna...dom värkar tyck mer om Nässlan

Fortsätt så! Bra kapitel.

superbra!

Super bra och super coolt. Jag gillar den

Tack ni alla underbarisar! ♥ Ni kan aldrig veta hur mycket det hjälper när ni skriver sådanna här underbara saker. Även fast det kan vara bara två eller tre ord gör det mycket! ♥

Sedan vill jag också säga att ni gärna får säga till om det är nått som blev konstigt eller nått som borde ändras! Var aldrig rädd för att säga till!


Haha! Äntligen får jag höra det! Det är det jag har försökt visa hela tiden, men jag har inte vetat om ni har förstått det eller inte. Men nu vet jag att ni förstår det! ^^

Kapitel.7

Jag tänkte noga igen vad som skulle vara fördel, och vad som skulle vara nackdel. Men det var ungefär jämt. Jag skulle ha som fördel att slippa minnas mina förra födelsedagar, men till nackdel skulle jag inte ha kvar något av mitt gamla liv. Jag var inte säker på om det var bra eller dåligt än. Så jag hade inte riktigt bestämt mig än.
Men sedan kom mamma och pappa in i bilden. Som om det var de som bestämde hade de kommit och sagt att jag skulle byta födelsedag, men jag tror att det var för att mamma ville glömma vad hon hade gjort mot Nessie. Lämnat henne bara så där, jag vet att det är dumt, men jag är inte ens ledsen för att vi stack. Hon betydde inget mer än besvär från mina ögon.
---
De senaste timmarna hade jag spenderat i min egna lilla värld. Det hade jag uppfunnit ungefär ett år efter att jag insett att det var Nässlan som fick uppmärksamheten, och inte jag. Jag skulle sitta instängd hela dagarna jag. Jag hade som sagt blivit van, och så hade jag fått mycket tid för mig själv. Så jag hade lärt mig hur man stänger ute folk. Och hur man bara existerar för sig själv. Det är ganska praktiskt när man är ensam.
Jag steg upp från min säng och suckade. Nu måste jag gå och se mamma och pappa i ögonen. Det var middag.
”Kommer du någon gång, Sarah?” ropade mamma någon helt annanstans ifrån, jag var i min lilla egna värld igen. Jag dök diskret ner i värkligheten igen och började gå mot dörren.
”Jaja! Jag kommer” svarade jag mamma. När ja kom in i köket satt hon och pappa redan vid bordet med allvarliga miner.
”Sätt dig” uppmanade mamma, jag förstod inte varför hon sa det. Jag skulle ju sätta mig ändå. Så jag satte mig ner och tittade fundersamt på mamma, och först då märkte jag att det inte stod någon mat framme. ”Har du bestämt dig?” frågade hon nervöst. Jag skulle inte behöva fråga vad det var jag skulle bestämma mig om. Jag visste det redan.
Dom ville veta om jag hade bestämt mig om jag ville ha födelsedagen en annan dag eller samma som förut.
”Ja...” jag funderade lite hur jag skulle säga det så att de skulle förstå. ”Jag vill nog byta födelsedag” svarade jag kort och tittade på mamma för att se hennes reaktion. Hon fullkomligt strålade. Jag hade gjort som hon hela tiden velat.
”Åh, har du funderat på dag?” frågade mamma glatt. Jag blev med ens nervös, det hade jag inte alls tänkt på. jag kunde ha det i morgon, eller om två månader. Så, när ville jag helst fylla år?
”Öh, jag vet inte riktigt...” jag började fundera. Kanske på vintern någon gång. Eller på våren, när allting är så fint och grönt. Men jag bestämde mig snabbt, för jag visste att mamma och pappa väntade spänt. ”Kanske våren. Typ i mars eller nått” sa jag nervöst.
”Vad är din favorit nummer mellan 1 till 30?” frågade pappa. Och jag visste inte vad han skulle med den till. Men jag tänkte efter lite.
”Åtta!” svarade jag snabbt och tittade nyfiket på pappa.
”Då har vi det. din nya födelsedag är 8 Mars!” sa pappa glatt och mamma skuttade fram och kramade mig. Okej, ny födelsedag. 8 Mars, och det ska jag komma ihåg hur?
”Men nu ska jag börja laga mat då” stönade mamma och gick iväg mot köket. Jag reste mig och gick mot mitt rum. Där tog jag fram mitt ritblock och började ta mig till min egen värld igen.

Superultramegabra!

SuperDuperAwesomeMegaBra!
Meeer!

meeeeeeeeeeeeeeer

SOOPERBRAAAA

super braa!