Ron tänker tillbaka

Kapitel 11 - Det mörka slottet

Mannen haltade sig fram genom den mörka lilla gränden. Ron som absolut inte gillade smala mörka gångar försökte hålla sig lugn. Men vad gör han inte för Hermione? tänkte han.

Mannen stannade vid en mörk blå dörr. Tog upp en nyckel från fickan på sin rock och vred om nyckeln i låset. Han öppnade dörren och klev in.
- Var inte oroliga, kom in ni bara. sa mannen. Ron visste att han inte hade något att förlora. Han kände ett ovanligt mod och var inte nervös alls utan klev snabbt in.

Det var ett runt, hemtrevligt rum. I hörnet var en smal liten trappa och väggarna var fyllda med tavlor. Mannen tog upp en tändsticks ask och började tända alla ljus och snart kändes det som hemma. Varmt och ljust. Alla fyra satte sig i den mjuka breda soffan. Mannen satte sig i en stor fåtölj som var i en orange nyans. Han log glatt mot dom.
- Ni är oroad förstår jag, sa han och betraktade Ron.
- Ja.. sa Ron och kände nervositeten komma tillbaka.
- Är det något herrn vet? frågade Harry.
- Jag vet en hel del, kan jag lova, svarade mannen. Ron blev irriterad över svaret.
- Om du nu vet mycket om detta så ber jag herrn berätta. sa Ron och kunde inte låta bli att låta lite otrevlig.
- Jag tror från allt jag hört att din fru kan befinna sig på de mörka slottet. sa mannen och betoningen på "de mörka slottet" var speciell. Han lät nästan lite rädd.
- De mörka slottet herrn? sa Harry och ville veta mer.
- De mörka slottet fanns redan första gången Voldemort kom till makten. Men när du besegrade Volemort första gången som bara litet spädbarn så försvann alla därifrån. Ingen vågade sig dit för alla som någonsin gått nära slottet försvann för evigt. De mörka slottet är känt i magi världen. Manchester var en gång i tiden den staden där flesta onda trollkarlar och häxor var bosatta. Ingen vågade sig dit om dom absolut inte var tvungna. Men när du besegrade Voldemort för tjugo år sedan så har det blivit bättre. Nu mera är Manchester en trevlig och fridfull stad. Men än finns de mörka slottet i mångas minnen och alla har fruktat att dödsätarna har kommit tillbaka dit. Det var i de mörka slottet dom tog alla som inte förtjänades att kalla häxor eller trollkarlar enligt dom. Där torterades dom och blev förhörda. Även om Voldemort är borta är inte hans värdesättningar det. Vissa, dumma som dom är tycker fortfarande som Voldemort. Jag tror dom vill visa dig Harry, att det inte är över än. Även om vi alla hoppades att det äntligen skulle vara det..
- Hur tar man sig dit? frågade Ron.
- Det är en svår väg, ingen jag kan beskriva. Men jag kan allt visa er vägen. Jag har inte långt kvar av detta liv men jag vill göra en sista god gärning. Jag vill att ni fyra ska sätta stopp för dårarna en gång för alla så jag kan somna in lugnt. sa han och Ron förstod inte hur han kunde prata så lugnt om sin egen död.
- Vi ger oss av i gryningen, nu behöver vi göra allt i ordning. Jag vill veta allt värt att veta. Förresten så är mitt namn Martin. Bara Martin. sa mannen och räckte fram handen mot Ron.
- Ronald Weasley, svarade Ron och skakade Martins hand.
- Det behövde du inte berätta, det vet nog hela magi världen. Ni är alla kända, det finns inte en häxa eller trollkarl som inte vet vem Ronald Weasley är idag. sa Martin och log. Ron blev glad över det. Hela hans uppväxt var han Harry Potter bästa vän. Han var aldrig Ronald Weasley utan Potters bästavän. Nu äntligen, tänkte Ron.

Mer :o

vill absolut läsa mer

Så galet bra !

Nice! Mer!

Tack, kommer mer så fort jag bara hinner!

Tack än en gång för alla fina kommentarer! ♥

Ingen orsak! ♥

jättebra, meer.

Du har verkligen fångat Rons personlighet. Bra gjort

snälla, skriv meeer!