ஓCharlie Weasleyஓ Den som visade sig

NU xD

Ny läsare

Jättebra

Alltid roligt att ha nya bevakare! Förlåt för jag har varit seg med uppdaterandet men nu kommer nästa!!

FORTSÄTTNING...

Charlie satte sig ner med en dunk på den nytorra marken. Träden i skogen hade fått en brun, orange och gul färg på sina löv och visade verkligen att hösten fanns bara runt hörnet.
Men hösten brydde sig inte Charlie inte om, han brydde sig mer om reptil-djuret han hade i händerna, som bara för någon sekund sen hade ungefär sagt hans namn.
"Ä-är det...du?" frågade Charlie eftersom han kom ihåg att varelsen inte hade sagt sitt namn. Fast den hade ju inte änns ett namn... "Varför sa du till mig att komma hit igen?"
Ödlan sträckte ut sin tunga och lät den skaka i några ögonblick för att känna hans lukt.
"Därför att jag behöver någon att... bita på om mitt humör skulle bli ilsket," sa den spydigt.
Charlie höjde huvudet sakta för att se så ingen kunde se dem. Han tog ner huvudet igen och sa i försiktig ton till varelsen.
"Men sist jag såg dig (igår) var du...större,"
"D-det var jag inte alls!" skrek ödlan mot honom och klorna rörde sig krampaktigt i dess fötter. "J-jag har alltid varit såhär!" Ödlan fortsatte skrika mot honom och Charlie var tvungen att ta några djupa andetag men det verkade bara reta ödlan mer och mer.
Den tog sina små klor och stack dem i hans händer. Det där kunde Charlie inte tåla, han bet ihop tänderna och tog ett arg andetag.
"Ljug inte, vi har inte känt varanndra länge men jag kan ändå höra dig ljuga!" sa han ilsket och hans händer var fulla med små hål som vissa blödde ur. "Och titta vad du gjorde!"
Ödlan tittade förvånat ner på Charlie's händer som bar upp hen själv, sen tittade hen på sina klor.
"Gjorde jag det där?" frågade ödlan och började darra i kroppen. "F-f-förlåt,"
Charlie's ilska i kroppen sjönk som en tung sten och han tappade genast modet när ödlan fick en ledsen blick.
"Det gör inget, jag kan alltid göra något åt det. Men jag vet att du har varit ungefär 100 gånger större än vad jag såg dig senast"
Varelsen tittade åter igen upp mot honom och stack ut tungan.
"Mmh, Challe..."
"Charlie!" avbröt Charlie ödlan men ursäktade sig sen.
"Charlie...Charlie, om du kommer hit på samma plats igen, då ska du förstå," började ödlan med hickande röst och hela dess kropp började att skaka. "Kom på kvällen om hälften av ett halvt månvarv!" sa hen mycket snabbt, sen skuttande den bort från Charlie och var borta, igen.
Charlie suckade och började gå den väg han hade kommit.

Här kommer en låt som jag tycker ni kan lyssna sammtidig ni läser resten av kapitlet! Kopiera bara länken om ni orkar! http://www.youtube.com/watch?v=nYUlFp7O0B0]

Det var ju inte meningen att det skulle bli sådär. Mina klor växer allt mer och mer och jag kan inget göra, det är samma med mina tänder och resten av hela min kropp.
Sen jag flyttade till den här skogen har jag bara fått gömma mig från alla andra, ingen vill vara med mig för att jag inte är färdig växt och att nu i det stadiet jag är, så är jag mest farlig.
Den stora jätte skrämmer mig, ändå om min sort ska vara dem största så känner jag mig minst och jag har hållit mig gömd här i flera månader nu. Det är bara några månvarv kvar tills alla avslöjar mig.
Jag är ensam... eller jag var ensam.
Den där pojken Challe, Charre...Charlie är så snäll mot mig, ändå om jag rev nästan upp hela han för att jag inte kunde kontrollera mig själv, så var han ändå lung. Jag hatar mig själv för att jag är så opålitlig och ljuger, jag säger att han behöver mig. Men igentligen är det jag som behöver honom...
Charlie kan inte kallas vän, jag känner honom inte och vet ännu mindre vem han är. Tänk om han är en sån där människa som hatar... som hatar sånna som jag. Eller tänk om han... om han, nej jag ska inte tänka på det mest skrämmande.
Nu sa jag till honom att mötas igen, hoppas för hela mitt blod att jag inte sliter och äter upp honom. Jag kan aldrig förlåta mig själv vad som hände med den andra människan jag litade på...

FORTSÄTTNING FÖLJER...

Det blev ett långt och mystico kapitel idag! Säg gärna vad ni tyckte om det!

Kattninen , du skriver awesome! ♥ din ff!!

Awsome!

super!

Okej, time to some more for my wonderfull readers!! Detta är slutet på kapitel 4 så det blir kanske inte så otroligt långt... MEN! *Trummvirvel*

FORTSÄTTNING...

Charlie's förhoppningar var både stora och små. Han skulle ju få träffa ödlan igen om hälften av ett halv månvarv... Han ska bara ta reda på först hur länge det är, dessvärre ville han nu bara upp och sova ändå om han hade flera lektioner.
Tillbaka vid slottet träffade han sina nya, härliga vänner som genast frågat var han hade varit och det svarade Charlie med att Hagrid och han tagigt en låååång pratstund.
"Vad skulle vi ha nu för lektion?" frågade Charlie för att komma bort från ämnet.
"Dubbellektion i Trolldryckskonst med den "nya" läraren professor Snape, om ca 10 minuter," svarade Teo medan han tog upp sin trolldrycksbok och trollstav. "Vi kan lika gärna gå ner till fängelsehålorna,"
Alla nickade tyst och började gå mot sin död nya lektion.

Fängelsehålorna var ruggiga, läraren var läskig och den "enkla" brygden eleverna skulle skapa var bara vidrig att både titta på och att göra.
Hufflepuffarna var kända för sin kreativitet och goda humör men det var som bortblåst. Charlie hade tänkt att trolldrycksläraren inte kunde vara så hemsk, men när Snape vände sig om höll han på att trilla av stolen. Han såg bara inte elak ut på utsidan utan hans insida verkade vara genomrutten och liknade en orm på både sitt sätt att röra sig och att se ut.
Som alla andra lektioner hade Snape börjat med ett namnupprop och vid Charlie's namn väste han;
"En Weasley till. Din bror har jag redan fått nog av hans hemska uppförande och att sabotera mina lektioner. Hoppas att du är lite mer väluppfostrad än han,"
Sedan fortsatte han. Charlie var helt häpen, Snape hade kritiserat hans bror, hans mamma och pappa och honom. Han blossade upp sig röd och högg tag i sin gåspenna för att inte skrika.
Det blev en kort genomgång och ett litet förhör för alla elever. Charlie fick en fråga om vad mandrogansdrycken gjorde med folk som drack den. Snape tittade elakt på honom och såg att Charie såg osäker ut.
"Mandrogan, tror jag är...," började han försiktigt och tittade hastigt bort mot skafferihyllan och såg att just där stod en flaska med mandrogan, han kunde inte utskilja texten och såg bara några enstaka ord. "Det är en... återställningsbrygd... så den är inte farlig,"
Snape vände sig mot skafferiet och vände sig tillbaka mot Charlie igen och gav honom en hånleende.
"Tur för dig Weasley att det stog en mandroganflaska där borta, annars kunde gryffindor haft en mindre elevhemspoäng"
Charlie var otroligt arg på Snape resten av dagen, både arg och förvirrade och det var han medveten om. Han hade lyckats gå in i 3 andra elever, ett spöke som gav honom rysningar och skakande tänder och så råkade han snubbla över professor Flitwick som han ursäktade sig för.

På kvällen, innan Charlie hade lagt sig i sin säng frågade han Hugo,
"Hugo, vet du hur länge hälfen av ett halv månvarv är?"


Slut på kapitel 4

Jaa, mina vänner. Det var kapitel 4 och i nästa kapitel kommer Charlie möta den stora varelsen igen! HEJ HOPP!

Azum

"Stora" xD
Åzom!

Hehe, har haft lite saker att göra men här kommer nu kapitel 5! Det jag dessutom har märkt är att jag skriver inte alls bra på mobilen, det är oftast därför det är vissa stavfel ibland

Kapitel 5. Den som visade sig

Nu har Charlie förstått, efter att frågat Hugo, tittat i biblioteket och frågat professor Chagripe (läraren i försvar mot svartkonst) hade professorn berättat att hälften av ett halvt månvarv var lite mer än 7 dagar, vilket hon underligt nog kunde utantill.
Alltså, genom stor "huvudräkning" hade han kommit fram till att på torsdagkväll skulle de ses igen, vid samma tid fast på kvällen då. Det menas då man igentligen inte får vara uppe på Hogwarts.
Men Charlie måste till skogen ändå, det kändes annars inte rätt eftersom ödlan låtit mycket besvärad. Så Charlie sköt undan den tanken med en gång. Han ville inte tänka på konflikterna...

Veckan på Hogwarts hade nästan varit problemfri, det eländiga spöket Peves tyckte att det var jätteroligt att nypa dem i deras kinder, ge konstiga instrektioner till alla försenade elever och dessutom kunde han hoppa fram från en tavla eller en vägg när man minst annade det.
Snape hade gnagt på honom och stirrat efter Charlie som en katt. Det var nästan som att bli förföljd av vaktmästare Filch och hans katt Mrs Norris som Leo och Teo gärna skulle velat ge en spark där bak på henne.
Många människor hade Charlie träffat, gamla och nya. De flesta hade blivit hans vän, vissa hade struntat i honom och några gett grimaser.
Många läxor kom också på "posten" som gjorde så det blev långa timmar i biblioteket.
-
Ett tillfälle hade Charlie läst om en mycket speciell ödlesort som kunde hypnotisera en och få en tro något annat, en annan kunde transformera sig och en absurd ödla var den som lockade till sig människor med konstiga frågor och annorlunda humör vilket gjorde att människan blev så djup konfunderad och facinerad att ödlans plan slog i verket och människan långsamt dog av svält m.m så att ödlan kunde äta upp sitt offer.
Det var den mest absurdaste djur Charlie hade läst om och det kunde han helt lita på att den ödla han hade träffat var inte som den ödlan.

På torsdag morgon hade just Charlie fått en tugga av sin underbara macka och en klunk dryck innan han skrämdes (igen) av sina storebror så att han sprutade ut sin dricka på en grå uggla brevid honom. Det ledde till ett stort skrattande från både kompisarna och Bill som låg och ålade sig på golvet av skratt när han hade sett Charlies min.

På lunchen tillbringade Charlie sin tid med en bok framför näsan. Han ville ta reda på vilket djur som varelsen var, då kanske det skulle bli lite enklare att tala med hen.
En stor figur kom inklumpande i salen med stora, leriga skor. Det var naturligtvis Hagrid och han fick syn på de fem personerna som satt och pillade i maten.
"Hej Hagrid!" hälsade Sophie och sedan kom alla andra efter henne.
"Hejsan! Skulle bara säga att ni var grymt duktiga i tisdags med att fodra djuren, ni Leo och Teo visar hur riktiga tvillingar ska sammarbeta med varanndra. Och du Sophie, var riktigt duktig med att välja rätt sorts mat till djuren, du med Hugo!" berömde han allihopa och såg ut att han skulle ge dem alla en stor kram. Fast det hoppades över.
"Du, Charlie var grymt bra med att visa djuren vem som bestämde men att du ändå visade mjuknad. Ni alla var jätte duktiga!"
"Tack, Hagrid!"
"Det är du som är en sån bra lärare!"
"Jag har lärt mig jätte mycket!"
Charlie sade tack till Hagrid för berömmet och fortsatte att läsa på mening 32...
"Charlie, vad e det du läser?" frågade Hagrid nyfiket. "Ser ut som en bok om djur... eller rättare sagt ödlor.
Charlie tittade upp från bokens innehåll och satte tummen vid meningen han just höll på att läsa.
"Jag är på kapitlet om ödlor och tänkte att jag skulle lära mig mera om skötsel och vård om magiska djur, jag vill bli lika duktig som du," svarde han och började plocka i sin mat.
Dessa ord gjorde Hagrid så stolt att han nästan verkade rodna så han skyndade sig bort där ifrån.

"Det är ingen annan anledning att du läser den där boken? Jag menar du är på samma kapitel hela tiden," frågade Sophie och lade ifrån sig sina bestick.
"Njaa, mest läser jag boken för att den är väldigt lärorik men så är det också så att..."
"Titta här!" sa Hugo och tog fram sin stav och gjorde så att hans ärta flög iväg och rakt på professor McGonagalls huvud.

Fortsättning följer...

Det blev ett långt kapitel och det var väldigt roligt att skriva! Tack för alla kommentarer och enjoy!