~~Hedviggs liv~~

Visst, ska faktiskt skriva nu..

kapitel 9

Jag svalde hårt och tvingade mig själv att förvandla mig igen.
Som den snövita ugglan jag var flög jag iväg till uggle-boet.
Turen hade vänt.
Fönstret stod öppet, men Harry stod där.
Kanske skulle jag flyga in ändå, han visste ju inte att jag var Cho.
Motvilligt flög jag in i rummet.
Harry tittade förvånat upp och när han fick syn på mig log han och sa:
-Hej, Hedwig.
Tvekande flög jag ner mot honom och lät honom i några sekunder klappa mig.
Det var så skönt men jag kunde inte nu.
Han räckte fram ett brev till mig som jag irriterat satte fast vid foten och flög ner till skogsvaktaren Hagrids hus.
Så snabbt som jag kunde knackade jag på fönstret och när han öppnade det kilade jag ner brevet genom öppningen och flög sedan på en gång iväg.
När jag var framme var inte Harry där längre så jag förvandlade mig snabbt och spang ner till lunchen.
Alldeles ensam satt Joanne och åt siraps-tårta.
-Hej, Joanne! Flämtade jag alldeles för högt.
-Var har du varit?! Gormade Joanne.
-Du har varit borta i en evigheter! Fortsatte hon.
-Lång historia, svarade jag och proppade i mig en stor bit chokladpudding för att slippa svara på frågor.
Joanne stönade och fortsatte att äta lugnt.
Ett kallt finger petade mig i nacken.
Jag ryckte till och vände mig om.
Där stod Carolle!
Carolle skulle precis öppna munnen för att säga någonting, men jag var snabbare.
Jag reste mig och rusade ut ur stora salen...

gud va bra du skriver!

Tack, känner inte för att skriva just nu, men jag skriva senare

okej♥^^

Så skriver mer nu..

Tårarna rann hejdlöst ner för mina kinder och jag kände att mitt hår lockade till sig av fukten.
Hur kunde jag tro att ingen skulle märka? Hur kunde jag någonsin tro att det skulle bli bra?
Tankarna rusade genom huvudet och mina ben sprang utan att jag kontrollerade dem.
När jag vågade kolla upp igen stod jag framför ett porträtt av en tjock dam.
-Emm, var är jag? Frågade jag förvirrat.
-Utanför Gryffindors uppehålls-rum, svarade damen snobbigt.
-Nåväl, vad är lösenordet? Frågade hon.
-Jo, ehh....Började jag.
-Amortensia, sa en röst bakom mig.
Förvirrat vände jag mig om, bara för att se in i dem vackra gröna ögonen som inte tillhörde någon mindre än Harry.
Andlöst såg jag på när han gick in med Ron och hon som jag nu visste hette Hermione.
-Nå, ska inte du in? Den tjocka damen spände ögonen i mig.
-Jo, men...
-Gå in då! Jag kan inte vänta hela dagen, sa damen förnämt och tvingade in mig.
Gryffindors uppehålls-rum var storslaget!
Vägen var prydd med lejon och deras brasa sprakade mysigt.
Harrys lysande ögon fångade mig uppmärksamhet och jag kände att han såg mig också.
Plötsligt öppnade han munnen och sa:
-Hej, dig har jag aldrig sätt förut, vad heter du?
Utan att kunna säga någonting annat än:
-Cho..
Sprang jag iväg, bort från Harry och bort från sanningen...

Tack känner inte för att skriva idag, kommer nog mer på Fredag hinner inte imorgon

Tack så mycket alla underbara läsare

GUUUUD!!! jätte jätte bra!

Åhh, tack, ska skriva nu

kapitel 10

Det kändes som en stor klump hade satt sig i min mage och under inga omständigheter ville komma ut.
Under ett hjärtslag såg jag någon som hade dykt upp framför mig, men då var det alldeles för sent...

~

Harry

Den söta svarthåriga flickan som nyss hade varit i Gryffindors uppehålls-rum hade rusat ut och jag hade följt henne och till och med sprungit före henne, jag hade stannat lite och utan kontroll hade hon sprungit på mig så att vi båda slog i huvudena i det stenhårda golvet.
Allt hade blivit mörkt, men när jag öppnade dem igen låg jag på en mjuk säng i ett vitt/gult rum.
Ett smärtsamt andetag hördes till vänster om mig.
Jag tittade dit och fick se ett par underbara gröna ögonen, dem påminde mig om någon men jag kunde inte komma på vem..

~

Hedwig

Jag visste att jag inte borde ha sprungit så fort och nu är det mitt fel att både Harry och jag låg svårt skadade i sjukhusflygeln.
Ett smärtsamt andetag slapp ur min mun och jag kollade på Harry.
Han tittade också på mig.
Våra gröna ögon möttes, hans ljusgröna och mina smaragd-gröna...

Ny läsare, du skriver jättebra.