(PM)Jag hatar din blotta existens

Jättebra

megabra! meer

jätte bra!!! meeer

Jess
"Tio minuter kvar på lektionen barn! Skynda er att göra klart det sista och häll sedan upp er handkräm i burkarna. Glöm för allt i världen inte att skriva ert namn på etiketen, det blir så svårt att bedöma då!" Säger professor Fontaine som nu, precis som hon har gjort hela lektionen, sitter bakom katedern med en klasslista.
Tre sekunder, två sekunder... nu! Jess stänger snabbt av elden under sin kittel, tar varsamt en liten slev och slevar ner den svagt rosa krämen i en liten glasburk. När burken är full vrider hon på locket och knyter varsamt fast ett litet pergamentstycke med sitt namn på burken. Hennes handstil kanske inte var den bästa, men så är det ju inte heller en uppgift i välskrivning som hon ska lämna in.
Jess ser sig snabbt omkring i klassrummet innan hon tar ytterligare en glasburk och börjar sleva ner sin handkräm i den. När burken är full och Jess har försäkrat sig om att locket sitter åt ordentligt låter hon burken glida ner i sin svarta axelväska av oäkta drakskinn.
"Så! Nu är tiden ute, kom fram med era burkar till mig och töm sedan kittlarna... Ja monsieur Laurent?" Professor Fontaine ser milt förvånad ut över handen som har räckts upp i luften.
"Uhm... Jo... Vi har inte lärt oss hur man tömmer en kittel än, var häller man ut brygden?" Undrar killen som Jess vet heter André Laurent. Professor Fontaine skrattar en aning nervöst.
"Man häller inte ut trolldrycken! Det vore ett allvarligt regelbrott och skulle kunna få ödesdigra konsekvenser, och eftersom din är för... hmm... fast fast för att kunna hällas ut...", Jess ler svagt vid professorns ord. André verkade ha varit tvungen att skrapa loss innehållet eftersom hans brygd hade en stenliknande konsistens. "Nåväl! Man tömmer kitteln med hjälp av försvinnandeformeln, gör så nu!" När ingen rör sig ser professor Fontaine ut att kunna bryta ihop när som helst. "Säg bara Evanesco och peka på kitteln!"
Jess och resten av eleverna gör som professor Fontaine säger, men utan resultat.
"Bara... Bara ge mig kittlarna så rengör jag dem, okej? Kom fram med dem tillsammans med er brygd", Jess hör att professorns röst darrar men kan inte avgöra om det är för att hon är ledsen eller inte.

Tio minuter senare svänger Jess in på tjejtoaletten. Hon är inte hungrig och känner inte för att sitta tillsammans med Nadine och hennes gäng just nu. Istället låser Jess in sig i ett bås och tar fram handkrämen som hon smugglade med från lektionen. Locket öppnar sig med ett lite sugande ljud och Jess tar varsamt en liten klick av den tjocka, ljust rosa krämen och smörjer in sina händer med den. Hon för händerna till näsan och luktar försiktigt. Det luktar rökelse, sån rökelse som farmor brukar bränna på julen. Jess drar in lukten genom näsan en gång till och blundar lyckligt.
Något blött ramlar ner i Jess knä och blöter ner hennes gråblå kjol. Jess tittar förvånat nedåt och ser hur ytterligare en tår landar på hennes hand. Hon har inte förrän nu insett hur mycket hon saknar farmor, och Jean. Jess känner sig ensam, ensammare än någonsin förut. Ensam i en stor och främmande värld full av onda blickar och förolämpningar.

Jättebra story men stackars Jess.

Så synd för Jess.
Du är jätte duktig på att skriva,fortsätt! ♥

meeeeeeeer

Jean
"Oliver Blanc?", professorns röst ljuder över hela
quidditchplanen när han ropar upp eleverna och prickar av dem på klasslistan, eller snarare grupplistan. Jean har fortfarande inte förstått sig på fördelningen än eftersom grupperna hela tiden förändras beroende på ämne.
"Ja!"
"Jean Catterholt?" Jean blinkar förvånat till innan han inser varför professorn säger hans namn.
"Ja!"
"Jessica Catterholt?" Vänta lite nu! Var Jess också här? Jean sveper med blicken över eleverna och, mycket riktigt. Längst bak bland eleverna skymtar Jean Jess' vitblonda hår och den blågrå rosetten som är knuten på hennes speciella sätt.
"Ja!"

"Elise Zola?"
"Ja!"
"Bra, nu när alla är här ska vi börja med själva lektionen, kvastarna står i trätunnan där borta. Hämta en och kom tillbaka hit... Ja, mademoiselle Catterholt?" Jean vänder sig reflexmässigt åt Jess håll. Hon hade tydligen räckt upp handen vilket inte var någon större överraskning.
"Jo, borde ni inte ha en genomgång i ert ämne först? Alla andra lärare har haft det", säger Jess. Jean stönar inombords, men professorn däremot fnyser bara.
"Alla som är intresserade av en genomgång i mitt ämne kan låna boken 'Quidditch genom tiderna' på skolans bibliotek och har troligen redan gjort det. Varför ska jag hålla en genomgång i mitt ämne för de som är ointresserade? Iväg med er och hämta varsin kvast nu!" Säger professorn och låter ganska föraktfull. Jean ser hur Jess krymper en aning men lägger märke till att inga gliringar om halvvarelser kommer. Tjejen från bussen var tydligen i en annan grupp.

"Bra, det verkar som om alla här har tidigare erfarenhet av att flyga", säger professorn nöjt efter tio minuters övningar i att få kvasten att skjuta i luften genom att säga upp. Alla, med några få undantag, hade lyckats och Jean hade förvånat sig själv genom att klara det på fjärde försöket. Precis som på trollformelläran alltså! Jean ler snett, han hade tydligen en bra dag idag.
"Det finns en bana framställd åt alla som känner sig redo. Ni som inte känner er redo stannar här så fortsätter vi att öva på grunderna", fortsätter professorn. Han pekar med en tatuerad arm mot andra delen av planen där flera koner och stora ringar svävar i luften. Jean bestämmer sig snabbt för att gå dit, han ville se om han kunde klara den. Bijou, som för övrigt sitter på Jeans vänstra axel och ger alla högfärdiga blickar, instämmer. Om Jean nu hade så mycket tur idag kunde det väl inte skada att testa den ytterligare?