Från elände till lycka

Ja, jag tänkte lite på Ginnys första år när jag skrev faktiskt. Och tack för era kommentarer förresten! Dem är guld värda

Passar på att säga att jag har en fanfiction till som jag skriver på som ligger uppe på fanfiction.net (bara två kapitel än så länge) Dock tror jag att jag satte en ålder på 13+ på den, men jag kan inte påstå att den är särskilt våldsam så ni får väldigt gärna kolla in den ^^) Den handlar om striden på Hogwarts och en påhittad karaktär (Emmy) som går i elevhemmet Slytherin. x)

http://www.fanfiction.net/s/7841330/1/Never_will_I_leave_you

Jag läste den nu! JÄTTEBRAAAA verkligen!!!!!! ♥ ♥ ♥ Bra gjort, Amandffyjbdsgj !

Super bra ju

Du fick det att kännas så

20. Uppvaknande

”När kommer hon att vakna?” Hördes en orolig röst intill Mira.
”Ganska så snart skulle jag tro.” Hördes en gammal kvinnas stämma. Mira låg helt stilla och funderade på var som hade hänt. Hennes huvud dunkade och sången hördes fortfarande i hennes medvetande. Mira önskade att den kunde upphöra, men hon hade varken kraft till att be någon ta bort den eller själv slita av sig halsbandet som den kom ifrån. Mira kisade med ögonen och såg en mörk skepnad stå en bit till höger om Mira själv. Skepnaden talade med en bredare och ljusare skepnad intill. Mira försökte säga något men det gick inte. Mira blinkade och såg sedan allt lite klarare. Den slanka skepnaden var Professor Black som bar en mörk och välsydd klänning i typiskt häx-stuk med håret uppsatt i en graciös fläta och den vita personen var en äldre dam med ljust förkläde och grått hår.
”Se, Madam Pomfrey. Hon är vaken.” Professor Blacks mjuka röst talade i en lugn stämma.
”Mira, hur är det med dig?” Mira blinkade ytterligare några gånger för att få tillbaka sin syn helt och hållet.
”Sången… t-ta av det.” Stammade Mira. Professor Black såg oroligt på Mira.
”Säg det igen, jag hörde inte.”
Hals-sbandet… ta av det.” Mira kände med ens en enorm lättnad. Dunkandet och sången i huvudet försvann med ens och hon kände hur allting klarnade. Smycket låg i Professorns hand.
”Tack.” De två kvinnorna såg på henne med frågande blickar.
”Känns det bättre?” Frågade den äldre kvinnan som tydligen hette Madam Pomfrey. Mira nickade utmattad.
”Jag undrar var det är med det här halsbandet.” Sade Amanda Black. Mira satte sig upp och försökte hindra Professorn, men för sent. Med ett stön föll Amanda ihop efter att ha satt på sig halsbandet. Hon slet det av sig och flämtade.
”Aj, vad i Merlins namn är det här för halsband?” Utbrast hon. Efter att ha hämtat sig i ett ögonblick svängde Amanda med sitt trollspö och frammanade ett silvrigt lodjur som i ett språng försvann ut ur salen.
”Vem hämtar du?” Frågade Madam Pomfrey.
”Professor Kirke.” Han kan en hel del om svartkonst.” Sade Amanda. Mira förstod ingeting av det Professor Black gjorde. Hade hon skickat iväg ett lodjur för att hämta Professor Kirke?
”Mira”, fortsatte Professorn, ”varifrån fick du halsbandet?” Mira tvekade inte en sekund över att berätta. Hon berättade allt som hänt medans hon haft det och var någonstans som hon hittade det. Hon insåg nu hur korkad hon varit. Mira visste att det fanns onda ting i magivärlden som hon aldrig skulle trott i mugglarvärlden. Och att ta till vara på något okänt var bara så idiotiskt. Mira hände tårarna trilla ner längst kinderna.
”Nåja, det löste sig i alla fall.” Sade Amanda tröstande när Mira var klar med sin berättelse.
”Jag är glad att du mår bra.” Mira log utmattat och såg hur Professor Kirke klev in.
”Amanda, vad vill du?” Ropade han.
”Kära Thodernus, det finns ingen anledning till att prata så högt.” Utbrast Madam Pomfrey. Professorn log stelt.
”Nej, självklart inte.” Muttrade han och log stelt åt Madam Pomfrey, en ironi klingade i rösten.
”Thodernus, vad exakt är detta för halsband?” Begärde Amanda att få veta. Professor Kirke klev fram mot henne och studerade det noggrant. Det tog över fem minuter av muttrande och trollande, tillslut gav han upp och skakade på huvudet.
”Jag har aldrig sett något liknande.” Var hans svar. Professor Black såg en aning besviket på honom.
”Så du vet inte vad det är för sorts magi?” Undrade hon.
”Det ser ut som antiaktiv-levnadsmagi, men jag kan inte veta säkert.” Mira förstod inte alls vad ”antiaktiv-någonting” var för något. Men hon lade märke till att Professor Kirke nu var fullkomligt uppslukas av föremålet. Han vred och vände på det åter igen och mumlade flera formler, men utan resultat.
”Hmm… jag tror att jag tar med det till kontoret för att studera smycket mera noggrant.” Muttrade han och var försvunnen på en sekund.
”Ja, jag är säker på att ni lyckats gjort Thodernus rejält besatt av ett nytt ont föremål.” Suckade Madam Pomfrey.
”Hmm… Ja, sannerligen. Men om det är någon på Hogwarts som kan om sådant så är det han.” Sade Professor Black. De båda kvinnorna verkade en aning oroliga.

Äger(alltså du,på att skriva)(och ditt kapitel)

Tack så jättemycket! ^^)

super jätte bra

Jättebra!

Åå vad bra


läs mina Fanfictions om ni vill
dom heter Anna del 1 och 2 jag håller på att göra en till del men den är inte riktigt klar än