Det var inte vi [SV]

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Absolut super bra!

Tackar :3

jättebra! skriv meeeeeeeeeeeeeeer!!

Fred~

Jag kunde inte sitta still. Det var helt omöjligt. Jag kunde bara inte. Det ena steget efter det andra klev jag på alla kläder och allt skräp golvet var täckt av. Det var ett mirakel om man såg golvet under alla lager av våra tillhörigheter. Jag väntade mig få höra dörren smälla upp, men det gjorde den inte, vilket var tur. Jag lyssnade till Georges pratande. Jag satte mig på sängen, men kunde inte stanna kvar där länge. Upp och stå igen, gå runt i cirklar i rummet. Snart skulle det väl vara ett hål i golvet bara för att jag gått där för mycket. Eller det skulle väl bli nersjunket i alla fall.
"Men vi får ju snart veta, eller hur? Det är ju bara ett halvår kvar.. se det po... nej vad är det jag säger? Jag har börjat bli som Percy" sa jag med äcklad ton. Min grimas var nog inte mycket bättre. Det fick mig att sjunka ner på 'golvet' och slå huvudet i det, men det kändes knappt, för allt var så mjukt utav alla kläderna. För en gångs skull skulle det nog vara bra att städa, då skulle jag kunna slå huvudet i golvet, och få ont utav det..
"Vilken fin 11-års present.. bli som Percy" mumlade jag. "Fast det är ju vad mamma vill"

jätte bra!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Ska skriva min imorgon :3

Okaj c:

George

Ett leende dök upp på mina läppar igen då jag hörde på Fred. Bli som Percy, fantastiskt, de som vi önskat hela livet, sedan födseln.
"Som vi önskat oss hela livet." upprepade jag ur mina tankar och satte mig upp.
"Nää, vet du vad? Nu tycker jag att vi ska skaffa oss våra stavar och kläder. Vi kan lika gärna sy fast Gryffindormärket direkt. Vi är ju reda Gryffindorare så.." sa jag och var nu uppe på fötter igen med handen sträckt mot dörrhandtaget.
____

Jag är tyvärr sjuk och min hjärna kan inte komma på något alls.