Life - Lupple & Medi PRS

Hon skrattade mjukt.
"Jag har sovit så gott. Jag har varken fryst eller känt mig rädd." Hon såg mot Gabriel.

Ethan log och satte sig upp och såg mot henne.
"Vill du inte ens komma med ner?" Frågade han och sträckte sig efter henne.

Gabriel log stort och nickade. "Det är riktigt bra." Log han och kramade hennes hand mjukt. "Det glädjer mig." Viskade han sedan och pussade hennes kind innan han började äta av frukosten.


Mi studerade honom, med en nyfiken blick. "Du är väldigt sällskapssjuk nu."Viskade hon och tog hans händer. "Men absolut, jag följer med ned." Log hon och reste sig upp ur sängen och rättade till sin klänning innan hon greppade tag om hans händer igen.

Hon log och började äta av pannkakorna och lutade sig mot Gabriel.
"Sammy? Hur är det?" Viskade hon och synade honom försiktigt.

"Är det farligt då? Att vara sällskapssjuk." Han såg sedan ner.
"Jag gillar att vara vid dig bara."

Sammy la ned sin gaffel efter att ha slukat hela sin tallrik på bara någon minut. Han torkade sig om munnen och log sedan. "Det är bra tack, hur är det själv?" Frågade han och studerade henne.


Mi log stort och skakade på huvudet. "Absolut inte, jag blir bara nyfiken på varför du känner så nu. " Log hon och hjälpte honom upp på fötterna och la fingrarna under hans haka och vinklade hans blick mot hennes. " Jag älskar att vara nära dig."Viskade hon och kysste honom lätt innan hon varsamt drog med honom ned mot köket.

Hon log och nickade mot tallriken.
"Ta mer ifall du vill." Viskade hon mjukt och log.
"Jo jag mår bra. är bara glad att du mår bra." Viskade hon.

Han log och gick ner till de andra och vinkade.
"Godmorgon på er alla."

Sammy såg på henne med ett stort leende. "Skador gör en väldigt hungrig."Kommenterade han men plockade till sig lite fler pannkakor. " Tack."Log han och började sedan äta av det han hade på tallriken. När Ethan sa godmorgon så tittade Sammy upp och vinkade. Gabriel log. "Godmorgon."Log han och tog en gaffel till av pannkakan på tallriken.

Mi log. "Sovit gott?" Frågade hon dem alla och ledde Ethan till bordet och drog ut en stol åt honom och satte sig själv på stolen bredvid.

Olivia log mjukt bara och gjorde plats åt Ethan.
"Det är ju bra att höra att du mår bra. Godmorgon på dig Ethan. Sätt dig och ta för dig. Det finns mer mat i kylen." sa hon glatt.
Ethan såg på dem och slog sig ner. Han blickade mot Mira och log mot henne.

Mi log och studerade pannkakorna, fanns det så det räckte åt alla? Ganska snart kände hon Ethans blick och såg på honom med ett leende.

Han åt och såg på Olivia.
"Olivia jag undrar en sak." Ethan suckade och såg på Mi.
"Om jag tvingar Mi gifta sig med mig. Kan du viga oss då?"
Olivia hostade till och såg förstört på honom.
"Ursäkta?" Hon såg mot Mi.
"Mi?"

Mi satt insjunken i tankar och funderade på varför någon ville attackera någon i detta hus. Hon förstod det inte helt och hållet men vid Ethans ord så tittade hon upp och såg på honom. Han var galen. Hon svalde hårt och kramade hans hand mjukt. "Ethan, det är inte rätt läge för sådana diskussioner. "Viskade hon allvarligt mot hans öra och sträckte sig sedan med ett milt leende och såg på Olivia. "En sådan sak ingår inte i dina plikter." Sa hon med silkeslen stämma. "Fortsätt med er frukost." Log hon och gestikulerade mot allas tallrikar.