wolfy & rollspelare prs

"Men ändå," suckade Jonathan frustrerat och drog händerna över ansiktet, "jag vill inte att hon ska vara rädd för mig. Du såg inte blicken hon gav mig eller osäkerheten hon utstrålade." Tacksam över att inte bli ensam och övergiven var han, beskyddarna hade alltid varit en del av hans liv och speciellt Andrei hade han haft i sitt liv sedan han var en liten busig pojke. Andrei var mer en fadersfigur för honom än Henry någonsin varit.

Jordan nickade förstående och hummade lite för sig själv, inte riktigt säker på vad han skulle ge henne för svar. Det var ju som sagt inte något han borde blanda sig i och lägga näsan i blöt, men han kunde inte riktigt hjälpa sig heller.
"Han är impulsiv och tänker sig sällan för innan han gör något, men elak är han inte. Nu har vi inte alltid sett öga mot öga med varann, men jag känner honom tillräckligt bra för att våga påstå att han aldrig skulle göra det på dig."

Cleo tittade på Jordan och suckade tyst. Det var ganska självfallet att han skulle försvara Jonathan och det kändes ändå bra att höra orden.
”Men tänk om...” klagade hon och tittade ner på sina lår.

”Men klart hon är rädd, Jonathan. Du är något nytt för henne.” Sade han och ryckte på axlarna. Han började sedan gå och kollade på honom. ”Vi åker hem nu.”

Andreis svar gjorde honom inte bättre till mods. Han förstod att Cleo var rädd men samtidigt inte. Hade han gett henne en anledning att vara rädd för honom? Hade han, utan att ha tänkt på det, betett sig mot henne på ett sätt som hon tolkade som skrämmande? Tankspritt styrde han stegen mot bilen och hoppade in.

"Tänk om om inte fanns?" Jordan sträckte ut handen för att klappa henne på axeln. Han önskade att det fanns något klokt han kunde säga men det stod helt tomt i huvudet. Han hade aldrig varit särskilt bra på att trösta heller.

Cleo satt tyst och tänkte igenom allt bara. Det dröjde inte alls länge förrän hon började gråta, då hon började tänka på hur han kände över att hon var rädd.
”Gud jag är universums hemskaste person...” snyftade hon och la händerna för ansiktet. Hon skakade lite på huvudet och svor till. Det gick upp för henne att han aldrig skulle göra så mot henne, hon visste ju hur mycket han faktiskt gillade henne.

Andrei satte sig bakom ratten och började köra direkt. Han trummade lätt med fingrarna mot ratten och sneglade mot Jonathan då och då.
”Ni är nykära. Det kommer att lösa sig.” Lovade han.

Jordan såg en aning besvärad ut då hon började gråta. Vad fan skulle han nu göra då? Han körde på sidan av vägen för att kunna stanna bilen innan han vände sig mot henne.
”Nu ska du inte överdriva.” Han lutade sig närmare henne för att försiktigt krama om henne. ”Du hade, har, all anledning att vara osäker och skrämd. Allt är nytt för dig. Ingen är arg på dig.”

Cleo rynkade på pannan när bilen stannade och svalde besvikelsen när hon märkte att de inte var hemma. Hon tittade förvånat på honom men besvarade kramen försiktigt.
”Blir det en omväg att köra till honom?” Frågade hon tyst och snyftade till mot hand bröstkorg.

”Jag skulle vilja påstå att det är närmare till honom än hem till dig.” Jordan smekte hennes hår och suckade lite, tyckte synd om henne som verkade anklaga sig själv för det hela. Det var ju verkligen inte hennes fel. ”Är du säker på att du inte vill åka hem då?”

”Jag tycker inte att vi åker hem, jag behöver prata med Cleo.” Jonathan såg på Andrei. Han var dum som släppt iväg henne över huvudtaget utan att ha försökt förklara sig. Förhoppningsvis skulle hon åtminstone ge honom en chans att försäkra henne om att han aldrig skulle göra något sånt åt henne.

Cleo nickade och tittade upp på Jordan med stora ögon. Hon var otroligt lättad över att hon fått åka med honom, istället för den gamla beskyddaren.
"Han får inte börja sin dag med att tro att jag är rädd för honom..." sade hon och bet sig hårt på läppen.

Andrei nickade lite och räckte över sin egna mobil så att Jonathan kunde skriva ner hennes adress. Han hade blivit tillsatt som Jonathans beskyddare direkt efter att Ben attackerat Cleo.

Jordan släppte taget om henne och log lite. Han kunde inte ens föreställa sig vad som rörde sig i hennes huvud för tillfället, mycket nytt hade hänt i hennes liv på bara några dagar. Han rätade på sig igen innan han körde iväg.

Efter att ha skrivit in rätt adress räckte han mobilen till Andrei igen, kunde knappt ge sig till tåls. Om han ändå kunde spola tillbaka i tiden och se till att ta itu med allt på ett annat sätt. Han tog snart fram sin mobil för att skicka ett sms åt Cleo att han var på väg hem till henne och att han önskade att få förklara sig.

Cleo log svagt och tog upp sin mobil när hon fick ett sms. Hon rynkade på pannan och försökte att inte fnittra till.
"Han smsade just att han är på väg till mig." sade hon och bet sig på läppen. Hon ringde upp Jonathan och bet sig hårt på läppen.

Andrei började köra mot adressen och sneglade mot Jonathan, han blev ganska lättad av att se att han verkade må bättre.