Rollspelare & Wolfy prs

Jason suckade lågt och skakade på huvudet. Han kunde inte riskera att tappa förståndet runt henne, tilliten för sig själv räckte inte riktigt till. Han gick frustrerat fram och tillbaka i rummet.
"Gå och fråga nån av killarna om vad jag gjort sen välj själv om jag är den typen av människa du vill ha med att göra. Ifall du inte vill, ta nycklarna till min Porsche och åk härifrån för det kommer du vilja göra." sade han sedan. Han ville att hon skulle veta exakt vem han var och vad han var kapabel till.

Hon såg på honom med lätt särade läppar. Vad det än var han inte själv berättade för henne så var något större än vad hon kunde föreställa sig. Hon ville övertyga sig själv om att inget skulle lyckas skrämma iväg henne från honom men hon skulle inte lyckas göra det.
”Varför berättar du inte själv?” Det var både en fråga och ett förslag.

Jason kollade på henne en stund och skakade lite på huvudet. Han ville inte prata om det, det var något han försökte glömma bort.
"Jag kan inte." sade han försiktigt och fuktade sina läppar. Han ville hellre att killarna skulle ta den diskussionen med henne.

Hon satt kvar på sängkanten en stund och försökte få kontroll över sina tankar, reste sig tillslut upp för att göra som han sagt och gå för att fråga någon av killarna. Redo att höra vad allt han hade gjort var hon inte men samtidigt kände hon sig tvungen att få veta. Nate satt ensam i köket så hon valde att sätta sig ner mittemot honom.
”Jag vill att du berättar om Jason och vad han gjort,” bad hon osäkert.

Nate tittade upp från sin skål med mat och satte nästan i halsen av hennes ord. Han hostade till och rynkade lite på pannan.
"Ehm... Är du säker? Det är ganska tungt." sade han lågt och lutade sig bakåt. "Får jag ens?" frågade han och rynkade lite på pannan. Han ville absolut inte gå bakom ryggen på Jason, alla i huset hade en enorm respekt för Jason och varandra.

Det var typiskt att Nate skulle fråga henne om hon var säker. Det var hon ju inte alls innerst inne. Hon var rädd över vad det egentligen var hon skulle få veta.
”Jason sa åt mig att fråga någon av er och be er berätta, han ville inte det själv,” förklarade hon, ”du kan gå och fråga honom själv, om hon vill.” Hon förstod varför Nate tvekade - det var ändå bra att Jason hade lojala vänner.

Jason svalde hårt och kollade på henne en stund. Han nickade sedan lite och lutade sig bakåt.
"Du måste förstå att han inte är såsom du känner honom eller jo han är ju så nu men innan så var han inte alls såhär." började han innan han berättade lite om Jasons olika lönnmord, rån och drogförsäljning. Han berättade om hur han dödat vissa tjejer i sängen sist och tittade sedan på henne för att försöka tyda hennes reaktion.

Allt som Nate berättade var saker hon egentligen borde ha kunnat vänta sig, men ändå kändes det som om hon blivit påkörd av ett tåg. Speciellt det sista han berättade fick blodet att frysa till is. Så det hade varit sant ändå. En lång stund satt hon utan att säga eller göra något: försökte bara på något sätt bearbeta informationen hon fått.
”Tack för att du berättade,” sa hon tillslut.

"Han är inte sån längre. Han skulle aldrig skada dig eller göra något för att uppröra dig." sade Nate och reste sig upp. Han tvekade lite innan han gick fram till henne för att ge henne en försiktig kram. Han visste att det var mycket att ta in, speciellt när hon hade vant sig vid Jason som en riktig gullig människa.

Det kändes som om hon hade en hurrikan av känslor inombords som ville ut. Jason hade ljugit för henne om tjejerna. Naturligtvis begrep hon väl att det inte var någonting man ville erkänna bara sådär men han hade ändå lekt offer och gett henne skuldkänslor för att ha trott så om honom. Hon ansträngde sig för att le lite mot Nate, uppskattade kramen han gav henne.