(ORP) Hide, run, survive

Marbelle
Jag är så otroligt trött, så jag somnar fort fast jag har tänkt hålla mig vaken. Drömmer. Det är kallt, och människor behöver närhet. Kanske ville min hjärna säga mig något, kanske inte. Utan att jag har märkt det så har jag omfamnat Olivia bakifrån i sömnen, och ligger nu med ansiktet mot hennes nacke, fortfarande sovandes.

Olivia:
Marbelle omfamnar mig, jag ler och trycker hennes händer mot min kropp. Sen sluter jag ögonen, och somnar.

Marbelle
Jag vaknar till och är genast klarvaken. Mina armar runt Olivia, min kropp så nära hennes. Jag släpper henne, drar mig tillbaka fast det känns hemskt. Det jag har gjort är redan oförlåtligt, jag måste sluta. Nu.
- Förlåt. Viskar jag.

Olivia:
Jag känner hur kylan kommer krypande tillbaka.
"Mer...", mumlar jag i sömnen, "sluta inte..."

Marbelle
Jag sänker huvudet och skakar Olivia försiktigt, väcker henne.
- Olivia? Viskar jag.

Olivia:
Vaknar, och stirrar in i Marbelles mörka ögon.
"Mm?", mumlar jag och sätter mig upp. Bakom Marbelle är det en trasig spegel, och genom skärvorna ser jag mig själv. Jag ser ut som ett troll. Håret står rätt upp på huvudet, och jag fnissar tyst.

Marbelle
Jag skrattar till när jag ser henne, hennes hår står åt alla håll. Men så blir jag allvarlig igen. Jag öppnar munnen för att säga något, men vad ska jag säga? Jag bara tar hennes hand.

Olivia:
Jag tar hennes hand, och flyttar mig närmare henne.
"Om du har något att säga, så säg det", säger jag och puffar till henne.

Marbelle
Jag skakar tyst på huvudet. Jag vet ju inte själv.

Olivia:
Ler finurligt.
"Snälla, säg...", säger jag, och kliver upp ur sängen. Jag ställer mig framför den trasiga spegeln, snurrar och blundar. I min fantasi står Marbelle bakom mig, och håller händerna runt min midja.