Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Niel gick ut ur köket för att hämta mjöl.

Mona städade ett bra tag till, tills den hennes nya herre sa åt henne att gå till köket och göra något åt halsen. Hon gjorde som han sa och började gå. den svarta klännungen med vit förkläde prasslade lätt då hon gick.

Niel skulle gå runt hörnet då han krockade med någon. "Flytta." muttrade han.

Mona tittade förskräckt upp då hon krockade ihop med någon. Hätan hon fått för håret ramlade av. Hon tittade upp och drog efter andan. "Niel" formade hon med läpparna och kastade sig om halsen på honom. Nu ville hon kunna prata.

Niel såg först oförstående på tjejen men insåg långsamt vad som just hände storögd la han armarna om Mona och kramade henne, kysste henne.

Tårar rann nerför Monas kinder medan hon hårt kramade om honom. Hon drog fram en papperslapp och en liten penna ur fickan och började skriva: Jag har tappat rösten.

Niel läste bekymrat lappen. Men han kunde inte hålla sig från att le. Han kupade händerna runt Monas ansikte och lutade sig mot henne. "Jag trodde att jag aldrig skulle få se dig igen älskade!" viskade han mjukt och kysste Mona igen.

Mona log också. Hon försökte få fram ord men det enda som hördes var rossel. Hon besvarade ömt kyssen och skrev på lappen igen: Han har bara velat att jag ska sjunga för honom, tills jag tappade rösten.

Niel läste lappen och nickade betänksamt. "Kan vi ses ikväll vid kvarnen? Klockan åtta?"

Mona nickade. Hon böjde sig ner igen och plockade upp den svarta hättan och satte den över håret. Hon vinkade sedan lite åt honom och fortsatte åt köket. Om hon drack lite te kanske hon kunde prata igen..