{PRS} ErisedStone & TildeW 2

Jag skrek till och Jasper ställde sig framför mig.
"Tänk inte på det, blodet existerar inte ..." sa han lugnande, men jag såg att även han hade svårt att kontrollera sig själv.
"Jade" sa Jasper lugnt. "Du vill inte göra det, du får inte skada Charley. Volturi kommer bli tillräckligt sura för att du just mördade en människa inför mänsklig publik"

"Jag bryr mig inte om Volturi, jag har redan dödat Alec!" sa jag.
"Jag vill inte veta av Cherry!" sa jag.
"SP TA BORT HENNE FRÅN MIG NU!!!!!!!!!!" sa jag

"Charley, det kanske är bäst om du backar ..." sa Jasper.
"Okej" sa jag frånvarande med blicken fäst vid blodet. Jag tvingade bort de tankarna.
"Jasper, du kan gå om du vill. Jag tänker inte ge upp" sa jag.
Han såg oroligt på mig.
"Jag stannar" sa han.

Jag tog tag i Jasper.
"Gå eller så blir nästa du!" sa jag hotfullt.
Jag körde sakta in klorna längre och lägre om hans hals.

Han backade och morrade.
"Du kanske undrar varför jag stannar? Jag bryr mig om Charley, och jag förstår inte hur du kan ogilla henne så mycket!" sa han. "Men visst, om du vill slåss, låt oss göra det mer privat"

"Visst" sa jag och jag tog honom till en privat plats.
"Låt oss börja!" sa jag.
Han försökte springa på mig men Kag fick tag om hans hals.
Han slog undan handen och jag var för stark för honom.
Striden höl på i flera minuter efter 20 var den klar.
Jag vann, men han skulle få ett var, han och Cherry skulle lämna oss eller så skulle han dö.
Hans vall.

"Charley, vi kan inte vinna!" sa han.
"Som jag sa, du kan gå" sa jag.
"Men ... jag kan inte bara lämna dig! Det är något konstigt med den här varulven" sa han.
Jasper vände sig om.
"Du kanske behöver lite hjälp?" sa en korthårig tjej.
"Alice!" sa Jasper och sprang fram till henne.
"Och du är Charley" sa Alice bestämt och gick fram till mig.
"Hur ..." började jag.
"Jag kan se framtiden" sa hon snabbt innan jag pratat klart.
"Och du är Jade" sa Alice och gick fram till Jade.

"Vad?" sa jag.
"Jag är inte här för att strida igentligen, jag vill bara inte ha Cherry efter mig hela tiden!" sa jag.

"Ni kommer bli sams, oroa dig inte" sa Alice lätt.
Jag såg imponerat på Alice, men Jades vänner var inte lika imponerade, tvärt om. De verkade avsky henne värre än mig.

"Jag vill inte bli sams med henne, du och din idiotiska framtid tänker jag ändra på!, det var värkligen ett misstag att hjälpa Reneésme!" sa jag och försvann.
"Jag vill inte bli sams med henne!" mumlade jag.
Jag ville ge alla tre en spark i magen.