Narnia

Andrew hör en mage kurra, och tror först att det är hans. Men sen så kommer han på att det måste varit Sams. Percy pekar på ett ganska fullt bord och säger att de ska sitta där. Sedan sätter han sig vid ett alldeles tomt bord för sig själv. Han såg inte glad ut över att behöva sitta där. Men det var ju för att han inte hade några syskon på lägret. Han såg Annabeth bland sina syskon vid Athena bordet. Vissa liknade henne lite, faktiskt.

Det är då Percy sätter sig vid eget bord hon fattar vad han menade med tom stuga. Hon sätter sig vid det fulla bordet och ser frågande på Andrew, "Är han den ende sonen eller?" säger hon frågande och ser på de andra kring bordet.

Andrew rycker på axlarna.
"Enda sonen här i alla fall. Det finns säkert fler. Poseidon, Hades och Zeus svor en ed att de inte skulle skaffa fler barn eftersom de blir alldeles för kraftfulla och blir extra utsatta för monster, men se hur det gick", säger Andrew när han sätter sig bredvid Sam.

"Hades? Monster?" flämtar Sam fram. Det här var mer än vad hon kunde tänka sig, Hades var ju dödsguden och monster? vadå för monster, skulle de komma om henne också?

Andrew nickar. "Om de tolv olympierna finns så måste ju Hades också finnas. Och monster som i monster. Det finns en massa olika. Monster kommer efter varje halvblod, vissa mer än andra", sade han. Hur skulle han förklara allt det här utan att komplicera till allt?

"Okej?" säger Sam mer förvirrad och undrande än förr. Men tanken på monster gjorde inte detta stället mer inbjudande precis, "Vart är monstrerna då?" frågade hon och ser att maten nu äe klar och hon var glupande hungrig.

Andrew skakade på huvudet.
"De kommer inte in i lägret. Lägret har en sorts magisk gräns som hindrar dem att komma in", förklarar Andrew. Sedan får han exakt den maten han vill ha på sin tallrik, bara genom att tänka på den så kommer den upp på tallriken.

Sam nickar och ser på Andrews tallrik och gapar, "Hur gick det där till?" undrar hon och ser att det hänt lika för de andra vid bordet, men det var olika mat, hur gick det till? Som på julbalen i Harry Potter, tänker hon fundersamt.

"Du bara tänker, eller säger, det du vill ha högt så kommer det upp", sade Andrew. Det kändes rätt kul att faktiskt vara den som kunde saker och ting om något som inte Sam kunde.
"Är ni nya?", frågade en kille med blont lockigt hår och gröna ögon nyfiket. Andrew nickade.

"Åh, nej vi är jättegamla, vi har vart här i evigheter." fräser Sam av åt killen som precis störde henne i sitt tänkande för att få mat. Sedan försökte hon igen och snart uppenbarade sig en stor bit oxfile med pommes och sås, "Mums" säger Sam glatt och ser sedan upp och innser att hon måste vart taskig mot pojken. "Åh, förlåt, men du störde mitt tänkande. Ja, vi är nya, jag är Sam, trevligt att träffas." säger hon glatt med munnen full med mat, hon var glupande hungrig.