The Marauders - Always and forever [SV]

jääääääääääääääätteawezooooooooomeeeee

Det är lite klurigt att skriva just nu för jag kan avslöja att det är lite tjafs på gång, och jag vill inte att ni ska tycka att någon av de gör fel eller bli sura på nån av de, så de blir lite svårt att ''medla'' (medla fast det är jag som gör bråket xD )

Awesomeigt!

jag har inte hunnit läsa hela än, men jag måste bara bäretta hur fantastisk du är.
Du skriver så himla bra att jag nästan började gråta, för att det var så bra. jag hoppas att den aldrig tar slut, för dethär är en av dom bästa fanfictionen jag nånsin har läst. Du är FANTASTISK.

Försökte göra det så ni inte hatar någon av de, hoppas det blev bra.
(Fast jag blev själv lite sur på Sirius för att han förvränger allting men det kan inte hjälpas)
Sen kanske det inte blir så jättemycket mer för jag ska till Karlstad några dagar. Men jag ska se om jag kan skrapa ihop något idag



Kapitel 59
Bråk
Juli 1995

’’Varför sa du så där för?’’ sa Sirius irriterat och ställde en stapel med tallrikar på köksbänken.
’’För att det är sant. Fenixorden består av vuxna trollkarlar’’, sa Remus och dirigerade med trollstaven så de flög ner i diskhon.
’’Jag tror Molly har rätt, Sirius. Vi har sagt tillräckligt’, sa du ju! Allting handlar ju om Harry, det är han som Voldemort vill döda...’’
Remus lade armarna i kors.
’’Det var lustigt.’’
’’Vad?’’
’’Jag trodde du, precis som jag, ville skydda Lily och James son.’’
Sirius såg ursinnigt på honom.
’’Skydda ja, inte sätta bakom lås och bom!’’
’’Vi sätter honom inte bakom lås och bom genom att inte låta honom vara med i orden.’’
’’Jag har inte sagt att han ska gå med i orden. Det var han som sa. Men Voldemort kommer inte döda honom mindre för att vi undanhåller all information.’’
Remus suckade.
’’Du kanske har rätt. Förlåt att jag sa det där om Lily och James.’’
Sirius ignorerade honom.
’’Varför har inte jag någon rätt att bestämma någonting? Det känns som om alla fortfarande tror att jag är en galen massmördare...’’
’’Sirius...’’
’’...men Snape, som faktiskt har begått brotten som han inte ens straffades för men alla vet vad han har gjort, han är så himla pålitlig bara för att Dumbledore säger det.’’
’’Det är ingen som påstår att du inte är pålitlig. Det kan vara svårt att vänja sig vid tanken ibland efter allt som har... förlåt, allt som jag trodde hade hänt, ja, men...’’
’’Så det du säger är att ingen bryr sig om min åsikt för de har svårt att vänja sig vid tanken att jag är oskyldig?’’
’’Nej, Sirius, nej...’’
’’Förklara då, är du snäll, jag är helt borta här.’’
’’Även om du inte var skyldig till morden så finns det andra handlingar du har gjort som –’’
’’Vad är det nu då? Jag hissade Snape i luften när jag var femton, ja...’’
’’...du rymde från Azkaban, bröt dig in på Hogwarts, kom in i sovsalen med en kniv, för att inte tala om kvällen då Pettigrew flydde igen, och sedan rymde du på en hippogriff och gömde dig i Hogsmeade.’’
’’Och?’’
’’Riskfyllt, Sirius. Riskfyllt.’’
’’Och vad har det med saken att göra?’’ snäste Sirius.
’’Du och Molly har nog lite olika åsikter om vad som är förnuftigt och inte. Molly bryr sig bara väldigt mycket om Harry...’’
’’Är det ingen här som tror att jag gör det eller? Du vet att Harry betyder allt för mig och jag skulle aldrig låta honom skadas – ’’
’’Jag vet, men Molly är lite mer av en... försiktig förälder.’’
’’Men vadå, att fly på en hippogriff är samma sak som att berätta information för Harry?’’
’’Nu tycker jag att vi kommer väldigt långt bort från ämnet här!’’ sa Remus med skarp röst. ’’Du vet att jag alltid står på din sida, så sluta misstolka allt jag säger nu.’’
“Lustigt”, sa Sirius. ’’Sa du inte något liknande för sexton år sedan?’’
’’Va?’’
’’Uppenbarligen hatade du mig i tolv år. Min sida, sa du?’’
’’Vadå? Skulle jag inte tro på det som var uppenbart? Ni sa ju inte att ni bytt...’’
’’Är det det dehär handlar om? Du är fortfarande sur för att vi inte sa nåt?’’
’’Fortfarande? Jag var aldrig sur för det!’’ fräste Remus.
I nästa ögonblick hördes steg och Kingsley kom in i rummet.
’’Är allt bra?’’ sa han med sin lugna, djupa röst.
’’Jadå, Kingsley’’, sa Sirius. ’’Du och Remus kan åka nu. Jag tar hand om resten av disken.’’
’’Tack, Sirius’’, sa Remus kallt och marscherade ut ur rummet efter Kingsley.

Haha var inne tidigare idag och kollade på tråden men missade att det fanns ett nytt kapitel O.o såg bara det du skrev överst..Hur man nu lyckas med det xD Men nu har jag läst och det var superawesome

Fantastiskt
Men Sirius o Remus, inte ska ni väl bråka?

NOOOO!
Sirius! Remus! Ni får inte bråka! NejnejnejnejNEJ!

Och AWESOME kapitel btw

Jag glömde först klistra in texten men ändrade det sen

jättebra!!!
Jag tycker det var det bästa kapitlet hittills!
För att det händer något inte bara "hej bästis!"