När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Xenia tog emot stenen och log mot Fai.
- Tack, den kan jag verkligen behöva, sa Xenia och stoppade stenen ifickan.
Det känndes tryggt att ha den där, nu visste hon att hon inte behövde befinna sig i mörker mera.

"alltid. Du hjälper mig och jag hjälper dig" sa han och gav henne en puss på pannan
"hur gjorde du det där?" frågade Anna impat
"mor och Voldemort reste mycke förr och lärde sig en massa magi, annorlunda magi ich det här var en av sakerna de lärde sig och de har lärt mig" sa han leende "så vad ska vi hitta på nu då?" frågade han

Xenia såg på dem men sa inget, de fortsatte att gå och kom tillsist ut genom en sidodörr till entréhallen.
- Jag vet inte, jag fryser, jag skulle helst bara mysa framför brasan, sa hon vänligt.

Fai tog av sig kappan och räckte den till Xenia, han hade inte märkt att det va kallt. Kappan höll honom alltid varm och han motstod impulsen att huttra till när han tog av sig kappan och såg på de andra
"ja antingen går vi till nått av våra elevhem eller åt varsitt håll. Ni bestämmer" sa Fai leende

Xenia tog sig på kappan och log, den var ganska stor och den omslöt henne helt.
- Jag vill gärna gå till vårt elevhem, sa hon, hon kände att hon mådde ganska dåligt hon kanske höll på att bli sjuk?

"ja då skiljs vi åt här kära vänner" sa Fai och log mot de andra och de nickade och de sa hejdå. Fai tog Xenias hand och de gick upp mot tornet och gick sen in till deras och slog sig ner framför brasan och han höll om henne
"hur mår du? Fryser du fortfarande?" aa han vänligt

Xenia kurade ihop sig i Fais famn och huttrade till.
- Ja, jag fryser,jag mår inge bra Fai, sa hon svagt och svepte kappan om sig mera.

Fai såg oroligt på henne och höll om henne och trollade fram varm choklad åt dem båda och försökte värma henne
"hur kan du frysa?" sa han förvånat "blir det värre får vi gå till Pomfrey" sa han

Xenia tog emot chockladen och höll händerna om den, men hon frös förtfarande.
Det känndes som kroppen var kokhet, men Xenia frös ändå.
- Nej, inte till Pomfrey, vill inte sova där, sa Xenia och rös till.

Fai såg på henne och höll om henne "jag stannar hos dig om vi går till Pomfrey" sa han och strök henne över kinden "annars kan vi åka till min far. Han är ju trots allt läkare" aa Fai till Xenia