Vilien på Hogwarts!^•^

Tack! Bra idé!

------

Det var jätte bra och jag blev väldigt glad när jag hittade två nya AWESOME kapitel här!

Ja och nu är det din tur! O.o

Hmm.. Känns lite konstigt att göra en bok med tre författare bara...

Poäng... XD

Inte för att tjata men jag längtar till ditt kapitel Miss Black!

Jag också! O.o

Det kommer snart. Hoppas jag..

Yay!

Här kommer det. Lite lite och början är inte så bra.. Men resten är okej, tycker jag. Hoppas det duger

=Cassie=



Kära dagbok,

Idag var Kittys föräldrar på besök här på Hogwarts. Man kan inte säga att det var direkt kul. De är väldigt läskiga och otrevliga. Båda är stora fan av Voldermort. Om han levt idag hade de till 100 procent varit med i hans innersta krets bland dödsätare. Det är jag säker på, och även fast jag vet att Voldermort redan är död känns det som något konstigt är på gång. Något som har med honom att göra.
När Kittys föräldrar var här uppträdde de sig konstigt. De gick runt och tittade på allting som för att lägga allt på minnet. Tänk om de planerar något....?
Äh, det är säkert bara min livliga fantasi. Jag kanske bara inbillar mig. Fast jag brukar ju inte ha livlig fantasi. Aja, strunt samma.
Idag lurade Remus Katarinas föräldrar att han var Serpentes Malfoy. Det var riktigt kul. Även om jag inte var där kan jag föreställa mig hur han skrek till dem. Han har berättat allt i minsta detalj. Kitty propsade på det. Hon tyckte det var VÄLDIGT kul att hennes föräldrar blivit förolämpade på ett sätt som de inte förstod själva.

Hejdå! / Cassandra


Jag slår ihop boken. Det var väl allt som hänt idag? Jag kan inte komma på något annat så jag lägger dagboken i min koffert igen och kryper ner i min säng.
Kitty sover redan, men ändå mumlar jag ett godnatt till henne och blundar. Jag somnar med en gång.

"Cassie?"
Jag sätter mig yrvaket upp.
"Que voulez-vous?"
"Ursäkta?"
Kitty låter road. Jag rynkar pannan. Vadå fattar hon inte vad jag säger? Så förstår jag. Jag har pratat franska.
"Äääh.. Jag menar.. Vad vill du?"
Vi börjar skratta. Vi klär på oss och går ner till frukosten. Remus och Jake sover tydligen fortfarande för de är inte i uppehållsrummet när vi går ner, och inte heller i Stora Salen.
När vi satt oss vid Gryffindorbordet och jag börjat ta för mig av franska crosianter [ingen aning hur det stavas], kommer en liten gestalt gående upp mot oss. Jag känner direkt igen henne. Det är Olivia.

"Hallå." säger hon och ler lite. "Hörde att din väns föräldrar var här igår, Cassandra. Är det sant att de stal allt de kom åt?"
En sten bildas i mitt bröst. Om andra tror att Kitttys föräldrar hade något fuffens för sig också så kanske det är så..
"Hallå där! Du behöver inte fråga Cassandra om mig! Du kan fråga mig om mig!"
Jag vänder mig förskräckt om mot Kitty. Jag hoppade till när hon skrek så plötsligt.
" Jag finns också! Du behöver inte fråga någon annan om mig, när jag sitter här själv!"
Hon är lite röd i ansiktet. Olivia ser vettskrämd ut. Hon mumlar något och går därifrån.

"Hon kunde faktiskt frågat mig." säger Kitty när jag stirrar på henne.
"Såklart.." säger jag bara och tittar ner i tallriken.
"Hallå, tjejer!"
Jag tittar upp igen. Det är Jake och Remus som kommer gående mot oss.
"HEJ!" ropar jag lyckligt så hela skolan kan höra. Men jag bryr mig inte. För det är bara Remus i hela världen. Det är honom jag älskar och inget ska få skilja oss åt. Aldrig. ♥

AWSUME! Jag börjar skriva på mitt ;3