Skriva av sig-tråden

känner just nu att jag hellre få mina inälvor urgröpta med en sked än gå till skolan imorgon ugh
och vår första lektion är IDROTT like hej och välkomna tillbaka till skolan vi börjar dagen med total förnedring i form av några omgångar svanskull och evighetsstafett :--------)
och jag vet att jag inte kommer klara av att vara med för jag får panik av att tänka på det redan nu, jag vill inte vill inte vill inte men samtidigt så vet jag att det ju egentligen bara är jag som är neurotisk och omogen - jag vet att jag klarar av att gå dit om jag bara vill men jag vILL INTE så jag kommer falla tillbaka i gamla ovanor och bli underkänd lagom till att jag går ut grundskolan woohoo

sighs blir så jävla trött på allt jag inte klarar av att göra, och på att jag knappt ens försöker göra något åt det

Jag har Social Fobi. När jag berättade det för min bästis, brydde hon sig inte, och sa:

"men du har ju alltid något problem"

Fan. Jag hatar henne, men samtidigt betydder hon allt för mig.

moaskywalkr - först av allt vill jag säga att jag älskar din signatur.
sedan vill jag säga att du inte är ensam om att hata idrott, jag gör det också och fick ju inte direkt världens bästa betyg i det. hade varit med 4 gånger av 28 på hössterminen, och har inga planer på att vara med på vårterminen heller om vi inte byter lärare.
det är bättre att vara med och att försöka iallafall, istället för att skolka/ sitta på sidan och titta på.
om jag var med, så gjorde jag ingenting alls. bara stod där och försökte lite halvhjärtat fånga bollen eller springa mot mål osv.
gillar verkligen inte att byta om och duscha med andra, och det kändes som att alla stirrade på en när man sprang i idrottshallen.
vad är det du inte gillar med idrott? som sagt, man kan inte bli underkänd om man inte är med, men det är ju bättre att få ett F än ett streck, eller hur? lycka till och kram. ♥

Elma00- hon kanske inte vet vad social fobi är för något, och eftersom hon säger sådär så prata med henne om det. hon kanske inte är en riktig bästa vän eftersom hon sa sådär när du anförtror henne dina problem? försök prata med henne om det, fråga henne varför hon sa så.

smartbabe
Jag har förklarat för henne vad det är, men det är som om hon har tröttnat på att få veta alla minproblem. jag anförtror allt till henne, och nu känns det som om hon tröttnat

gosh, känner igen mig så mycket i det där
var med 5 lektioner, varav jag bara var aktivt deltagande 3, under vårterminen i åttan. fick åtgärdsprogram men det ströks senare för min idrottslärare (som f ö är så himla hjälpsam och förstående, hade det inte varit för honom hade jag antagligen skitit i idrotten helt) tyckte att han hade tillräckligt med underlag för att ge mig E. vi har ända sedan jag gick i sjuan jobbat med att sätta upp små "mål", typ: han går med på att godkänna mig om jag deltar i två aktiviteter varje lektion/går promenader de lektioner jag inte deltar etc men jag bangar hela tiden, tycker att det blir för jobbigt och så får vi sätta upp nya, enklare mål. nu känns det som att han tröttnat, han har liksom gjort allt för att jag ska bli godkänd och jag har svikit honom gång på gång ugh. :--(
mest av allt hatar jag prestationsmomentet - jag är ingen superduktig atlet (ingen jättedålig heller, är lite mittemellan liksom) vilket innebär att jag ibland gör fel/är sämre än någon annan och jag klarar inte av att inte vara bäst. speciellt när det kommer till en så utsatt situation som idrotten - är man inte bäst på att skriva så gör det ju liksom inget för det är ingen utom läraren som kommer läsa texterna man skriver, men när det kommer till idrotten kan alla se och bedöma vad man gör, och det skrämmer mig så mycket att jag hellre ger upp utan att försöka än att "göra mitt bästa".

Elma00: har också social fobi (den börjar bli "bättre" nu though, har inte mycket kvar tills jag blir av med diagnosen helt WOHO ), du kan mejla mig och snacka om du vill!♥ din kompis kanske bara inte förstod vad det var? eller så kanske hon gått och stört sig länge på någon liten detalj och så har det växt sig större med tiden och nu bara slank det ur henne. det bästa du kan göra är förstås att prata med henne, fråga om hon verkligen menade det hon sa typ

moaskywalkr- vi har uppdelad idrott, alltså tjejer var för sig och killar var för sig, och vi har idrott med paralellklassens tjejer också. och alla i min klass och paralellklassen är ju jätteatletiska, liksom älskar allt som har med idrott att göra. och sen finns jag, som inte gillar skolans patetiska försök till idrott, jag är mer en gymperson. gympass på idrotten, det skulle jag gå med på utan tvekan, men basket, svanskull, bråkiga åke osv osv. är inte riktigt idrott..
håller med dig om det där med att alla ser en när man är med på idrotten och det är jobbigt eftersom jag jobbar på mitt självförtroende & självkänsla just nu, så idrott och byta om/ duscha med andra är inget för mig just nu. får ångest varje onsdag och fredag eftersom det är då vi har idrott, på onsdagen efter lunch och fredag direkt på morgonen och ska försöka komma på ännu en anledning till varför jag inte är med.
har ju bara 7 månader att stå ut tills sommarlovet, och jag bryr mig inte så mycket om betyget jag får i idrott, för min mamma har sagt "bara du får bra betyg, minst E i alla viktiga ämnen så blir jag glad"
och idrott är inget viktigt ämne, eftersom min mamma vet att läraren är helt dum i huvudet. :-)

Elma00- jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det där eftersom jag inte har erfarenhet av det själv. så mitt råd blir nog att ändå försöka nå fram till henne och förklara att du blev sårad av vad hon sa.

åh, det låter asskönt. inte det där med att alla är jätteatletiska ofc, men uppdelat tjejer/killar. blir så trött på stora, gapiga killar som skriker på en så fort man gör något fel :--(
gud ja, hatar allt vad "lekar" heter, jag menar om jag kände att svanskull/spökboll/dodgeball var något som behövdes i mitt liv skulle jag väl kunna leka det på min fritid istället?????
som tur är så gör vi ganska mycket seriösa grejer också - vi har styrketräning, fyspass, orientering (fast det har väl alla), relativt mycket teori + lite mer "bra" sporter som boxning (det är askul faktiskt! man får en ursäkt att slå alla de man inte gillar i klassen, samtidigt som man verkligen känner att det är träning), lacrosse (ok helt ärligt så var själva sporten jättesvår, men dom spelar det i teen wolf så =D) osv. inte bara fotboll/handboll/basket/innebandy liksom
känner lite likadant - bryr mig verkligen inte om mitt betyg i idrott, satsar mest bara på att överleva skiten. men strävar ändå mot att i alla fall delta varje lektion, dels för att jag kommer behöva ha idrott två år på gymnasiet också och då vill jag helst inte vara hon som "alltid skolkar från gympan". sen är det ett sjukt stort stressmoment för mig, och inte särskilt bra för min självkänsla eftersom varje lektion jag inte deltar känns som ett misslyckande =( vill liksom känna mig fri att kunna göra vad jag vill, och inte styras av mina rädslor så mycket som jag gör nu

yeah, men precis! fast våran fys, är liksom hinderbana eller stationer med hopprep, plankan, armhävningar osv. i typ 2 minuter sen är det vidare till nästa station .

alltsååååå idrott.......
har precis blivit bättre på idrotten (dvs jag deltar + har blivit godkänt i allt förutom simning ;D) men efter jul ska jag byta klass och det är problemet.
i min nya klass så är det inte så många förändringar (förutom några nya tjejer men jag hade idrott med dom i mellanstadiet så det är okej) förutom att min klass måste ha idrott (+några andra lektioner) med 8C och det är den värsta klassen :-------)
tänk er typ årskursens jobbigaste machokillar i en liten klass (för ja, det är bara killar där) (trivs verkligen inte med killar).
JAG VILL INTE

stay strong bby & slå dom i pungen om det krävs

smartbabe: ah, så är vår fys också. tycker det är helt okej ändå, alla är liksom så upptagna med sitt så man kan ligga och vila en stund på de stationer man inte orkar göra :p