Skriva av sig-tråden

sanna1324567 är smäller det då och då men det är inte så farligt längre

Håller med att det är sjukt och väldigt sorligt men vi är också en del av det. Jag säger inte att jag är bättre än någon annan. Jag går tex inte runt och tänker att jag är bättre än en spindel men jag har dödat fler än jag kan räkna under senaste året bara .. jag kunde ha burit ut den men den är värd så lite att den inte ens är värd det besväret...

Det är sant. Men något som verkar gör mig förbannad är folk som gör elaka saker mot djur för att de tycker att det är kul. Som igår kväll när mina föräldrar var ute och gick med med våra hundar och möter ett gäng ungdomar som skjuter upp sånadär billiga fyverkerier och min mamma då ber dom att sluta eftersom våran hund är skotträdd. Och de istället kastar ett fyverkeri emot våra hundar. (Min mamma skrek då på dom och imorse var våran brevlåda söndersprängd för övrigt) Det värsta är att jag känner de flesta i gänget och flera går i min klass

Och angående spindlar får jag nog erkänna att jag inte dödat så många spindlar i år. Fast det beror väl mest på att jag springer skrikande åt andra hållet om jag ser en. Haha, lite fånig fobi kanske xD

Det som hänt iår.

1. jag har fått mitt hjärta krossat mer en vanligt.
2. Jag fick mitt hjärta ännu mer krossat.
3. Jag blev kär i en till person.
4. Personen jag blev kär i verkar vara lite intreserad.
5. Personen jag blev kär i verkar inte vara intreserad av mig,
6. Jag fpr hjärtat krossat igen.
7. Ingeting lager mitt lilla hjärta.
8. Jag förstår att jag är kär i båda killarna samtidigt.
9. Jag får hjärtat krossat av båda.
10. En gnista tändes att de gillade mig.
11. Fick hjärtat krossat.

Säger bara det, om inte det här året blir bättre vet jag inte hur mycket mer jag orkar.

Oh, herre Gud. Jag vet inte vad jag hade gjort i en sådan situation. För de första hade jag tyckt att det var obehagligt om någon av mina föräldrar började tjafsa med något tonårsgäng, för jag vet hur de kan vara (se bara på den där tanten som blev misshandlad för att hon sa ifrån ute på gatan). Hade några i min klass kastat smällare mot min hund (om jag haft någon) hade jag fan gått vidare till rektorn - sånt där beteende skall aldrig accepterat och det är ju inte så svårt att räkna ut vem som sabbade er brevlåda.


Är också rädd för spindlar, dödar bara de som är av mindre storlek. Sen jag läste om folk som haft spindelbon i öronen känner jag mig nästan tvungen att sova med fönstret stängt om sommaren. Inte så fånig fobi egentligen. Min mamma var grymt rädd för spindlar så hon "lärde" mig typ att det är så det är.

Det har varit ett påfrestande år för många, år 2012. Jag har tittat in i den här tråden till och från, velat krama om er alla och postat livsglädje till er som får er vardag att rulla enklare och gladare.

Men det är inte så enkelt.

Det har varit ätstörningar, sömnproblem, psykiska problem, skolpress, skolstress, kärleksbekymmer, svek, hat, besvikelse, tårar, mörker, ångest, prestationsångest, fysiska problem, självskadebeteende, sår, trasiga hjärtan, obehagliga tyngder i kroppen, brist på självförtroende, brist på självkänsla... listan kan byggas lång.

Nytt år, nya möjligheter!
Det kommer vara vänner, familj och fiender i er omgivning som sviker. Gör er besvikna. Det kommer finnas stunder när ni ifrågasätter livet i ohälsosam grad. Men låt det inte stoppa er! Låt år 2013 bli året när ni vågar tro på er själva, accepterar vad ni har gjort/varit med om: ta kunskap och kraft utifrån det och möt en ny vardag med ett leende. Du är välkommen på jorden i samma grad som övriga i din omgivning. Det handlar inte om bäst betyg, bäst styrka, dyrast plagg, snyggast utseende. Det handlar om att vara dumdristig nog att våga tro på sig själv och sin plats! Våga göra livet till något som du styr - låt inte andra styra, ställa och bestämma. Ha självförtroende. Ha självkänsla! DU FIXAR DET ÄR I ÅR! ♥



Och så till följande, liiite mer på det personliga planet (inte mycket, men något).


Ta väl hand om er i år goingar. Ni vet att jag finns en uggla bort om det vore så! ♥

När skolan börjar så dör jag. Orkar för *** inte mer, nu har jag mått dåligt nästan hela tiden i skolan sedan slutet av tvåan. Jag orkar inte låsa in mig på toan och gråta längre, orkar inte höra lärarnas otrevliga, falska och ironiska kommentarer. Orkar inte höra att jag inte duger. Seriöst, det här håller inte längre.

Kintsugi: Kram och tack ♥

Ugglan Hedwig: Du dör inte, Du kämpar! Du kommer inte låsa in dig på toaletten. Du finner din stil som får dig att känna dig säker med dig själv och du står upp för dig själv när andra inte gör det. Skit i lärarna. Fokusera på ditt material och gör det som får dig att känna dig nöjd med ditt arbete. DU DUGER!

Det som inte håller är att du fortsätter att må dåligt. Det som inte håller är om det blir värre. DET HÅLLER INTE!

Kramar hjärtat! ♥

Tack♥
Så fort jag säger något så säger de att jag är negativ. Jag har hört lärarna snacka skit om mig, flera gånger. När jag sa Men det gör väl inget att klockan är så mycket, vi ska ju ändå inte gå så långt ,ja till och med då så blev jag utskälld för att jag klagade på allt ( ), och när jag sa att jag bara hade sagt något bra så fick jag svaret ja, visst. Så var det ju verkligen och hon himlade med ögonen. När jag bad om ett papper till en uppgift som jag inte hade och en annan lärare så ignorerade han bara mig och tog alla andra före. Sedan tappade jag tålamodet och sa "Men kan jag få det där pappret någon gång då!?", med en lite otrevlig ton. Då blev han jättearg och skällde på mig. Sedan skrek en person rakt ut, jättehögt, en massa svärord, och läraren sa inte ens till honom. När jag senare försöker prata med honom om det säger han bara "Och vad ville du då?" till någon annan och låtsas att han inte har hört mig. Sedan när jag frågar igen så säger han att jag ljuger. I matsalen så flyttar jag en stol till ett bord som egentlligen är fullt, de som sitter där tycker att det är okej. Då kommer vår mattant och skäller på mig för att jag sitter vid ett bord som är fullt (men det finns gott om plats för mig). Jag säger ja som svar. Då blir han ännu argare och säger orättvisa saker till mig. Tillslut vill jag verkligen inte mer och springer därifrån. Senare får jag veta av en i min klass att han gick och sa en massa saker till vår extralärare (som förövrigt avskyr mig han med), saker som Hon är helt hopplös, hon lyssnar aldrig på mig, hon är jättegrinig och sur, hon är så himla uppkäftig och jobbig. Det finns EN lärare på skolan av de jag har, och honom har vi bara i musik, som är bra.
Det finns många exempel till, men det känns lite onödigt att skriva alla.