PRS Lupple & Medi

"Oh jasså." Hon log och såg när droppet kopplas los.
"Låt själva nålen sitta kvar så vi kopplar in det efter." Hon såg på honom och log mot Alexander.
"Jag känner mig friskare med det i. Det måste vara något motgift i det." Hon log.

Tristan hade kommit in i biblioteket och såg på sin bror.
"Hur mår du?" Han sjönk ner i en fåtölj och såg på sin bror.

Alexander såg på henne och nickade.
" Låter bra. " Sa han och vände sig om ställde sig jämte Lathan.
"Ifall du får ett anfall." Tillade han lugnt och stod sedan tyst och studerade sina skor.
Lathan gjorde detsamma.

Dorian vände blicken mot Tristan och morrade dovt.
"Jag är upprörd. Jag gillar inte Cedric han är lömsk. Och han har händerna över hela min tjej." Muttrade han och smällde igen datorn när det var inskickat.
"Själv?" Sa han och försökte låta trevlig. Försökte bete sig det var ju inte Tristan han var arg på, det var inte Tristans fel.

Hon tog av sig klänningen och blottade sin kropp och fick på sig klänningen som sträcktes fram och Cedric nålade lite mer och skrev ner. Nickade och såg på Maria.
"Ser bra ut" Han log och hjälpte henne av med klänningen.
"Sådärja ingen fara skedd och du kommer bli den vackraste på balen." Han gav henne tillbaka den som hon haft på sig innan och hon klädde snabbt om och klev ner.

"Så nu är hon din tjej?" Tristan flinade mot sin bror och tog hans arm.
"Cedric skulle inte våga. Mor var så förtjust i hans klänningar så hon kunde inte leva utan dem. Det är han som gjorde den röda klänningen och den som hon har på sig nu." Han log.
"Han är inte så illa som du får honom att bli."

Dorian lyssnade intensivt uppåt. Willow verkade inte vara obekväm. Willow verkade säker. Han andades ut och försökte samla sig när han hörde hans röst och morrade dovt.
Innan han vände uppmärksamheten mot Tristan.
"Hon är inte hans i alla fall. "Mumlade han argt och nickade.
"Jag vet historian." Sa han och himlade med ögonen.
"Han är bara så- frustrerande." Sa Dorian och suckade.

När alla hade lämnat Willow förutom Maria gick hon fram och log.
"Jag har tappat upp ett bad till dig. Så dina muskler kan få mjukna upp lite. " Hon hjälpte henne till badkaret och hjälpte henne i och såg på henne.
"Och ropa ifall du behöver hjälp. Vi är snabba och vi hör ifall det händer något." Sedan lämnade hon rummet och lät hon få lite egentid.

"Frustrerade på vilket sett? Du är hennes idol i princip. Hon skulle inte välja honom ifall hon var tvungen." Han skrattade och såg upp i taket.
"Mor har tagit hand om henne. Cedric har åkt och nu är det bara vi kvar."

Dorian stirrade ned i boken han höll i och försökte tvinga sig att läsa men smällde ihop den och såg på Tristan när han sa att Cedric hade gått. Han sken upp och var på väg att resa sig upp och gå till henne när han hörde att hon var i badet. Så han stannade kvar sittandes på golvet och såg på Tristan.
"Jag vet inte, han är som en orm." Muttrade Dorian och skakade på huvudet.
"Hennes idol? Mamma kallar mig för hennes väktare och hon.." Sa han och tystnade.
"Strunt samma." Mumlade han och lutade sig mot en fåtölj.

"För henne är du hennes idol." Han skrattade mjukt och såg på honom.
"Så jag ska åka in och handla. Är det något du behöver för ikväll? Avokado kanske? Eller kanske något annat?"
Han sträckte på sig och började gå mot dörren.

Dorian skakade lite på huvudet.
"Avdokado? Nej det behöver jag väl inte. Men köp typ det vanliga. Kanske godis eller nått. Hon kanske vill äta godis." Sa han och såg på Tristan.
"Köp det. Filmkväll, tror du hon skulle vilja se på film?" Sa Dorian fundersamt och såg efter Tristan när han gick mot dörren.

"Ska bli men hon måste äta middag hon kan inte äta godis och chips till middag." Han såg över axeln och flinade mot honom.

Hon hade tvättat sig och nu hade hon klivit ur badkaret och gått till rummet och sjönk ner på sängen och började borsta ut det långa blöta håret och sjöng tyst för sig själv.

" Klart hon ska äta middag. " Sa Dorian och pillade lite med boken.
Slöt ögonen och lyssnade, hörde henne sitta i sitt rum och sjunga. Dock väldigt tyst men han hörde det. Han reste sig upp och tänkte gå till henne men valde att istället gå till sitt rum och tog fram en av sina böcker och började skriva om de senaste dagarna- sen han träffade henne. Väldigt snart var han helt inne i skrivandet. Berättade detaljerat om allting han mindes. Varje sak hon sagt, varje sak de hade gjort. Vad han hade sagt.