Rollspelare & Wolfy prs

Jason tittade upp och följde henne med blicken. Ryan hade haft rätt, sura gjorde han allt. Han förstod inte alls varför han kände ett konstant behov av att tillfredsställa henne.
"Vad gör du med mig, Leah?" frågade han bara och tittade ner på golvet igen.

Hon svarade inte på hans fråga utan pussade istället honom på kinden, kramade sedan om hans hand. Hon visste inte vad han gjorde med henne heller.
”Förlåt.” Hon hade ju ingen som helst rätt att förvänta sig saker av honom och nu hade hon dåligt samvete över att hon nog gjort honom besviken.

Jason svalde hårt och höll hårt i hennes lilla hand. Han kysste mjukt hennes knogar och slöt ögonen i några sekunder, det var verkligen annorlunda för honom att känna allt som han gjorde.

”Du är så våghalsig. Det är både modigt och dumt av dig.” Leah såg ner på deras händer, fick en liten rynka mellan ögonbrynen. Det gjorde nästan ont i hjärtat. ”Jag vill inte att du ska råka illa ut.” Han behövde inte förstora upp varje problem och ställa till med bråk som kinden förhindras genom att han valde att ligga lågt.

"Jag måste ge något svar på att han skadar dig, Leah, annars är det fritt fram för alla att skada folk jag bryr mig om." sade han och lät bli att titta på henne. Han svalde hårt och smekte hennes hand. "Att jag råkar illa ut är en del av allt, jag tar hellre smällen än nån av killarna. Hellre mig än dem."

Hon beundrade verkligen Jason. Inte det han gjorde i sig men att han såg efter killarna och skyddade dem. Han hade tillräckligt med dem, hon ansåg det inte vara värt att han skulle bekymra sig för henne också. Hon sa ingenting utan drog bara försiktigt åt sig handen innan hon tittade ner i golvet.

Jason svalde hårt när hon tog tillbaka sin hand men sa inget. Han visste inte alls hur han skulle ta det, kanske var hon trött på honom? Han reste sig upp och drog handen över ansiktet.
"J- Förlåt Leah men jag är inte den du vill ha." sade han lågt och tittade på henne med en osäker blick.

Nervöst tittade hon upp då han reste sig upp från sängen, blev så paff över hans ord att hon inte till en början visste vad hon skulle säga. Vad var det han försökte säga?
”Va?” mumlade hon osäkert och la armarna om sig, nästan som om hon försökte skydda sig själv från något som hotade henne. ”Vad ska det betyda? Snälla Jason, klart att du är den jag vill ha.”

"Du vill ha nån som är snäll och... God men jag är inte det. Jag har gjort saker, alltså riktigt hemska saker som inte ens någon med så gott hjärta som du hade förlåtit. Jag är inte bra för dig, du kommer bli van med våld, mord och allt snart och jag vill inte det." sade han lågt och tittade på henne. Han hade aldrig sett så osäker ut i hela sitt liv men det han sa var ett slags erkännande för allt han hade gjort. Allt från de döda tjejerna till droghandel och mord.

Leah var osäker på hur hon skulle tolka det han sa. Hon antog att det var något slags erkännande men var det någonting hon egentligen ville höra? Högst antagligen inte.
”Men jag vill inte att du stänger mig ute.” Någon behövde ta hand om honom och hon ville vara den personen. Hon ville så mycket på en gång som var omöjligt att få.