Flygande giraffer!

Rachel log och och då de kom till rummet kröp hon ner i sängen och drog ner honom bredvid sig och kysste honom igen ömt. "Godnatt" mumlade hon innan hon slöt ögonen och somnade tungt.

(Ska vi hoppa till bröllopsdagen eller vill du gå igenom varje dag? ;P)

(Bröllopsdagen låter bra )

Dagen de alla väntat på var här, gästerna var i kyrkan och pratade mumlande med varandra. David stod längst fram med Hans vid sin sida, han hade en vanlig svart kostym på sig och lagt timmar med allt klägg som fanns för att få det vildvuxna håret ligga slätt på plats.

Rachel hade inte kunnat äta något på hela dagen. Hon hade varit överlycklig tills hon vaknat på morgonen och bara haft en nervös klump i magen. Men hon fick hjälp att klä sig med hjälp av Greta och en annan tjänare.
Nu gick hon mot altaret tillsammans med Greta och den lilla döva flickan med alla blickar på sig. Hon bar en smal vit klänning med silvfärgade broderier och en slöja som täckte hennes ansikte. Hon hade en krans med vita rosor runt huvudet som hon sagt att hon ville ha.
Då hon kom fram till David började dock nervositeten lätta och hon log mot honom innan prästen började.

David såg på henne och log svagt, hon var vacker hans brud, men det visste han ju. Även Greta och Anna såg ut som rosor i de vackra klänningar de hade. Men nu hade David bara ögonen för Rachel och hörde knappt prästens ord.

Rachel mötte stadigt hans blick och hörde knappt något av de prästen sa. Inte fören hon fick frågan. "Ja" svarade hon enkelt och tydligt. Hon hade inte tänkt ånga sig nu, hon ville inte det då detta var något hon drömt om ett tag nu.

David svarade självklart ja och visslade lågt till. Inflygandes kom en vit duva med en vit ros och en liten påse i näbben. Påsen fick David och den vita rosen gav fågeln till Rachel. Sedan plockade David upp ringen ur påsen och trädde på hennes finger.

Rachel log stort och prästen bad om ringarna då David visslade. Hon såg på fågeln och kunde inte låta bli att skratta till lätt av glädje då han trädde ringen på hennes finger. Prästen förklarade dem man och hustru och att David fick kyssa henne.

David böjde sig fram och kysste henne, han log och såg allmänt lycklig ut.
"Min älskade." sa han och tog hennes hand i sin då de började gå längst mittgången, nu var de man och hustru.

Rachel log stort och besvarade kyssen. Hon kramade om hans hand och alla jublade åt dem. Dels för dem och dels för att det var dags för fest och mat nu.
De kom ut och Rachel kysste honom igen. "Min make" log hon.

Dörrarna öppnades och där stod byns befolkning och hurrade, även de skulle få vara med, men de hade en egen fest ute och fick rikligt med mat och sprit.