The living dead(Dragon Fantasy)

"Du bestämmer det är din kvinna, ärligt förstår jag inte varför? Vad ska hon tränas för?" sa Jacob och lutade sig tillbaka i stolen hällde upp ett varsitt whiskyglas åt han och Mark och visade Mark att sitta i den vanliga stolen.

Mark satte sig och tog whiskeyn och svepte den. "Jag vill att hon inte ska vara vilken svag kvinna som helst, hon är min hustru och ska därför också vara stark, inte bara vacker, inte för stark förstås".

"Det är ditt val, det är nog sant vackra kvinnor kan råka ut för hårda män." sa han och nickade och såg upp då Jack släpades in, fängslad till händer och fötter.
Alex tog ett skrämt steg tillbaka och ställde sig vid Mark som för att få stöd även om det var han som behövde det mest nu.

Mark nickade och såg upp han med då Jack kom. Han ställde sig upp och stirrade på honom. "Så du har ljugit i alla dessa år". Han knöt sin nu friska hand.
Jack flinade lätt än. "Ja, men din hora lurade det ifrån sig, men det gör inget...Jag får min hämnd ändå" sa han lurigt.

Jacob stirrade med avsmak på Jack och gjorde en gest åt Mark att han skulle lugna sig.
"Hur? Hämnd hur?" sa han kallt och ställde sig framför mannen som snart skulle vara ett huvud kortare.

Jack flinade större och stirrade på Mark igen. "Det du fick, som jag antar att du redan tagit, det var inte bara botemedel...Det var en blandning av det och ett annat medel, som jag inte testat än, men som jag vet är skadligt". Mark darrade lätt och bleknade.

"Du........du lovade mig ett botemedel och att inget mer skulle hända honom." for det ur Alex som inte längre kunde hålla sig tyst och lugn. Hon gick raka vägen fram till Jack och såg honom hatiskt in i ögonen, den gamla Alex var där åter. Sedan sparkar hon honom hårt mellan benen.
"Jag skulle snöpa dig för detta." svor hon fram, glömsk av allt som hette, vakter och Jacob.

Jacob skulle precis säga något då när Törnrosan far fram som en virvelvind, han blir ganska så chockad av det hela att han inte ens kommer för sig att örfila henne för det.

Mark såg chockat ut en stund av vad Alex gjorde innan han kom fram och tog tag i hennes armar och drog undan henne, han slog henne inte dock, han kunde inte det. "Ditt äckliga lilla kryp" morrade han till Jack. Rädslan sköt upp i honom, skulle han dö?

Alex darrade av ilska men besinnade sig till att inte göra mer.
Jacob hade hämtat sig från chocken och vände sig mot Jack.
"Bäst att du finner ut en lösning på den. Din död blir annars långsam. Tro mig, jag har lärt av den bäste och det är du." sa Jacob lugnt med iskall stämma.

Jack flinade än och såg nu på Jacob. "Tänk att så mycket kan ändras, förut var jag din närmaste och jag skulle tortera det här kräket, men nu har platserna blivit byta". Han var sedan tyst en stund. "Det finns ingen lösning, jag vet knappt var det var jag blandade i, något jag precis lyckats skapa, ett slags serum från de döda".