The rich man's daughter(PRS)

Hilde kom snart åter hon hade på sig en ljusgrön klänning i något tunt tyg samt lätta skinnskor till. Hon gjorde en liten snurr framför Mona.
"Vad tycks?" ler hon saligt, hennes år föll i lockar längst ryggen hon hade aldrig känt sig så vacker.

I ett annat rum befann sig Lance med Edward. Lance iförd en mörkblå klädnad med adliga märken på.
Lance var nervös och väntade på at de skulle gå.

Mona studerade Hilde och skrattade lätt åt hennes snurrar. "Du ser fantastisk ut" log hon och tog hennes händer i sina. "Ska vi gå?" undrade hon sedan nervöst.

Edward hade en enklare klädnad som var mörkt grå, nästan svart och hade fått en hårklippning. Han var än lite skabbig med är och ett magert ansikte men han hade blivit bättre.

Hilde log och tog hennes hand, de gick ner i balsalen där alla samlats och prästen stod längst fram. Hilde lämnade Mona vid prästen och Lance satte sig längst bak med Edward.
Lance tog Monas hand i sin och log mjukt åt henne, i hans ögon fanns bara värme.

Mona ville nästan spy när de kom in i salen, men det syntes inte på henne mer än att hon var lätt blek. Men så fort Lance såg in i hennes ögon slappnade hon av lite och hörde inte ett enda av prästens ord innan han frågade henne. "Ja" sa hon högt och prästen ställde samma fråga till Lance.

Lance svarade ja han med utan tvekan och trädde en ring på hennes finger och kysste henne då prästen sa det.

Hilde satt vid Edward och höll hans hand, tårar hotade att tränga fram. Av glädje för Lance och Mona och av sorg för dem, de skulle aldrig få stå där. Men de levde, båda var mindre magra och mindre bleka nu, de skulle få utbildning och stanna här.

Mona besvarade mjukt kyssen och slöt ögonen för att inte gråta av glädje. Lance var hennes, de var gifta. Hon tog hans hand sen och började gå långsamt.

Edward tryckte hennes hand och såg leende på. Han hoppades en dag kunna stå där med Hilde, även om vägen dit skulle bli svår.

De andra följde efter, familjen först, sedan prästen och avslutningsvis Hilde och Edward, de skulle alla till matsalen och äta en god festmåltid.

Mona och Lance kom fram till salen och satte sig. De fick sitta på hedersplatserna, den ena kortsidan bredvid varandra. Mona åt inte så mycket men hennes ögon tindrade.

De andra sex satte sig på långsidan, Hilde satt mittemot Edward och vid prästen vilket gjorde henne stel och skräckslagen att hon inte fick i sig något. Det hon hade haft med prästfolk att göra var inte gott.

Lance tog försiktigt Monas hand under bordet och log.

Mona log tillbaka även om leendet var trött. Hon hade spänt sig så hela dagen och nu tog hon igen sig och var förfärligt trött. Hon lutade sig tillbaka då hon ätit av den underbara maten och blundade lätt.