Tredje Världskriget

"Hjälpte till med vad?" frågar Nike än mer förvånad och tar en smörgås. Hon förstod inte men vad visste hon, han var kung kunde nog ordna en hel del.

"Han fixade kameran. Och så att Diana visste att vi skulle komma." Hon åt sin frukost och drack lite juice.

"Åh," sa Nike och kände sig dum då hon inte hade fattat det. Hon var avundsjuk på Akhiti, trots brodern hade hon en familj en härstamning, Nike visste inget om sig själv. Hon åt vidare tills hon var klar och väntade in Akhiti.

Akhiti åt upp och dukade av åt dem.
"Kom nu, jag tror vi båda börjar få lite klaustrofobi av att vara inne hela tiden."
Sa hon glatt och drog med Nike upp ur stolen.

Nike kom med hon hade inte så mycket till val men hon ville ändå ut.
"Kommer ingen se oss då? Bor det inga här?" frågar Nike, det var som att bo i en spökstad.

"Jo, vi får helt enkelt hålla oss till trädgården." Säger hon glatt och började gå mot dörren. Var det inte något hon glömde nu? Hon funderade ett tag och kollade mer på sina kläder.
Äsch...

"Hur stort är ditt hus egentligen? Och hur stort är slottet då?" sa Nike med hänförd röst och dörrarna öppnade sig och de kom ut i trädgården. Den var stor och underbar, inte så obehaglig som djungeln och hon fick mer av Egyptens klimat.

"Tja..." Började Nike för att svara på frågan men insåg att hon hade ingen aning om vad hennes vän menade.
"Vad menar du?" Frågade hon generat.

"Huset är enormt." sa Nike leende och såg på henne.
"Men jag är uppväxt på gatorna med." skrattade hon och tog hennes händer.

Akhiti blev lite förvirrad men lät det passera då känslan av Nikes händer på hennes var så bekväma.
"Ska vi bada?" Frågade hon plötsligt och pekade mot polen.