ORS

Jag nickar tyst åt Cornelia och blundar. Snart somnar jag om, högt snarkandes.

Pling hörde nog inte min "fråga" så jag vänder mig mot Brian istället. Jag böjer mig ner och harklar ännu ljudligare i hans öra.

Jag vaknar.
"Vem är det som snarkar?"
då märker jag att Pling ligger bredvid mig i den smala sängen. Cornelia står och ser på oss menande.
"Vi blev vänner igår, tror jag."

Jag nickar lite. "Jag ser det", jag slänger en menande blick på deras armar om varandra.

Jag hostar till i sömnen och vänder mig om så att jag ligger med magen mot madrassen. Smärtan över ställningen får mig att vakna.
- AAAJ! rosslar jag svagt och sätter mig långsamt upp.

Jag släpper taget om Pling (Snälla kan hon falla i golvet?!?!)

( )
Jag faller i golvet och en hemsk smärta ilar igenom kroppen. Jag stönar lätt och grimaserar av smärta.

Jag känner en plötsliga ovilja mot att vara där. Jag vänder hastigt på klacken och klampar ut.

Jag märker inte Cornelia.

"Cornelia!!!!", man hör knappt vad jag säger. Jag ser sen ner på Pling och skrattar.
"Gå och lägg dig i din säng nu, jag ska nog....-"
"mr King, ni har läkt, ni kan gå nu"
"-gå."