Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Nicolai ser mjukt på flickan som just kramat honom och nu sitter på sin stol igen.
- Jag skulle vilja att du har en röd klänning, gärna mörkröd eftersom det är den traditionella färgen för bruden att bära i vårt... Öm, vår typ av bröllop. Säger han och tar en klunk till från sitt glas och fyller sedan på det.

- Då blir det mörkröd. Kanske svarta rosor vid midjan? Hon visade med händerna och log.
- En slöja i svart med kanske?
Hon började bli lite mer gladare och lgnade sedan ner sig.
- Förlåt nu börjar jag snart hoppa på väggarna. Jag ber om ursäkt.
Hon var nu färdig med maten och reste sig och log.

Nicolai skrattar lite lätt åt henne, "Ja, hon rättar ju i alla fall sig själv när hon gör fel. Det är ju en början antar jag." tänker han och ser på Scarlett som rest sig och ler mot honom.
- Scarlett, jag glömde nästan. Du behöver ha två klänningar. En röd för vigseln och ritualen och sedan en mörk blå för festen, den ska du ta på dig efter ritualen, när du är min fru. Det är ganska strikta regler för hur klänningarna ska se ut, men Abigale vet allt det där. Ni kan prata om det imorgon när ni åker så ska hon berätta för dig hur klänningarna sak se ut. Säger han medan han reser sig från sin stol och går fram till henne. När han talat klart lägger han sina armar om henne och kramar om henne med mjuka armar.

- Ritualen? Hon ser rädd ut och reser sig upp och håller i honom och darrar lätt.
- Vad menar ni? Vad är det för ritual?
Hon höll fast honom och såg in i hans ögon. Men hon släppte honom och nickade.
-Ja det kommer nog att gå bra på resan. Men en fråga till sen kommer jag sluta jag lovar. Ska Abigale sitta med mig i vagnen eller köra vagnen?

Nicolai ser på henne med omsorg i sina bruna ögon.
- Ritualen är en sed man gör, ingen skadar dig eller liknande, man säger några ord och tänder lite ljus och lite annat. Men det är inget som skadar dig Scarlett, det skulle jag aldrig tillåta. Det vet du att jag inte skulle. Abigale åker med dig i vagnen, föraren kör vagnen, samma man som körde vagnen när ni åkte till byn, du kommer inte vara ensam. Men Belle måste stanna här. Jag behöver prata med henne, se om hon verkligen förstår vad det betyder att arbeta för mig. Säger han och kramar henne ännu en gång innan han släpper henne.
- Gå till Abigale och berätta att ni ska åka iväg så ni kan packa ihop era saker och sen föreslår jag att du tar med dig Belle upp på ditt rum så att du kan berätta vad du förväntar dig och så att ni kan umgås lite så att du lär känna henne så du vet om du verkligen gillar henne och vill ha kvar henne här för evigt. men berätta inget om att hon kommer omvandlas till en odödlig, jag tar det samtalet med henne när du och Abigale har åkt. Då har jag sex dagar på mig att prata med henne. Säger Nicolai och ler mot Scarlett.

Hon såg på honom och nickade och tog hans händer och kysste dem och log mjukt.
- Jag kommer att sakna dig så otroligt.
Hon tog ett steg närmare och kutade sin kropp mot hans och gav honom en lätt kram innan hon försvann till köket för att se vart Abigale var och tog henne med till ett annat rum för att prata om resan till byn. Sedan gick hon till Belle och log. Vinkade henne till sig och tillsammans gick de upp till henne och började prata.

Nicolai ser på Scarlett som lämnar matsalen för att leta reda på Abigale, han lämnar också matsalen och vandrar till sitt arbetsrum. Han ställer sig framför fönstret som har gardinerna fördragna, han lägger handen mot gardinerna av sammet för att känna om de är varma från solens ljus men de är kalla. Han lirkar bort gardinen en liten bit och tittar ut. Himlen är täckt av mörka moln, "hm, det kommer nog att börja regna snart..." tänker han och sätter sig i sin fåtölj framför hans enorma skrivbord.

Han kan höra Abigale och Scarlett prata och sedan hör han hur Scarlett och Belle går upp för trapporna och in på Scarlettes rum. "Hon börjar lyssna på vad jag säger nu i alla fall, de tär framsteg." tänker han medan han plockar fram brevpappret som Abigale inhandlade åt honom när Scarlett och hon var i byn. Han funderar en stund på om han ska använda det bruna bläcket han fick av Scarlett men han väljer att använda sig av det svarta istället.

Han plockar fram ett utav papperna som ligger i högen, doppar sin fjäderpenna i bläcket och börjar skriva.
- Kära Alexander och Morgana Drakir, jag kan glädjefyllt meddela er att jag skall ta unga fröken Scarlett som min fru och föra in henne i det odödliga livet. Jag skulle se det som en stor personlig ära om ni vill närvara vid vårt bröllop... Mumlar han medan han fortsätter att skriva på inbjudningarna, en efter en fyller han papper efter papper. Han har redan bestämt sig för vilket datum det ska vara men det ska bli en överraskning för Scarlett när hon kommer tillbaka från resan ska han berätta för henne.

Hon log medan hon låg i badkaret och pratade om småsaker med Belle. Hon log och drog lite vatten över kroppen och pekade på en liten flaska-
Kan du vara snäll och droppa lite olja i vattnet?
(belle)
- Ja det ska bli Fröken Scarlett.
Flickan reste sig och hämtade flaskan och försiktigt droppade tre droppar och började sedan att skrubba hennes rygg och sjöng tyst för sig själv och log när hon var klar
- Sådär ja
Hon tog fram en handduk och virade den om hennes kropp och hjälpte henne ur karet.

Timmarna passerar, Nicolai skriver brev efter brev till sina vänner och bekanta. Solen går ner och han kan höra Brutus gå runt i slottet och dra bort gardinerna från fönstrena.
- Jaha Lucifer, det var sista brevet det. Tror du att de kommer? Frågar Nicolai sin trogna demonhund som ligger på mattan framför elden. Lucifer lyfter sitt huvud och ser på honom sedan vrider han lite på det och flämtar glatt med tungan utanför sin mun.
- Haha, ja du har nog rätt, de flesta kommer nog. Säger Nicolai och sträcker på sig i sin fåtölj, han reser sig och går fram till fönstret. Han tar tag i den tjocka sammets gardinerna och drar bort dem från fönstret. månens svaga sken skiner in och blandar sitt vita ljus med det gula från elden.

Scarlett vaknar till och sätter sig upp i sängen och Byter snabbt om till en klänning att resa i och en kappa över axlarna. Försiktigt går hon ner och ser på Nicolais dörr och knackar försiktigt innan hon backar och lägger huvudet på sned. Hon hör skramlet i köket och hon ler mjukt. Gäspade till och slt ögonen.
Hon skulle säga hej då för en kort stund